Läkarkritik mot Socialstyrelsen om tarmcancerscreening för 50-åringar

Det växer en konflikt mellan läkarkåren och Socialstyrelsen kring beslut om screening för tarmcancer. Många läkare riktar nu skarp kritik mot myndighetens beslut att inte sänka åldersgränsen för tarmcancerscreening från 60 till 50 år.

Kritikerna menar att Socialstyrelsen borde ha varit tydligare med att beslutet handlar om prioriteringar snarare än brist på evidens. Läkarna ifrågasätter särskilt myndighetens tolkning av det vetenskapliga underlaget.

Socialstyrelsens beslut grundar sig på en analys från SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering), som haft i uppdrag att utreda om sänkt screeningålder verkligen minskar dödligheten. SBU:s analys bygger på samma vetenskapliga material som EU:s screeningrekommendationer utgår ifrån.

I sin bedömning kommer SBU fram till att den förväntade nyttan av screening för åldersgruppen 50 till 59 år är osäker. Med detta som grund har Socialstyrelsen beslutat att behålla nuvarande åldersgräns på 60 år.

Men kritiken från läkarhåll är omfattande. Ett centralt problem är enligt kritikerna att SBU:s analys inte inkluderar den senaste forskningen, som relevanta observationsstudier av pågående screeningprogram. Dessutom har SBU inte kunnat särskilja gruppen 50-59-åringar ur EU-materialet för en mer specifik analys.

En annan invändning är att SBU själva bedömer att EU-rapporten bara delvis är relevant ur ett svenskt perspektiv, eftersom den bygger på vissa screeningmetoder som inte används i Sverige.

I dagsläget intar Sverige en särställning inom EU genom att vara det enda landet med pågående screeningprogram som har startåldern 60 år. Bland övriga EU-länder som redan har screeningprogram, eller är på väg att införa det, ligger startåldern på 50 eller till och med 45 år. Detta framgår av den kommande EU-gemensamma rapporten om cancerscreening, som ännu inte är publicerad.

Thomas Lindén, avdelningschef på Socialstyrelsen, avfärdar konflikten som ett ”pedagogiskt problem” kring screening. Han understryker myndighetens ståndpunkt:

”Eftersom screening är ett erbjudande till en stor grupp symptomfria personer måste vi vara säkra på att det har effekt,” säger Lindén.

På frågan om Socialstyrelsen kan vara säker på att screening i åldern 50-59 år inte minskar sjukdom och död svarar han:

”Det går inte att slå fast att det minskar dödligheten. Inte heller bevisa motsatsen. Så länge den osäkerheten finns kan vi inte rekommendera screening.”

Kontroversen belyser en grundläggande fråga om hur starka vetenskapliga bevis som krävs innan förebyggande insatser rekommenderas. Det synliggör också spänningen mellan försiktighetsprincipen som myndigheter ofta tillämpar och klinisk erfarenhet från läkare som möter patienter med tarmcancer.

EU:s expertgrupp för tarmcancer (Commission Initiative on Colorectal Cancer, ECICC) har kommit fram till en annan slutsats än Socialstyrelsen. De anser att nyttan med screening överväger riskerna och sannolikt är kostnadseffektivt även för yngre åldersgrupper. EU rekommenderar därför starkt att screena vuxna från 50 till 69 år för tarmcancer.

Denna rekommendation grundar sig på randomiserade studier där olika typer av screening ingår och där patienterna är från 45 år och uppåt. Att Sverige väljer en annan väg än resten av EU i denna fråga väcker frågor om harmonisering av vårdriktlinjer över nationsgränserna.

Konflikten illustrerar den ständiga balansgången mellan resursprioriteringar, vetenskaplig evidens och klinisk erfarenhet inom sjukvården – en debatt som fortsätter att engagera både profession och beslutsfattare.