Svenska Natotruppens utrustning: Radio och kompass

Digitalt teknikskifte på skånska pansarregementet möter byråkratiskt motstånd

När de värnpliktiga ryckte in på det skånska pansarregementet P7 efter sommaren fick de uppleva något oväntat – ett digitalt teknikskifte. Medan arméns ordinarie radioapparater i grön plåt från tidigt 1990-tal fortfarande pryder regementets fordon, har en teknisk revolution börjat ta form.

Det officiella digitaliserade ledningssystemet för armén, som utvecklas av Försvarets materielverk och Saab, väntas nå P7 först 2028. Men med en svensk Natostyrka på väg till Lettland och ett förändrat säkerhetsläge i Europa ansåg brigadchefen överste Annelie Olausson att regementet inte hade råd att vänta.

”Vi behöver ett ledningssystem som kan möta det moderna stridsfältet. Och då funkar inte vanlig radio, för med den blir man upptäckt,” förklarar Olausson. ”Vill ingen annan ge oss grejer eller hjälpa oss, då löser vi det själva på något sätt.”

Resultatet är en omvälvande förändring som ger de värnpliktiga tillgång till vanliga mobiltelefoner och surfplattor. Dessa kopplas upp via Wi-Fi, 5G eller satellitmottagare. All information lagras krypterat i en molntjänst och personalen använder befintliga appar istället för specialutvecklade militära system.

Den värnpliktige vagnschefen David beskriver fördelarna: ”Högre chefer har fått överblick. Vi kan visa exakt var alla rör sig. Det gör det mycket lättare att organisera anfall och försvar. Detta är ett gigantiskt steg för Försvarsmakten. Tidigare hade vi radio, kompass och karta. Nu är det verkligen live digitalt.”

Den improviserande lösningen har gett påtagliga effektiviseringar. Behovet av soldater, officerare och fordon för brigadledningen har mer än halverats. Inga soldater behöver längre dra fram kablar och färre officerare krävs i frontlinjen.

”Vi har skalat ner från över 150 fordon till ungefär 30. Vi vill ha ett så litet fotavtryck som möjligt, det minskar risken att ledningen blir bekämpad,” förklarar överstelöjtnant Andreas Ziegenfeldt, ställföreträdande brigadchef och ansvarig för experimentet. Han tillägger: ”Det är ju så här man gör i Ukraina i väldigt stor utsträckning.”

Men trots de tekniska framgångarna har projektet mött omfattande byråkratiska hinder. Ziegenfeldt har fått kämpa hårt mot administrativa system och konservativa attityder inom Försvarsmakten.

”Jag har stridit med det administrativa 193 dagarna på raken. Det folk sa till mig när vi började med detta var: ’Ger du dig in i det där ska du veta att din karriär är över’.”

Han beskriver en militärorganisation som under 25 år präglats av ekonomiuppföljning och misstänksamhet mot officersprofessionen, där målet blivit att följa regelverk snarare än att förbereda sig för krig. Även enkla inköp har blivit komplicerade.

”Att köpa några vanliga surfplattor i Försvarsmakten är mycket svårare än att gå in på Elgiganten. Det kan krävas sex olika beslutssteg i systemet för att kunna köpa en,” förklarar han. En kollega försökte köpa utrustning direkt efter midsommar, men processen blockerades upprepade gånger när inköpsordrar makulerades på grund av formaliafrågor.

Ziegenfeldt sammanfattar frustrationen: ”Halva statsmakten inser att detta är viktigt och bråttom, medan andra halvan vaktar sina processer.”

Regementschefen Annelie Olausson bekräftar att de administrativa hindren varit den största utmaningen, inte själva tekniken. När utrustningen väl fanns på plats byggde regementets informationssystemsoldater ihop systemet på mindre än två veckor.

”Det svåra är att bryta de kulturella och administrativa hindren. Det är ju där det mesta av tiden och de flesta av Andreas gråa hår har kommit ifrån,” säger hon.

För att komma runt de byråkratiska hindren har P7, inspirerade av besök i Ukraina, använt 3D-skrivare för att snabbt tillverka fästen för surfplattorna i stridsfordonen, istället för att vänta på traditionella inköpsprocesser.

Med över 500 soldater och officerare från regementet som snart ska tjänstgöra i en Natoinsats i Lettland, anser Annelie Olausson att det inte finns tid att vänta på långsamma processer. Andreas Ziegenfeldt drar en skarp slutsats från erfarenheterna i Ukraina:

”Gammal klassisk planering och upphandling har både Ukraina och Ryssland tvingats frångå. För om de kör klassisk centralbyråkrati förlorar de kriget. Det är våra soldater som stupar om vi inte har förvärvat tillräcklig slagkraft och duglighet. Den konsekvensen är mycket värre än om vi har en icke-godkänd koppling i ett stridsfordon.”