Unika fynd: ”Skriver om Sveriges historia”

Arkeologiska fynd i Umeå omskriver svensk historia

I samband med bygget av den nya vägen runt Umeå, känd som västra länken, har arkeologer gjort fynd som radikalt förändrar vår förståelse av norra Sveriges historia. Upptäckterna visar att människor var bofasta i Umeåområdet hela 2 000 år tidigare än vad forskare tidigare trott.

– Vi trodde inte våra ögon, vi stod bara och hoppade av lycka, berättar Jans Heinerud, arkeolog på Västerbottens museum.

Det mest häpnadsväckande fyndet var lämningar av stolphus från 1 000 år före Kristus, en typ av bebyggelse som tidigare aldrig påträffats norr om Uppland. Upptäckten gjordes av grävledaren Anna Karin Lindqvist, som tidigare hittat liknande konstruktioner från 300-talet efter Kristus utanför Örnsköldsvik.

– Hon blev väldigt förvånad över fynden eftersom den här platsen var tusen år äldre, förklarar Heinerud.

Utgrävningarna påbörjades 2012 och har sedan dess fortgått i etapper vid tre olika platser längs vägbygget. Förutom husgrunderna hittade arkeologerna även rester av tamboskap, keramik och kokgropar som användes för matlagning och avfallshantering.

Omfattningen och komplexiteten av fynden överträffade alla förväntningar, vilket är anledningen till att resultaten först nu kan presenteras efter att analysarbetet slutförts.

– Det här är det största arkeologiska projektet som någonsin gjorts i Västerbotten. Därför måste det få ta tid, och vi ville avvakta med att berätta om resultaten tills att vi hade alla pusselbitar på plats, säger Heinerud.

Upptäckterna revolutionerar vår förståelse av hur människor levde i norra Sverige under bronsåldern. De visar att befolkningen i området inte enbart försörjde sig genom jakt, fiske och samlande, utan att vissa var jordbrukare. Detta kastar nytt ljus över den tidigare uppfattningen om regionens förhistoria.

Särskilt anmärkningsvärda är keramikfynden som avslöjar att invånarna hade omfattande kontakter med andra kulturer. Analyser visar att leran i keramiken var lokal, men utformningen uppvisar tydliga influenser från avlägsna områden.

– Formen på kärlet för tankarna till norra Tyskland och Lusitzkulturen. Det innebär att kärlen sannolikt inte har blivit transporterade hit, utan man har vid möten och kontakter tagit till sig idéerna och applicerat dem här uppe, förklarar Heinerud.

Detta tyder på ett utvecklat nätverk av kulturella utbyten där människor i norra Sverige var i kontakt med samhällen både från söder och öster, långt tidigare än vad som tidigare antagits.

På frågan om fyndens historiska betydelse är Heinerud tydlig:

– Det här skriver om historien om Sverige för det här är uppgifter som tidigare inte förekommit i arkeologiska beskrivningar av Norrland.

Bosättningarna i området några kilometer nordväst om dagens Umeå beboddes kontinuerligt fram till ungefär 500 år före Kristus, varefter de övergavs. Arkeologerna teoriserar att befolkningen troligen flyttade österut, närmare det som idag utgör Umeå centrum.

– Tack vare landhöjningen och att strandlinjen flyttas österut, och att människorna följde med, har bronsåldersgårdarna bevarats. Hade människorna fortsatt att bo på samma plats hade spåren efter bronsålderhusen varit borta, förklarar Heinerud.

Det faktum att platsen övergavs har paradoxalt nog varit avgörande för att bevara dessa unika lämningar. Senare bebyggelse hade annars sannolikt utplånat dessa historiskt viktiga spår.

Exakt vart invånarna tog vägen är fortfarande oklart. – Vart de tog vägen vet vi inte med säkerhet, det får framtida forskning utvisa, avslutar Heinerud.

Fynden i Umeå utgör ett viktigt kapitel i Sveriges arkeologiska historia och kommer sannolikt att leda till en omvärdering av norra Sveriges förhistoria, inte minst avseende bosättningsmönster, kulturella kontakter och livsstil under bronsåldern.