V vill inte svara på om Ali skrivit under kandidatkontrakt

Vänsterpartiet har hamnat i en besvärlig situation efter att en kandidat långt ner på riksdagslistan genom personkryss tagit en plats i riksdagen. På tisdagen meddelade partisekreterare Maria Forsberg att Mohamed Abdukardir Ali tar timeout och inte kommer att tjänstgöra som riksdagsledamot från mandatperiodens början. Beskedet kom med hänvisning till utredningen om valfusk.

I svenska val kan väljarna kryssa en kandidat, vilket gör att även kandidater som står långt ner på en lista kan bli invalda. Det är den mekanismen som har aktualiserat frågan om hur partierna granskar sina kandidater.

De flesta partier har någon form av kandidatförsäkran. Det kan handla om krav på gott uppförande, betalda avgifter eller transparens för att säkerställa att en kandidat inte har en bakgrund som kan skada partiet. Inför årets val beslutade Vänsterpartiets partistyrelse om ett nytt kandidatkontrakt för alla som kandiderar till riksdag, region och kommun. För riksdagskandidaterna gäller att de ska vara goda representanter för partiet och att de ska berätta om det finns något i deras liv som skulle kunna orsaka en förtroendeskada.

Mohamed Abdukardir Ali beviljades skuldsanering 2022, en ordning som pågår till juni nästa år. Hans skulder hos Kronofogden ledde också till att Migrationsverket inledningsvis bedömde att han inte skulle få svenskt medborgarskap. Vänsterpartiet vill inte uppge om Ali har undertecknat det nya kandidatkontraktet. Partiets pressekreterare svarar kort: ”Tyvärr har vi inget besked att ge.”

Niklas Bolin, professor i statsvetenskap vid Mittuniversitetet, forskar om politiska partier. Han säger att en kandidatförsäkran i praktiken oftast handlar om att en kandidat har gjort sig skyldig till något brottsligt eller straffats, men att det också kan vara andra saker som kan antas spilla negativt ljus över partiet. Han menar att frågan om Ali skrivit under kontraktet är relevant.

– Om han inte har gjort det väcker det frågor om hur partiets rutiner har fungerat. Om han har gjort det är det svårt att se varför partiet inte skulle kunna säga det. Oviljan att svara riskerar i sig att förstärka bilden av att partiet inte haft full kontroll över sina kandidater, säger Bolin.

Martin Karlsson, professor i statsvetenskap vid Mälardalens universitet, tycker inte att Vänsterpartiets kandidatförsäkran sticker ut. Han beskriver den som tillbakablickande; den handlar om att kandidaten ska redogöra för sådant i sin bakgrund som är relevant, snarare än att ge löften om framtida beteende.

Karlsson kopplar samtidigt situationen till en bredare strukturförändring inom svensk politik. Partierna har under lång tid förlorat medlemmar, och de lokala partiorganisationerna har försvagats. Det gör att partierna i dag har sämre koll på hur det ser ut längre ner på sina listor. När en kandidat långt ner på valsedeln kan kryssa sig till en riksdagsplats handlar det enligt Karlsson om kuppartade försök som partierna tidigare var bättre skyddade mot.

– När partierna hade starkare medlemskultur och mer aktiva och större medlemsorganisationer gav det ett slags skydd mot den här typen av överraskande vinster, säger han.

Vänsterpartiet har alltså infört tydligare regler för att undvika förtroendeskador, men fallet med Ali visar att systemet ändå kan brista. Timeout-beskedet innebär att han inte kommer att tjänstgöra från riksdagsmandatets början. Utredningen om valfusk ska visa vad som faktiskt har hänt.