AI:s senaste genombrott skrämmer matematiker

En artificiell intelligens från företaget OpenAI har lyckats lösa ett 80 år gammalt matematikproblem som varit olöst sedan 1946. Genombrottet har skakat om den matematiska världen och väcker stora frågor om AI:ns kapacitet och framtida påverkan på samhället.

Problemet formulerades av den legendariske ungerske matematikern Paul Erdős och handlar om hur många lika långa streck det är möjligt att dra mellan punkter på en yta. Trots att frågan vid första anblick verkar enkel, har den utmanat de skickligaste matematikerna i nästan ett sekel. Erdős var känd för att ställa just denna typ av bedrägligt enkla frågor som kunde ta decennier att lösa, och han utlovade ofta pengar till den som lyckades.

Svante Linusson, professor i matematik vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm, beskriver sina känslor inför genombrottet med orden: ”Jag är fortfarande lite i chock.” Problemet med strecken mellan punkterna var ett av Erdős favoritproblem som han ofta återkom till under sin livstid, och många andra framstående matematiker har sedan dess lagt ned omfattande arbete på att försöka lösa det.

Paul Erdős själv förmodade att det bästa sättet att dra flest antal streck var att placera punkterna i ett rutnät. Senare har andra matematiker hittat alternativa mönster som gav något fler streck, men det senaste genombrottet innan nu skedde för mer än 40 år sedan. Ingen har kunnat bevisa om det verkligen fanns ett optimalt alternativ eller fastställa en övre gräns för hur många streck som går att dra.

Det som gör AI:ns prestation ännu mer remarkabel är att den inte bara löste problemet utan också visade att Erdős ursprungliga förmodan var helt fel. AI:n hittade sätt att arrangera punkterna på som kan ge avsevärt många fler streck än vad Erdős trodde var möjligt. Dessutom skrev AI:n en fullständig forskningsartikel om lösningen.

Enligt Svante Linusson är kvaliteten på arbetet imponerande. ”Hade det varit en människa som gjort det hade artikeln kunnat bli publicerad i de allra vassaste tidskrifterna, och personen hade varit stark kandidat för jobb på de allra flesta universitet i hela världen,” förklarar han.

Det som gör AI:ns metod särskilt anmärkningsvärd är att den hittade verktyg inom en helt annan del av matematiken och tillämpade dem på problemet på ett elegant sätt. ”Den har på något sätt förstått flera vitt skilda matematikområden och hur den ska tillämpa dem på det här problemet,” säger Linusson.

Utvecklingen inom AI går nu synnerligen snabbt. För bara några månader sedan hade detta inte varit möjligt, enligt Linusson. Han berättar att allt fler matematiker nu tar sina gamla favoritproblem och testar om AI kan hjälpa dem där de tidigare misslyckats. ”På något vis har man lyckats skapa en AI-modell som kan resonera logiskt i många, många steg, och få det rätt. Det är oerhört imponerande, och också på många sätt lite skrämmande,” konstaterar han.

Konsekvenserna för matematikvärlden blir naturligtvis betydande. Linusson citerar en kollega som menade att det kanske finns en gudomlig rättvisa i att matematiker och programmerare, som skapat AI, nu blir de första som riskerar att bli ersatta av sina egna modeller.

Men att lösa svåra matematikproblem är inte företagens slutmål med AI-utvecklingen. ”De satsar ju hundratals miljarder på sina AI-modeller. Och den betalningsförmågan finns inte hos matematikprofessorer. Detta är mer som reklam för dem,” förklarar Linusson. Matematik fungerar som ett idealiskt testområde för modellernas förmåga eftersom det finns väldefinierade problem där det är tydligt om svaret är rätt eller fel.

Framtida tillämpningar kan vara långtgående. AI-modeller skulle kunna ersätta ekonomiavdelningar på företag och andra områden där det finns betalningsförmåga. Utvecklingen kan också ge oss bättre teknik. ”Våra mobiltelefoner fungerar tack vare en massa superavancerad matematik. Kan man lösa fler matteproblem kan vi kanske göra dem ännu smartare,” säger Linusson.

Men utvecklingen bär också med sig risker. Linusson oroar sig för att modellerna bara blir tillgängliga för dem som har råd att betala, samtidigt som många människor förlorar sina jobb när de ersätts av AI. Ett särskilt farligt scenario är att ondsinta personer kan utveckla AI-modeller som kan knäcka datorsystem och utpressa pengar. ”Då blir vi inte förslavade av AI:n, men av den som kontrollerar AI:n,” varnar han.

Därför menar Linusson att AI-utvecklingen måste sättas högt upp på den politiska dagordningen. Trots pågående kriser som klimatförändringarna, geopolitiska konflikter och energiomställningen, kanske AI-frågan överskuggar allt. ”När man ser tillbaka på vår tid kanske det är AI som vi borde ha fokuserat mest på. För det är det som kan förändra samhället mest, om det inte blir bra,” säger han.

Frågan om framtiden blir nästan existentiell: Kommer det att vara människor eller något annat som ser tillbaka på historien? ”För en vecka sedan hade det bara varit ett skämt för mig. Men nu är jag lite osäker på om det verkligen är ett skämt längre,” avslutar Svante Linusson.