Amerikanska militärbaser i Mellanöstern har drabbats av betydligt större skador än vad USA:s administration tidigare har erkänt, enligt en ny granskning från BBC Verify. Genom att analysera satellitbilder och arbeta tillsammans med det brittiska försvars- och analysbolaget MAIAR har minst 20 amerikanska installationer kunnat bekräftas som skadade till följd av iranska motattacker.

Vita huset har sedan USA inledde sitt militära agerande den 28 februari systematiskt försökt minimera effekterna av de iranska motattackerna. Men när oberoende analytiker nu har korsrefererat satellitbilder från internationella leverantörer med historiskt bildmaterial framträder en betydligt mörkare bild av situationen.

Inom underrättelsekretsar bedöms den verkliga siffran vara så hög som 28 skadade baser. Dessa är strategiskt fördelade över åtta länder i regionen: Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Qatar, Kuwait, Irak, Jordanien, Bahrain och Oman. Spridningen av skadorna visar på en omfattande iransk förmåga att nå amerikanska mål över ett stort geografiskt område.

Granskningen visar att Teheran har genomgått en taktisk utveckling och gått från massiva anfall till extremt precisa drönarattacker mot strategiska mål. Denna förfining av den militära metoden har kostat USA miljarder dollar i materiella förluster och hotar den amerikanska militära närvaron i regionen på ett fundamentalt plan.

Samtidigt har Vita huset aktivt försökt begränsa tillgången till information om skadornas omfattning. Enligt BBC Verify har amerikanska myndigheter begärt en ”obestämd” restriktion av nya satellitbilder över Iran och stora delar av Mellanöstern från kommersiella satellitbildsleverantörer. Analytiker som BBC har talat med beskriver detta som ett ”desperat försök” att hantera situationen. Under förevändning att det handlar om ”operativ säkerhet” försöker administrationen dölja omfattningen av de materiella förlusterna för allmän insyn.

Skadorna på viktig amerikansk hårdvara är inte bara extremt kostsamma ekonomiskt – de angriper själva ryggraden i det regionala luftförsvaret, enligt de experter som BBC har intervjuat. Särskilt allvarliga beskrivs de verifierade träffarna på luftförsvarsanläggningar vid Al Ruwais och Al Sader i Förenade arabemiraten samt Muwaffaq Salti i Jordanien. Var och en av dessa anläggningar representerar investeringar på omkring en miljard dollar.

Förstörelsen i Kuwait utgör ytterligare bevis för att Iran har ökat sin precision markant, enligt Kelly Grieco vid Stimson Centre som intervjuats av BBC. Satellitbilder från Ali Al Salem-basen bekräftar direktträffar på bränsledepåer, flyghangarer och truppförläggningar. Den typ av precision som krävs för sådana attacker tyder på en avsevärd teknologisk kapacitet hos Iran.

Ett annat exempel som lyfts fram i BBC:s granskning är Prince Sultan Airbase i Saudiarabien. Trots att basen redan hade varit under eld misslyckades USA med att omplacera sina mest värdefulla resurser i tid. Resultatet blev förlusten av ett E-3 Sentry-övervakningsplan – en plattform värderad till 700 miljoner dollar och avgörande för luftrumsövervakning i regionen.

USA:s oförmåga att anpassa sig till den iranska förmågan, eller möjligen en underskattning av densamma, ger enligt experter viss tyngd åt iranska påståenden om att regionen inte längre är säker för amerikanska intressen. Detta representerar en betydande förskjutning i den regionala maktbalansen.

Den samlade förlustlistan är förödande. Minst 42 flygplan har förstörts eller skadats, inklusive toppmoderna F-35 jaktplan, 24 MQ-9 Reaper-drönare och A-10 attackflygplan. Pentagon uppskattade i maj kostnaden för Operation Epic Fury till 29 miljarder dollar, men representanter från det Demokratiska partiet menar att detta är en betydande underskattning av de faktiska kostnaderna.

Kelly Grieco varnar för att USA:s strategiska närvaro i Mellanöstern på sikt riskerar att kollapsa. Om striderna återupptas kommer amerikanska baser att tvingas möta iranska salvor med endast en bråkdel av det försvar som fanns tillgängligt i februari. Hon beskriver situationen dystert och menar att om den nuvarande vapenvilan kollapsar står USA inför ett scenario där deras baser i Gulfregionen inte längre är strategiska tillgångar, utan snarare stationära måltavlor i en konflikt de inte längre har de industriella eller taktiska förutsättningarna att vinna.

Situationen understryker de utmaningar som USA står inför i Mellanöstern och visar på en förändrad militär verklighet där traditionella militära överlägsenhet inte längre garanterar säkerhet för stationära installationer mot moderna precisionsattacker.