De åldras under kriget: ”När vi minns platser som har betytt mest gråter vi”

Efter två års krig – ett liv i exil för äldre ukrainare

I en enrumslägenhet i Mykolajiv i södra Ukraina bor 95-åriga Eleonora. I det enkla rummet finns bara en säng, en bokhylla och ett piano. Trots sin höga ålder beslutade hon sig för att återvända till sin hemstad efter att ha flytt till Sverige tillsammans med sin son Yurii i början av kriget.

”Den första tiden efter den fullskaliga invasionen stod Mykolajiv under konstant beskjutning. Det var hemskt, och vi hade inget vatten”, berättar Eleonora.

Efter tre månader i Sverige kunde hon inte längre uthärda saknaden efter sitt hem. Trots att hennes son försökte övertala henne att stanna bestämde hon sig för att återvända. ”Jag förstod inte språket, kunde inte följa nyheterna. Jag längtade hem”, förklarar hon.

Eleonora är ingenjör och utbildad vid universitetet i Mykolajiv. Hon började arbeta inom varvsindustrin 1949 och berättar stolt om stadens historiska betydelse för skeppsbygge, både under och efter Sovjettiden.

”Jag har alltid haft mitt hem i Mykolajiv, för mig är det den bästa platsen. Här finns två floder, boulevarder och en berömd djurpark. Jag blir lite kär i staden igen, nu när jag berättar om den”, säger hon med värme i rösten.

För många äldre ukrainare har kriget inneburit svåra val mellan att stanna i farliga områden eller lämna sina hem. Enligt Halyna Poljakova, ordförande i äldreorganisationen Turbota pro Litnih v Ukraini (TLU), är det ofta de äldsta invånarna som har svårast att överge sina hem när kriget kommer.

”Vi kan försöka övertala dem vi har kontakt med att evakuera när säkerhetsläget försämras, men inte tvinga någon”, förklarar Halyna, vars organisation hjälper ensamma äldre i nio ukrainska städer.

I staden Stryj i västra Ukraina bor 85-åriga Oleksandra, som tvingats fly från sitt hem i Pokrovsk. Hon delar numera ett rum i ett tidigare studentboende med andra internflyktingar. Trots den relativa säkerheten i västra Ukraina kämpar hon med saknaden efter sitt tidigare hem.

”Jag gråter om nätterna. Tänker på Pokrovsk. Det var så fint där, där fanns träd och blommor, det var så grönt. Nu är allt raserat, bara grus”, berättar hon med tårar i ögonen.

Genom organisationen Help Age International har Oleksandra fått kontakt med 75-åriga Halyna, som också är evakuerad till Stryj från Balaklija i Charkivregionen. Deras regelbundna möten har blivit en livlina för båda kvinnorna.

”Mötena är betydelsefulla för oss båda, för trots att mycket är hemskt just nu så skrattar vi ofta tillsammans, vi brukar minnas vår ungdom och det förflutna, och pratar om hur bra det var”, förklarar Halyna.

Även för 80-åriga Valentyna, som bor trångt med sin dotter och ett barnbarn i en liten etta, har vänskapen med andra internflyktingar blivit en räddning. Hennes nya vän Natalia, 66 år, hälsar på varannan vecka.

”Natalia är den enda vän jag har i Stryj, så hennes besök betyder otroligt mycket för mig. Vi har roligt ihop, för vi behöver skratta också mitt i eländet”, säger Valentyna, som på grund av svår diabetes inte längre kan gå utan förflyttar sig hasande på golvet med hjälp av armarna.

Natalias hem i Hola Prystan söder om Cherson förstördes helt av en drönare. ”Ett tag var jag rädd för vad som skulle hända med mitt hem, jag tänkte mycket på det. Nu vet jag att en drönare har förstört hela huset. Det finns inget att vara orolig för längre”, säger hon med sorgsen röst.

Andelen äldre i Ukraina har stigit markant sedan Rysslands fullskaliga invasion, i takt med att många yngre lämnat landet. Omkring 6 miljoner ukrainare mellan 18 och 49 år har flytt, vilket lämnar en allt äldre befolkning kvar.

Enligt statistik från Help Age International och TLU lever 19 procent av personer över 60 år ensamma, en siffra som stiger till 44 procent bland dem över 70 år. Kvinnor är särskilt utsatta, både socialt och ekonomiskt – 47 procent av äldre kvinnor bor ensamma jämfört med 28 procent av männen, och kvinnors pensioner är i genomsnitt 30 procent lägre än mäns.

Mitt i krigets kaos fortsätter dessa äldre ukrainare att finna styrka och tröst hos varandra, genom vänskap och delade minnen av ett liv före kriget – en påminnelse om den mänskliga förmågan att skapa gemenskap även i de mörkaste tider.