Direktrapport om protesterna i Iran

Protesterna i Iran fortsätter att växa i omfattning. Under de senaste veckorna har tusentals människor gått ut på gatorna runt om i landet i demonstrationer som ursprungligen utlöstes av ekonomiska svårigheter men som nu har utvecklats till en bredare rörelse mot regimen.

Säkerhetsstyrkor har svarat med hårda metoder och enligt oberoende källor har hundratals demonstranter dödats och många fler skadats i sammandrabbningarna. De exakta dödstalen är svåra att bekräfta då den iranska regimen kraftigt begränsat tillgången till internet och sociala medier, samtidigt som utländska journalister förhindras från att fritt rapportera om händelserna.

Protesterna började som reaktioner på stigande matpriser och hög inflation, i ett Iran som redan länge plågats av ekonomiska sanktioner från omvärlden. Landets valuta, rialen, har tappat dramatiskt i värde under de senaste åren vilket försvårat vardagen för miljontals iranier. Enligt ekonomiska analytiker har inflationen nått över 40 procent i landet, och grundläggande förnödenheter har blivit lyxvaror för många familjer.

”Det vi ser nu är inte bara ekonomiskt missnöje utan en djupare frustration över bristen på politiska och sociala rättigheter”, säger Mahmoud Sadri, professor i sociologi vid University of North Texas, till internationella medier. Han pekar på att demonstranterna allt mer öppet kritiserar landets högsta ledare Ayatollah Ali Khamenei, något som tidigare varit närmast otänkbart.

I huvudstaden Teheran har protesterna varit särskilt intensiva i arbetarklassområden, men även i andra storstäder som Isfahan, Shiraz och Tabriz rapporteras omfattande demonstrationer. Protesterna har även spridit sig till universitetscampus där studenter traditionellt varit en stark kraft för förändring i landet.

Iranska myndigheter hävdar att ”utländska agenter” och ”fiender till republiken” ligger bakom oroligheterna. Revolutionsgardet, regimens elitarmé, har varnat för ”beslutsamma åtgärder” mot vad de kallar ”upprorsmakare”. Samtidigt har domstolar börjat hålla rättegångar mot gripna demonstranter, och statliga medier rapporterar att flera personer dömts till långa fängelsestraff för ”brott mot nationell säkerhet”.

Den iranska proteströrelsen har ingen tydlig ledare, vilket gör den svårare att kväsa men också svårare att organisera. Sociala medier har spelat en avgörande roll trots regimens försök att begränsa tillgången, och hashtags som motsvarar ”frihet” och ”rättvisa” på persiska har spridits globalt.

Internationella människorättsorganisationer har uttryckt stark oro över situationen. Amnesty International har uppmanat iranska myndigheter att ”omedelbart upphöra med våldet mot fredliga demonstranter” och krävt oberoende utredningar av dödsfallen. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har också uttalat sig kritiskt om de iranska myndigheternas hantering av protesterna.

Utanför Iran har iranska diasporagrupper organiserat stödmanifestationer i europeiska och nordamerikanska städer. I Stockholm, Berlin, Paris och London har tusentals människor samlats för att visa solidaritet med demonstranterna i Iran.

Den nuvarande protestvågen är den mest omfattande sedan 2019, då demonstrationer mot höjda bränslepriser ledde till att hundratals människor dödades. Även 2009 års ”Gröna rörelsen” efter det omstridda presidentvalet och 2017-2018 års protester mot ekonomisk politik resulterade i omfattande våld mot demonstranter.

Regimens förmåga att kontrollera informationsflödet har försvårats av tekniska lösningar som VPN-tjänster och krypterad kommunikation. Aktivister har kunnat dokumentera polisens och militärens agerande och dela filmklipp som visar våldsamma ingripanden mot obeväpnade demonstranter.

Medan protesterna fortsätter står Iran inför en djup ekonomisk och social kris. Landets oljeexport, traditionellt ryggraden i ekonomin, har kraftigt begränsats av internationella sanktioner relaterade till kärnvapenprogrammet. Arbetslösheten bland unga uppskattas till över 25 procent, och många högutbildade iranier söker möjligheter att lämna landet.

Händelseutvecklingen i Iran följs noga av omvärlden, inte minst med tanke på landets strategiska betydelse i Mellanöstern och dess pågående förhandlingar kring kärnenergiavtalet.