Dyr varmkorv påverkar när Island röstar om EU

Vid korvkiosken Pylsubarinn i Hafnarfjörður, en mil söder om Reykjavik, har den pensionerade rektorn Edda Gislrún Kjartansdóttir, 68, precis köpt en klassisk isländsk varmkorv med söt senap, remouladsås, rå lök och rostad lök. Hon har inte ätit sedan frukost, och lunchen blir en av Islands mest älskade snabbmatsrätter. Men priset har stigit: 770 isländska kronor, motsvarande cirka 60 svenska kronor.

– Det är gott. Och det brukade vara billigt. Billigare än att gå på restaurang i alla fall, säger hon.

Varmkorven har mättat islänningar i generationer och uppmärksammats av bland andra USA:s expresident Bill Clinton och dokusåpakändisen Kim Kardashian. Den har också blivit ett slags informellt inflationsmått: korvindexet, pylsuvísitlan, används ofta för att beskriva prisutvecklingen. Turistattraktionen Bæjarins Beztu Pylsur i centrala Reykjavik satte länge standarden. 2015 kostade en klassisk varmkorv där 400 isländska kronor. Efter en höjning i maj ligger priset nu på 920 kronor, motsvarande 72 svenska kronor.

Snabbmaten är bara en av många varor som blivit dyrare. I juli steg inflationen på Island till 5,3 procent, mer än dubbelt så mycket som centralbankens mål. I augusti höjdes styrräntan till 8,0 procent.

– Allt blir dyrare, från mat till bostäder. Det är inflationen. Jag har levt med den hela livet här på Island, säger Edda Gislrún Kjartansdóttir.

Prisökningarna dominerar också den politiska debatten. På lördag den 29 augusti ska islänningarna rösta om huruvida landet ska återuppta medlemsförhandlingarna med EU. Initiativet kommer från regeringskoalitionen, som består av både EU-positiva och EU-kritiska partier. För många väljare handlar valet i första hand om ekonomin – om den egna plånboken, räntorna och den svaga isländska kronan.

Vid en paneldiskussion på universitetet i Reykjavik märks frustrationen bland studenterna. Tandteknikerstudenten Júlia Sól Káradóttir, 26, jobbar extra på ett hem för funktionsnedsatta för att få ekonomin att gå ihop.

– Det är verkligen tufft. Många får ta av sina besparingar för att köpa studentlitteratur eller mat när allt är så dyrt, säger hon.

Juridikstudenten Jóna Mist Márusdóttir, 22, bor fortfarande hemma hos sin pappa.

– Det är väl okej, men jag vill verkligen ha råd att flytta hemifrån, säger hon.

En faktor som förstärker pressen är att bostadslån på Island är indexerade, vilket innebär att de följer inflationen. Stiger priserna snabbt kan skulden växa snabbare än låntagaren hinner betala av. Det krävs stora besparingar och höga inkomster för att få ett bostadslån.

EU-anhängarna ser euron som lösningen. María Rut Kristinsdóttir, politiker för liberala Vidreisn, minns när en varmkorv kostade runt 25 svenska kronor.

– Nu är den så dyr. Allt är så dyrt, säger hon och lägger skulden på den isländska kronan.

– Vi har en av de minsta valutorna i världen. Det är som att sitta i en liten båt när euron är en stor båt. Vi påverkas mycket mer när det stormar. Vi behöver stabilitet över långa perioder så att vi kan planera. Jag vill veta när jag kan betala av mina lån, precis som mina vänner i Sverige och Danmark.

Men kritikerna håller inte med. Illugi Gunnarsson, 18, ungdomsordförande för rödgröna Vinstrihreyfingin, anser att isländska politiker borde lösa problemen hemma i stället.

– Jag vill inte gå med i EU hur som helst, och detta är ett dåligt tillfälle för diskussionen. Att förhandla med Bryssel nu är som att gå och handla när man är hungrig. Det blir inte ett bra avtal, säger han.

EU-kritikerna pekar också på att Bryssel har sina egna ekonomiska problem. På ett valmöte med landsbygdspartiet Framsókn försöker partiledaren Lilja Dögg Alfredsdóttir, med bakgrund från Islands centralbank och IMF, slå fast att Island är ett särfall.

– Vi har byggt vårt välstånd på fyra pelare: fisket, energin, turismen och numera också tekniska innovationer. Vi drabbas hårdare än länder som Sverige av ekonomiska chocker. Den isländska kronan är liten, men den har hjälpt oss i exceptionella situationer, säger hon.

Frågan har debatterats på Island i nästan två decennier. Medlemsförhandlingarna med EU inleddes under finanskrisen 2008–2009, skrinlades 2013 och medlemsansökan drogs tillbaka 2015. En central fråga har hela tiden varit fiskerinäringen, en av landets viktigaste näringar. Efter Storbritanniens utträde ur EU kan det enligt ja-sidan bli lättare att komma överens om fisket. Samtidigt bedöms EU vara angeläget om att välkomna Island.

Ja-sidan lyfter även fram säkerhetspolitiken. Snærós Sindradóttir, verksamhetsledare för isländska Europarörelsen, säger att Island behöver EU för ekonomisk stabilitet och för att hantera säkerhetsläget i Arktis. Hon anser att det var odemokratiskt att avbryta förhandlingarna 2013.

– Vi är det enda nordiska landet som aldrig fått rösta om ett slutförhandlat kontrakt med EU, säger hon.

Enligt opinionsmätningarna har ja-sidan ett litet övertag, eftersom frågan bara gäller om Island ska göra ett nytt försök att slutföra förhandlingarna med Bryssel. Nej-sidan hoppas på dolda nej-väljare.

– Forskningen visar att stödet för att behålla nuläget brukar vara större på valdagen än i mätningarna, säger Lilja Dögg Alfredsdóttir.

Snærós Sindradóttir tror att Island blir EU-medlem inom åtta till tio år, oavsett hur lördagens omröstning slutar. Hon pekar på att världen rör sig i den riktningen och på säkerhetspolitiska hot.

Edda Gislrún Kjartansdóttir vid korvkiosken i Hafnarfjörður tillhör dem som röstar ja för att ge förhandlingarna en chans. Men hon väntar sig inga mirakel.

– Jag tycker att motståndarna är för negativa. Men jag tycker också att anhängarna är lite naiva. Jag tror inte att allt kommer att lösa sig och att vi får låga räntor direkt för att vi röstar ja, säger hon.