Under helgen har motsägelsefulla uppgifter om ett möjligt samförståndsavtal mellan USA och Iran fortsatt att strömma in från olika håll. Uttalandena varierar kraftigt, från påståenden om att ett avtal är nära förestående till bedömningar om att ingen överenskommelse är på gång.

President Donald Trump har uppgett att ett avtal är ”i stort sett färdigförhandlat”, medan utrikesminister Marco Rubio beskrivit läget som ”nära förestående”. Samtidigt har högt uppsatta tjänstemän inom Trumpadministrationen sagt att det kommer att dröja dagar. På den iranska sidan har nyhetsbyrån Tasnim hävdat att det inte blir något avtal, medan Esmaeil Baghaei, talesperson för det iranska utrikesdepartementet, meddelat att framsteg har gjorts men att ingen överenskommelse är på väg.

Rouzbeh Parsi, Irankännare, historiker och forskare vid Lunds universitet, konstaterar att motsägelsefullheterna är slående, inte minst inom den amerikanska administrationen. De skiftande budskapen försvårar bedömningen av hur nära parterna faktiskt är en lösning.

## Tecken på öppnande av Hormuzsundet

Parallellt med de många utspelen har konkreta händelser inträffat som tyder på en möjlig avspänning. Enligt The New York Times har en högt uppsatt amerikansk tjänsteman uppgett att Iran och USA är överens om att upphäva sina respektive blockader i Hormuzsundet, en av världens mest strategiska flaskhalsar för oljetransporter.

Det iranska revolutionsgardet IRGC har enligt egna uppgifter under de senaste 24 timmarna släppt fler än 30 fartyg genom sundet. Bland de fartyg som passerat finns oljetankfartyg, containerfartyg och andra handelsfartyg. Detta skulle i praktiken innebära att sundet är på väg att öppnas igen.

Ett tydligt exempel på detta är oljetankern Idemitsu Maru, som passerade Hormuz tidigt på morgonen den 25 maj. Det var den första råoljetankern på väg till Japan som passerat sundet sedan den 28 februari, vilket visar på en betydande förändring i tillgängligheten.

Det är dock viktigt att notera att detta inte innebär att Teheran helt avstår från sina krigstida anspråk på den strategiska flaskhalsen, vilket understryks av iranska medier. Det betyder inte heller att president Trump har för avsikt att häva den amerikanska blockaden av de iranska hamnarna, enligt uppgifter som CNN rapporterar.

## Olika budskap från Washington

Under helgen var det framför allt Trump själv som höll förväntningarna nere, till skillnad från utrikesminister Rubio. I ett inlägg på Truth Social på söndagen underströk Trump att USA inte kommer att ”hastigt ingå ett avtal” med Iran. Samtidigt uppgav Rubio att en överenskommelse skulle kunna vara möjlig redan på måndagen.

Denna diskrepans mellan de två amerikanska topppolitikerna speglar den osäkerhet som omgärdar förhandlingarna och frågan om hur snabbt ett eventuellt avtal kan komma till stånd.

## Centrala förhandlingsfrågor

De avgörande knäckfrågorna är välkända för båda parter. Kontrollen av Hormuz, frågan om Irans atomenergiprogram och sanktionslättnader gällande Irans frysta tillgångar utgör de mest avgörande punkterna i förhandlingarna.

USA:s position är tydlig: man vill se ett öppet Hormuzsund innan några andra steg kan tas. Iran däremot kräver sanktionslättnader som ett första steg i förhandlingsprocessen, enligt den iranska nyhetsbyrån Tasnim som citeras av CNN. Iran har frysta tillgångar på flera miljarder dollar i utländska banker, vilket gör sanktionsfrågan särskilt känslig för Teheran.

## Libanon som avgörande faktor

Rouzbeh Parsi lyfter fram en ytterligare komplicerande faktor i förhandlingarna: situationen i Libanon. Det som Teheran främst är orolig för är att USA när som helst kan börja kriga igen, särskilt eftersom det är tydligt att Washington triggas av Israel, förklarar han.

”Den verkliga akilleshälen är Libanon, som är av strategisk och ideologisk betydelse för Iran. USA kan inte sluta fred med Iran om Israel tillåts fortsätta bomba Libanon. Då finns det ingenting för Iran att hämta. För Iran är det här ett flerfrontskrig”, säger Parsi.

Detta regionala perspektiv understryker komplexiteten i förhandlingarna, där bilaterala frågor mellan USA och Iran inte kan skiljas från den bredare konflikten i Mellanöstern.

## Möjlig väg framåt

En tänkbar utveckling är att Washington och Teheran inom kort bekräftar att man är överens om de övergripande principerna och att det finns ett provisoriskt avtal, men inte en slutgiltig fredsuppgörelse. Om parterna enas skulle det innebära en förlängning av vapenvilan med 60 dagar, under vilken Hormuz skulle öppnas igen och Iran skulle kunna sälja olja fritt.

Frågan om Irans atomenergiprogram kommer dock sannolikt att dra ut på tiden. Enligt Jerusalem Post ingår den inte ens i de samtal som förs i nuläget, vilket tyder på att parterna fokuserar på mer omedelbara frågor innan de tar sig an denna känsliga fråga.