En ny typ av mobilapplikationer har blivit senaste trenden bland unga sydkoreaner. Dessa så kallade dopaminappar är designade för att ge användare den tillfredsställelse som kommer med att beställa varor online – utan att någon produkt faktiskt levereras eller betalning sker.

”FoodNeverComes” är en av de mest populära apparna i denna kategori. Precis som en vanlig matleveransapp erbjuder den maträtter från hela världen – allt från sushi och tyska pretzel till koreansk bibimbap. Rätterna är betygsatta med stjärnor, användaren fyller i sin leveransadress och kan sedan följa hela beställningsprocessen via en karta, från matlagning till budets färd mot hemmet.

Men här slutar likheterna med verkliga leveransappar. Ingen mat anländer någonsin till kundens dörr. Istället dyker ett meddelande upp som informerar användaren om hur mycket pengar och hur många kalorier de har sparat genom att inte göra en riktig beställning.

Flera liknande dopaminappar har lanserats i Sydkorea under senare tid. Till utseende och funktion är de nästan identiska med appar som verkligen levererar varor, men skillnaden är att inga produkter faktiskt skickas ut.

Grundtanken bakom dessa appar är att ge användare samma dopaminkick som riktiga beställningar ger, men utan de ekonomiska konsekvenserna. Park Seo-hyun, den 21-åriga grundaren av ”FoodNeverComes”, har berättat i koreanska medier att hon själv var en frekvent beställare av hemlevererad mat när hon satt uppe sent och studerade.

Ofta gick hon in på leveransapparna utan att egentligen vara särskilt hungrig. Det var själva processen som gav henne tillfredsställelse – att bläddra igenom menyer, titta på aptitretande matbilder och slutföra beställningen. När hon väl klickat på ”beställ” önskade hon ibland att maten aldrig kom fram. Ekonomiskt blev det ohållbart när hon beställde mat för flera tusen kronor i månaden, vilket så småningom ledde till idén om ”FoodNeverComes”.

Efterfrågan på denna typ av appar verkar vara betydande. ”FoodNeverComes” har redan registrerat över en miljon ”beställningar”. En förklaring till appens popularitet ligger i hur hjärnan fungerar. Enligt forskning kan den positiva signalsubstansen dopamin aktiveras redan av förväntan på en belöning, inte bara av belöningen själv.

I de fejkade köpapparna går användaren igenom samma beslutsprocess som vid verkliga köp och får en känsla av tillfredsställelse, trots att det sista steget – leveransen – aldrig inträffar. Kwak Keum-Joo, psykologiprofessor vid Seouls nationella universitet, förklarar för Korea Joongang Daily att en dopamineffekt kan uppstå när man deltar i en aktivitet som är väldigt lik ett riktigt inköp, även om man vet att det är fejk.

En annan dopaminapp som vunnit popularitet i Sydkorea erbjuder användarna en virtuell rökpaus, helt utan nikotin. Här tittar användarna i fem minuter på en tänd cigarett som sakta brinner ner. Under tiden kan de se när andra, ofta anonyma användare kopplar upp sig och funktionen erbjuder möjlighet att chatta med varandra. Den virtuella rökpausen skapar en känsla av gemenskap för dem som sitter ensamma.

Den 24-åriga universitetsstudenten Lee berättar för Korea Times att när hon går in i appen medan hon sitter ensam och studerar känner hon att det finns andra människor som också kämpar, vilket får henne att känna sig mindre ensam.

Det finns dock nackdelar med dessa appar. De är reklamfinansierade och gratis för användarna, vilket innebär att de samlar värdefull information om kundernas preferenser. Denna data kan sedan användas för riktad reklam i olika kanaler, vilket väcker frågor om integritet och kommersiell exploatering.

Samtidigt representerar dopaminapparna ett välkommet alternativ för unga sydkoreaner som pressas av höjda levnadskostnader och en tuff arbetsmarknad. Sydkorea är känt för sin extremt hårda konkurrens på utbildningsområdet och arbetsmarknaden. Många unga tillbringar långa nätter med studiematerial för att ha en chans att lyckas. När de behöver distraktion eller får sug efter något går de gärna in och beställer mat eller andra varor. Nu kan de göra det utan att belasta sin redan ansträngda ekonomi.

Psykologen Whang Sang-min förklarar för Financial Times att många unga sydkoreaner saknar hopp och har låga förväntningar på framtiden. De försöker hitta glädje eller få lite dopamin på sitt eget sätt, och dopaminapparna fyller detta behov.

Fenomenet belyser också de bredare samhällsutmaningarna i Sydkorea, där unga människor kämpar med ekonomisk press, intensiv konkurrens och känslan av hopplöshet inför framtiden. Dopaminapparna kan ses som en kortvarig lösning på djupare liggande problem i det sydkoreanska samhället.