Bron över floden Beipan reser sig 565 meter ovanför en ravin där floden flyter fram. När solen går ner reflekteras strålarna i brofästet. Från ett trädäck kan besökare njuta av utsikten, där tvåbarnsmamman Zhu för sex år sedan öppnade en restaurang tillsammans med sin man under vad som då var världens högsta bro.

Här ligger provinsen Guizhou, en av Kinas fattigaste provinser, med en inkomstnivå som är en fjärdedel av Pekings. Men de senaste 15 åren har den fattiga provinsen i sydvästra Kina lagt in en överväxel när det gäller infrastruktur. Över 32 000 broar står redan klara eller är under uppbyggnad, enligt statliga kinesiska medier.

De högsta och längsta broarna spänner över väldiga klyftor i provinsen, vars landskap består av tiotusentals höga, gröna, skogsklädda berg. Numera tar det endast tre år att bygga en sådan bro i Kina. När den står klar blir det rubriker över hela landet, då restiden mellan två städer kan minska med flera timmar.

Förr tog det tio timmar att köra bil från Guizhous provinshuvudstad Guiyang till Kunming i grannprovinsen Yunnan. I dag tar det fem timmar. Broarna och motorvägarna har gjort livet enklare för dem som bor på landet. Numera kan bönder sälja sina varor på marknader långt hemifrån. Tidigare var det lönlöst på grund av de långa avstånden.

Skolklasser från andra delar av landet reser till provinsen för att eleverna ska kunna beundra mästerverken och få elementär kunskap i hur broarna konstruerats. Lokala invånare är stolta över dem. Några, som 40-åriga Zhu, har slagit mynt av utvecklingen.

”Vi gick förbi och såg hur många människor som stod här och beundrade bron. Då tänkte vi att här borde vi starta en restaurang. Och det har verkligen gått bra, vi är glada över vad vi har skapat”, säger hon om verksamheten vid bron över floden Beipan.

Hon och hennes man hyr in fem eller sex anställda under högsäsongen på somrarna. Familjen har flyttat in ovanpå restaurangen. Just denna dag fyller dottern Wang Lirong tre år, fast så mycket firande hinner inte hennes föräldrar med. De hastar mellan köket och borden på terrassen som vetter mot den höga bron.

Ändå är det inte lika många gäster som det brukade vara. Bron blev officiellt världens högsta när den öppnade i december 2016. Men i september förra året halkade den ned till andra plats när Huajiangbron öppnade i samma provins. Den är 625 meter hög och sträcker sig 2 890 meter tvärs över en annan ravin.

För Zhus del betyder den nya bron att hon och hennes familj förlorat en avgörande konkurrensfördel. ”Tidigare kom det jättemyckt folk när det var bra väder. Nu åker fler till den nya bron”, säger hon.

Provinsen Guizhou tycks besatt av höga broar, men det är inte allt. Byggprojekten har avlöst varandra med sammanlagt 950 mil motorväg, över 160 mil snabbjärnväg, 14 civila flygplatser samt flera stora datacenter i provinshuvudstaden.

Mellan 2017 och 2023 lånade Guizhou i snitt upp runt motsvarande 1 000 miljarder kronor om året som investerades i infrastrukturprojekt. Det ledde till att den ekonomiska tillväxten såg bra ut på papperet. Guizhou med 38 miljoner invånare blev en av provinserna i Kina med snabbast tillväxt. Samtidigt växte skulderna till bland de högsta i landet, enligt internationella kreditvärderingsinstitut.

För två år sedan ströp lokala myndigheter till slut pengaflödet till mindre än hälften, motsvarande 450 miljarder kronor per år. En representant för provinsen förklarade att skuldproblemet hade lösts med hjälp av centralregeringen i Peking. Men bedömare menar att det kommer att ta många år för provinsen att minska skuldbördan.

Även om just Guizhou har en extrem tillväxtstrategi syns spåren av utvecklingen över hela Kina. Den första motorvägen i landet stod klar 1993. Tjugosju år senare hade Kina byggt ett motorvägsnät som var dubbelt så långt som USA:s. Vägarna har fyllts med bilar. År 1990 hade Kina en halv miljon fordon, för två år sedan hade de ökat till 435 miljoner.

Även tunnelbanenät runt om i landet har byggts ut i snabb takt. I dag finns det tunnelbana i över 50 kinesiska städer, varav över tio städer har en sammanlagd spårlängd som är längre än tunnelbanan i New York.

Kina styrs av ingenjörer, som gärna bygger nytt som universallösning för att utveckla landet. Medan USA, som i stort sett inte bygger något nytt, leds av advokater, som hellre utmanar varandra i domstol, skriver kanadensaren Dan Wang i sin bok Breakneck.

Den kinesiska byggivern fortsätter trots många exempel på bortkastade pengar. Framför allt har Kina byggt en väldig mängd bostäder de senaste 45 åren. Lägenheter som ibland blivit stående tomma under lång tid, men dit invånare från landsbygden till slut flyttat. I genomsnitt har invånare från landsbygden flyttat till städer i en takt om cirka 15 miljoner om året. I städerna har dessa invånare blivit åtskilligt mer produktiva för samhällsekonomin än som bönder på landsbygden.

Allt detta byggande har resulterat i en enorm förbrukning av cement, den avgörande beståndsdelen i betong som tillsammans med stål, aluminium och glas ingår i många av konstruktionerna.

I mitten av 2010-talet framkom att Kina producerade och använde lika mycket cement under tre år som USA använde under hela 1900-talet. Uppgiften ifrågasattes, men enligt den kanadensiske historikern Vaclav Smil behövde Kina senare bara två år, 2018-2019, för att framställa nästan samma mängd, 4,4 miljarder ton. Enligt andra källor tillverkade Kina hela 4,9 miljarder ton cement under 2020-2021.

Den gigantiska byggboomen har gått ut över miljön. Produktionen av cement står för åtta procent av världens totala koldioxidutsläpp. Det motsvarar ungefär utsläppen från alla världens personbilar.

Hela historiska kvarter har jämnats med marken då stadskärnor byggts om. Snabbjärnvägen skär genom landskapet på pelare. Särskilt charmigt och snyggt blir det sällan när Kina moderniserar. Men till bron ovanför familjerestaurangen som Zhu driver kommer folk fortfarande för att beundra mästerverket – trots att den inte längre är världens högsta.

Alla fem av världens högsta broar ligger i dag i Kina. Förutom Huajiangbron på 625 meter och Dugebron på 565 meter finns även Tianmenbron på 560 meter, Siduhebron på 496 meter och Pulibron på 485 meter. Samtliga är belägna i de provinser i sydvästra Kina där landskapets dramatiska topografi kräver spektakulära ingenjörslösningar för att binda samman regioner och människor.