Ingmar Nevéus: Vågar Demokraterna höja skatten för sina egna väljare?

#

Demokraterna riktar fokus mot de superrika inför kommande val

När man samtalar med amerikaner som lagt sin röst på Trump framkommer ofta en intressant nyans – många har invändningar mot hans personlighet eller vissa delar av hans politik, men röstar på honom ändå eftersom de ser det andra alternativet som värre. Detta visar på en av Trumps främsta politiska styrkor: förmågan att identifiera och utmåla gemensamma fiender.

Trump har framgångsrikt målat upp en bild av en välbeställd, välutbildad och elitistisk storstadsklass som är besatt av frågor som klimatförändringar och rasförtryck. Hans löfte att ”krossa dessa vänsterextrema demokrater” vinner genklang hos många amerikaner, oavsett vad de egentligen tycker om Trump själv.

Nu har Demokraterna tagit lärdom av denna strategi. Istället för att fokusera på komplexa politiska förslag, riktar de blicken mot en tydlig motståndare: de allra rikaste amerikanerna. De som fått skattesänkningar under Trump, som donerar till hans kampanj och som har direkt tillgång till makten i Vita huset.

Denna strategi har blivit särskilt effektiv inför 2024 års val. Tidigare var det svårare för vänstern att rikta in sig på de superrika, eftersom många av dem – som Jeff Bezos och Mark Zuckerberg – ansågs vara progressiva. Men nu när flera av dessa miljardärer uppfattas ha anslutit sig till Trumps läger, har de blivit legitima måltavlor.

Begreppet ”Epsteinklassen” används numera för att beskriva denna exklusiva grupp, och slagordet ”tax the rich” – beskatta de rika – har blivit allt vanligare i den politiska retoriken.

Bernie Sanders, den socialistiske senatorn som länge varit en ledande röst inom USA:s progressiva falang, har genomfört en landsomfattande turné för att sprida detta budskap. I New York valdes nyligen borgmästaren Zohran Mamdani på löftet att stadens högavlönade ska bidra mer till det allmänna. I Kalifornien kommer väljarna i höst att rösta om en tillfällig förmögenhetsskatt för delstatens cirka 200 miljardärer.

Även mer moderata demokrater lockas nu av detta budskap. I senaten har Chris Van Hollen och Cory Booker presenterat omfattande förslag som höjer marginalskatten för de allra högsta inkomsterna samtidigt som de sänker den för medelklassen.

Men strategin möter också motstånd. Det klassiska – och ofta ifrågasatta – argumentet att höga skatter driver bort de förmögna lyfts fram av flera demokrater, däribland Kaliforniens guvernör Gavin Newsom, som betraktas som en trolig presidentkandidat 2028.

En annan utmaning för Demokraterna är att deras väljarbas i allt högre grad består av välbeställda storstadsbor. Den vita arbetarklassen, som traditionellt röstat demokratiskt, lutar numera oftare åt det republikanska hållet. Dessa välbärgade väljare kan tala varmt om social rättvisa, men är ofta ovilliga att själva betala mer i skatt. Detta förklarar varför demokratiska administrationer ofta låter republikanska skattesänkningar bestå när de kommer till makten.

Det förklarar också varför gränsen för vem som anses vara höginkomsttagare placeras på en nivå som för svenska ögon framstår som absurt hög. Mamdanis uppmärksammade ”socialistiska” skatteförslag i New York gäller exempelvis endast personer med årsinkomster över 1 miljon dollar – motsvarande cirka 9 miljoner kronor. För dessa föreslås skatten höjas från 3,88 procent till 5,88 procent. Personer som tjänar mindre än så betraktas uppenbarligen inte som höginkomsttagare i det amerikanska politiska samtalet – och många av dem röstar på Demokraterna.

För ett parti som historiskt har representerat arbetarklassen visar denna utveckling på en intressant omvandling. Samtidigt som Demokraterna retoriskt riktar in sig på de superrika, är de försiktiga med att föreslå åtgärder som skulle påverka deras egen välbärgade väljarbas. Det återstår att se om denna strategi att utmåla miljardärerna som fienden blir framgångsrik i höstens val och på längre sikt inför presidentvalet 2028.