Israel: Nu kan också Europa nås av Irans missiler

I skuggan av konflikten mellan Israel och Iran har de senaste veckornas spänningar riktat fokus mot ländernas militära kapaciteter, särskilt deras ballistiska missilprogram. Israel har under lång tid påpekat att Iran utvecklar missiler med allt längre räckvidd, med målet att nå bortom Mellanöstern till både europeiska Natoländer och amerikanskt territorium.

Det iranska missilprogrammet fick sin egentliga start efter det blodiga kriget mot Irak (1980-1988), då båda länderna använde sovjetiska Scudmissiler för att beskjuta varandras huvudstäder. Efter krigets slut påbörjade Iran en omfattande utveckling av inhemska missilsystem, med tekniskt stöd från Nordkorea och Kina. Dagens arsenal, där Shahab 3-missilerna utgör ryggraden, har betydligt längre räckvidd än de första versionerna.

Trots de senaste veckornas iranska missilangrepp mot Israel har den israeliska militären avstått från att svara med sina egna ballistiska missiler, vilket väcker frågor om landets strategi. Israel förfogar över det avancerade Jericho-systemet med interkontinentala missiler som enligt experter har en räckvidd på över 10 000 kilometer – tillräckligt för att nå både Moskva och Peking.

Men Jericho-missilerna utvecklades inte för konventionell krigföring utan för vad som i militära termer kallas ”strategisk avskräckning” – i klartext att bära kärnvapen. Att använda dessa missiler i den pågående konflikten skulle kunna tolkas som en indirekt bekräftelse på Israels kärnvapeninnehav, något landet aldrig officiellt har erkänt.

Israel har istället utvecklat andra avancerade vapensystem, bland annat den flygburna ballistiska missilen Blue Sparrow. Detta vapen, som utrustas med egen startraket och avancerad styrteknik, kan med extrem precision slå mot utvalda mål. Enligt säkerhetsanalytiker var det sannolikt denna typ av missil som användes vid attacken mot Irans högste ledare ayatolla Ali Khamenei den 28 februari.

I den bredare strategiska bilden spelar även internationella militärbaser en avgörande roll. Den amerikanska basen på ön Diego García i Indiska oceanen har särskild betydelse för maktbalansen i regionen. Med sina flera tusen amerikanska och brittiska soldater, samt kapacitet att husera avancerade B2-bombplan, utgör basen ett viktigt nav för operationer i Mellanöstern. B2-flygplanen, med sin stealth-teknik som gör dem osynliga för radar, kan nå iranska mål från Diego García utan lufttankning, vilket ger en operativ fördel jämfört med starter från amerikanskt territorium.

Diego García har omgärdats av rykten om hemliga anläggningar, inklusive högsäkerhetsfängelser för terrorister och samarbeten med andra länder utöver USA och Storbritannien. Öns strategiska position gör den till en viktig spelpjäs i regionens säkerhetspolitiska dynamik.

Men Israels verkliga strategiska trumfkort ligger inte i de landbaserade Jericho-missilerna, som skulle kunna slås ut i ett överraskande angrepp. Sedan 1990-talet har Israel utvecklat en så kallad andraslagsförmåga – kapaciteten att svara på ett kärnvapenangrepp även om landets militära infrastruktur förstörts.

Denna förmåga baseras på Israels flotta av tyskbyggda ubåtar i Dolphin-serien. Enligt uppgifter som aldrig officiellt bekräftats är dessa ubåtar utrustade med den israeliska kryssningsroboten Popeye Turbo, som anses kunna bära kärnstridsspetsar med en sprängkraft på 200 kiloton – tio gånger kraftigare än atombomben som fälldes över Nagasaki 1945.

Popeye Turbo-missilen observerades för första gången av amerikanska spaningssatelliter i maj 2000, under vad som tros ha varit ett prov nordost om Diego García. Denna kapacitet ger Israel ett dolt men potentiellt avgörande övertag i den regionala maktbalansen – möjligheten att vedergälla även efter ett förödande angrepp.

Spänningarna mellan Israel och Iran fortsätter att påverka hela regionens säkerhetsläge, med risken att dra in fler aktörer i konflikten. Den tekniska utvecklingen av missilsystem på båda sidor förändrar ständigt spelplanen, samtidigt som stormakterna noggrant bevakar situationen från sidlinjen.