Jonas Fröberg: Volkswagens maktkamp lamslår – medan krisen växer

Europas största industribolag Volkswagen står inför en omfattande kris efter att bolagets styrelse på torsdagen misslyckades med att fatta beslut om långtgående nedskärningar. Planen som legat på bordet var att lägga ner fyra fabriker i Tyskland inom åtta år och successivt fasa ut cirka 100 000 av bolagets 650 000 anställda.

Koncernchef Oliver Blume hade satsat hela sin prestige på att driva igenom de omfattande besparingarna. Men när styrelsemötet avslutades strax före klockan 21 på torsdagskvällen stod det klart att planerna hade körts i diket. Styrelsen kunde inte enas om några beslut vare sig gällande personalnedskärningar eller fabriksstängningar.

Beslutet, eller snarare avsaknaden av beslut, är en stor smäll för Volkswagen i en tid då det tyska industribolaget kämpar med allvarliga strukturella problem. Tyskland, som byggt sin självbild på att vara bäst på bilar, har haft negativ tillväxt de senaste åren och ser nu sitt flaggskeppsbolag hamna i en djup kris.

Motståndarna mot nedskärningsplanerna har varit tydliga. Facket IG Metall har varit öppet emot förslagen och samma dag som styrelsemötet ägde rum demonstrerade tiotusentals arbetare runt om i Tyskland. Bakom plakaten kunde man ana ett starkt missnöje och frustration över planerna på massuppsägningar.

Volkswagens komplicerade bolagsstyrning har visat sig vara en avgörande faktor i det som blivit en patt. Av styrelsens 20 ledamöter kontrolleras två av delstaten Niedersachsen, som enligt en särskild lag kan blockera stora beslut som nedskärningar. Dessutom sitter facken på hela 10 av de 20 styrelseplatserna, och de brukar traditionellt sätta sig emot jobbförluster.

Denna struktur gör att Volkswagen styrs mer som en oljetanker än ett smidigt företag. I detta fall ledde det till att koncernchef Blume, trots att han satsat all sin prestige på planerna, fick se sig besegrad. VW-koncernens kommunikationsdirektör bekräftade sent på torsdagskvällen att styrelsen inte kunnat fatta några beslut i de stora strategiska frågorna.

Efter nederlaget gick Daniela Cavallo, IG Metalls mäktiga chef inom Volkswagen, till hårt angrepp och hotade med nya fackliga stridsåtgärder under sommaren. Nu hänger frågan om Oliver Blumes framtid som koncernchef i luften. En källa med insyn kommenterade situationen till Süddeutsche Zeitung med orden: ”Han började som en tiger och slutade som en dörrmatta.”

Problemen för Volkswagen är dock långt ifrån lösta bara för att nedskärningsplanerna stoppats. Tvärtom står bolaget inför en djup strukturell kris som kräver handling. På sin största och länge mest lönsamma marknad, Kina, tappar Volkswagen snabbt marknadsandelar. Samtidigt strömmar allt fler bra och billiga bilar från kinesiska tillverkare in på den europeiska marknaden och skapar en allt hårdare konkurrens.

Tyskland har under decennier sett biljobb försvinna utomlands. I dag sker bara 20 procent av Volkswagens produktion i Tyskland, vilket visar på den långsiktiga trenden. Men samtidigt måste bolaget hantera överkapacitet i sina tyska fabriker.

Matematiken är enkel men smärtsam. Volkswagen tillverkar omkring 1,7 miljoner bilar per år i Tyskland, men fabrikerna har kapacitet för ungefär en halv miljon fler. Dessa tomma produktionslinjer kostar pengar och gör fabrikerna dyra och ineffektiva. I ett läge där kinesiska konkurrenter pressar priserna och Volkswagen behöver investera stort för att komma ikapp inom områden som mjukvara och elbilar, blir den tyska överkapaciteten ett allvarligt problem.

Volkswagen har alltså lyckats stoppa nedskärningarna, men inte krisen. Bolaget står nu vid en kritisk vägskäl där det måste hitta en väg framåt som både hanterar de ekonomiska realiteterna och tar hänsyn till det starka motståndet mot personalnedskärningar. Hur detta ska lösas när styrelsens struktur effektivt blockerar stora förändringar är en fråga som saknar enkla svar.

För Europas största industribolag och för Tyskland som industrination är utgången av denna patt av avgörande betydelse. Det som hänt visar på de enorma svårigheter som traditionella europeiska biltillverkare står inför i mötet med ny konkurrens och förändrade marknadsförhållanden.