Kaja Kallas: Jag måste göra något rätt om ryssarna inte gillar det

Det fullsatta sammanträdet på lyxhotellet Bayerischer Hof i München blev starten på ett viralt ögonblick när EU:s utrikeschef Kaja Kallas med talande kroppsspråk reagerade på USA:s FN-ambassadör Mike Waltz uttalanden. Med himlade ögon och sammanbiten min visade hon öppet sitt missnöje med den amerikanska kollegans påståenden om krig som Vita huset påstått sig ha avslutat.

Episoden är typisk för Kallas ledarstil. Den 48-åriga estniskan är inte känd för att gömma sig bakom diplomatiska artighetsfraser, utan säger ofta rakt ut vad hon tycker – något som både väckt beundran och irritation i diplomatiska kretsar.

”Jag är trogen mina värderingar och principer så att jag kan se mina barn i ögonen. Jag vill veta att jag har gjort mitt bästa för att undvika större krig – och för att styra den här världen i rätt riktning,” förklarar hon under ett besök i Stockholm.

När Kallas utsågs till EU:s utrikeschef för snart två år sedan reagerade många med tvivel: Kunde en representant från ett av Europas minsta länder axla en av unionens tyngsta poster? Andra hyllade henne som ”Europas nya järnlady” på grund av hennes kompromisslösa hållning gentemot Ryssland. Vissa liknade henne vid en modern Cassandra – sierskan från grekisk mytologi som kunde förutse framtiden.

Långt innan de flesta europeiska ledare varnade Kallas för Putins planer att med våld försöka ta över Ukraina. Som Estlands premiärminister lät hon skicka avancerade vapen till Ukraina redan före den storskaliga invasionen, medan exempelvis Tyskland inte erbjöd mer än hjälmar.

”Det är tydligt att Donbass inte är deras slutmål. Skulle de vinna i Ukraina är det mycket dåliga nyheter för Europa,” understryker hon.

Kreml har visat sitt missnöje med den klarspråkiga diplomaten. I rysk statstelevision deklarerade Kremls talesperson Dmitrij Peskov att Ryssland aldrig kommer att diskutera något med henne. Ryssland har också satt upp henne på sin ”most-wanted-lista”.

”De har aldrig gillat mig,” säger Kallas. ”Då fick jag många gratulationer. Många tyckte att det var en hedersbetygelse. Så jag antar att jag gör något rätt om ryssarna inte gillar det.”

Att hon som EU:s representant inte fått plats vid de pågående fredssamtalen har en enkel förklaring, enligt henne själv: ”Jag har jobbat som advokat under en stor del av mitt liv och jag vet att om jag själv fick välja motståndarsidans förhandlingsteam hade jag valt den svagaste personen att förhandla med. Jag känner till hur ryssarna fungerar. Därför vill de inte ha mig vid bordet.”

Kaja Kallas familj har personlig erfarenhet av sovjetiskt förtryck. Hennes mamma Kristi deporterades till Sibirien 1949, bara sex månader gammal, tillsammans med mormor och gammelmormor. De stämplades som fiender till den sovjetiska ockupationsmakten och föll offer för massdeportationerna från Baltikum. Först ett decennium senare tilläts kvinnorna i Kallas släkt återvända hem till Estland.

Hennes analys av Rysslands nuvarande aggression är oförblommerad: ”Ryssarna vill inte ha fred. De senaste 100 åren har de attackerat minst 19 länder, vissa så många som tre eller fyra gånger. Inget av dessa länder har någonsin attackerat Ryssland. De har bevisligen imperialistiska anspråk och ideal.”

Kallas uppgift att formulera EU:s gemensamma hållning mot Ryssland kompliceras av spänningar inom unionen och av förändrade relationer med USA sedan Donald Trump återkommit till makten. Trumpadministrationens hårda utfall mot Europa har skapat osäkerhet.

”I början var det så att man vaknade och tänkte: Vågar jag titta på mobilen? Vad har hänt nu? Vad har det kommit för nya uttalanden?” Hon tillägger att man vänjer sig, men att den transatlantiska relationen definitivt har förändrats.

På frågan om hur EU bör hantera relationen med Trump, vars gunst europeiska ledare försökt vinna genom smicker, svarar hon: ”För egen del tror jag att ’starka män’ bara accepterar styrka och bara respekterar andra starka män eller kvinnor. Men alla försöker navigera i det här nya landskapet så gott de kan.”

Tullhot och andra kriser har skadat förtroendet mellan EU och USA. ”Problemet med förtroende är att om man väl bryter det, så är det väldigt svårt att reparera. Det är som om man har sönder en vas – den faller i bitar, och även om man limmar ihop den så är det inte samma vas längre.”

Den försämrade relationen mellan väst och USA gynnar framförallt Ryssland, menar Kallas. ”Han njuter definitivt av det. Det är helt uppenbart. Vi är starka när vi står på samma sida. Om det uppstår sprickor i vår relation så uppskattas det av våra motståndare.”

Trots sitt smeknamn ”järnladyn” har Kallas kritiserats från olika håll. Vissa menar att hon har för mycket fokus på Ryssland/Ukraina när hennes uppgift är att samordna EU:s relationer globalt. Andra anser att EU inte gjort tillräckligt för Ukraina. ”Självklart kunde vi alla ha gjort mer,” medger hon. ”Om allt det vi har gett nu hade getts under krigets första månader, tror jag att Rysslands kalkyl hade varit att ’det här kan vi inte vinna’.”

I en tid då auktoritära ledare försöker dela världen i intressesfärer, står EU vid ett vägskäl. Kallas anser att Europa behöver bättre självförtroende och måste anpassa sig till en förändrad värld, utan att överge sina värderingar.

”Europa har alltid varit ’the good guy’ som kommer med humanitärt bistånd eller annat stöd. Det är vad som förväntas av oss, och vi ställer egentligen inga motkrav. Men nu lever vi i en mer transaktionell värld,” säger hon och menar att EU måste bli bättre på att använda sina ekonomiska muskler.

När Kaja Kallas blickar framåt i en tid av stora geopolitiska omvälvningar, försöker hon hålla fast vid sina övertygelser: ”När man läser historieböckerna är allt väldigt tydligt: det där var fel, det där var rätt, eftersom man har facit i hand. Men när man står mitt i det, då har man sina övertygelser att följa. Vad som var rätt eller fel kommer att visa sig först i framtiden.”