En historisk dag präglades av politisk kontinuitet när Danmark äntligen kunde presentera sin nya regering efter en rekordlång förhandlingsperiod. För kung Frederik X innebar onsdagen första gången han som regent fick ta emot ministrarna i en ny regering på slottet. Men för en av huvudpersonerna, Lars Løkke Rasmussen, var färden i statsrådsbilen allt annat än ny.

Rasmussen, partiledare för mittenpartiet Moderaterne, fortsätter som utrikesminister efter 71 dagar av regeringsförhandlingar – den längsta förhandlingsperioden i dansk historia. Hans parti blev tungan på vågen i Folketinget efter valet i mars och valde återigen att samarbeta med socialdemokraten Mette Frederiksen, som fortsätter som statsminister.

För den danske politikens mest erfarna räv, som politiska kommentatorer beskriver honom, är ministerposten knappast något nytt. Rasmussen fick sin första ministerpost redan 2001 i Anders Fogh Rasmussens borgerliga regering, samma år som terrorattacken mot New York den 11 september. Han var själv statsminister för det borgerliga Venstre i två omgångar innan han lämnade över makten till Frederiksen sommaren 2019. Sedan dess startade han ett nytt parti med målsättningen att skapa blocköverskridande samarbete efter valet 2022.

Den nya regeringskonstellationen har döpts till fyrklöverregeringen av partierna själva, men kallas i folkmun helt enkelt klöverregeringen. Den består av Socialdemokratiet, Moderaterna, Socialistisk Folkeparti och De Radikale, med stöd från Enhedslisten på vänsterkanten. Trots denna breda konstellation saknar regeringen egen majoritet i Folketinget med endast 82 av de 90 mandat som krävs.

Regeringsöverenskommelsen har beskrivits som obligatorisk läsning för svenska politiker, eftersom den kan ge en fingervisning om vad som väntar efter svenska riksdagsvalet om opinionssiffrorna står sig. Även svenska Centerpartiet och Socialdemokraterna, genom Elisabeth Thand Ringqvist och Magdalena Andersson, har talat om en liknande modell där man går till val som enskilda partier och förhandlar efter väljarnas dom.

Fördelen med denna modell är att valdebatten kan fokusera på sakfrågor snarare än politiskt spel. Nackdelen är att många idéer hamnar i papperskorgen när partierna ska kompromissa – något som tydligt märks i den danska regeringsöverenskommelsen.

Reformpaketet som de fyra partierna presenterat är omfattande och berör de flesta delar av samhället. Gratis tandvård, gratis buss och tåg för alla, halverad moms på mat och ingen moms alls på frukt och grönsaker. Mer resurser ska satsas på skolan och kampen mot psykisk ohälsa bland unga, medan det stärkta stödet till barnlösa och större resurser till folkhälsan också prioriteras. Till råga på allt ska helgdagen Store Bededag återinföras från 2030, och dricksvattnet ska räddas genom besprutningsförbud.

Men det är på det ekonomiska området som Moderaterna verkligen har satt sin prägel. Socialdemokratiets tidigare idéer om en ny förmögenhetsskatt har försvunnit helt från överenskommelsen. I stället införs skattelättnader för människor med medelgoda och mycket goda inkomster när så kallad mellanskatten och topptoppskatten avskaffas.

Oppositionen har varit snabb med att kritisera den nya regeringens planer. Venstres ledare Troels Lund Poulsen anser att det verkar som om de fyra partiledarna har gått och fyllt en stor varukorg på stormarknaden utan att tänka på räkningen vid kassan. Konservativa Folkepartiets ledare Mona Juul talar om syltekrukkar, ett uttryck för att man gömmer problem i syltburkarna.

Frågan om hur alla reformer ska finansieras förblir fortfarande obesvarad, något som kan komma att orsaka problem för regeringen framöver. Den nya regeringen består av 21 ministrar där Mette Frederiksen fortsätter som statsminister, Pia Olsen Dyhr från SF blir ekonomi- och inrikesminister, Lars Løkke Rasmussen fortsätter som utrikesminister och Martin Lidegaard från De Radikale tar över näringsministerns post.

För den svenska högerregeringen kan Danmark eventuellt användas som varning för motståndarnas överbudspolitik. Problemet är dock att de i så fall skulle behöva kritisera skattelättnader, sänkt matmoms och subventionerad kollektivtrafik – det vill säga just de reformer som ingår i det svenska Tidöavtalet.

Den danska regeringsbildningen visar på både möjligheter och utmaningar med blocköverskridande samarbete, något som kan få betydelse för den politiska utvecklingen i andra nordiska länder framöver.