Karl Dalén: Marco Rubio har allt som Trump saknar

En dörr öppnas försiktigt in till Vita husets pressrum och ut kikar Marco Rubio. De samlade journalisterna skrattar medan utrikesministern går fram till presspodiet.

”Är alla på första raden från tv? Förlåt, jag försöker lära mig. De gav mig en karta, men jag vet inte var jag lagt den. En del av er var överkryssade,” skämtar han.

Under den 50 minuter långa pressträffen bjuder Marco Rubio inte bara på sig själv, utan levererar också välformulerade svar på journalisternas frågor.

Utrikesministern har utmärkt sig som den enda i Trumpadministrationen som konsekvent har beskrivit målsättningen med kriget mot Iran – att förhindra att landet bygger upp en arsenal av drönare och robotar som skulle kunna skydda en framtida kärnvapenutveckling.

Enligt Rubio var USA tvunget att agera nu eftersom deras luftvärnsresurser, som är dyrare och tar längre tid att producera, inte skulle räcka till om de väntade längre. Detta resonemang framstår som betydligt tydligare än de många motstridiga skäl som president Trump själv har angett.

Att just Rubio fick hoppa in på tisdagens pressträff passar väl in i ett internetfenomen där 54-åringen skämtsamt påstås få allt fler uppdrag av Trump. Han innehar redan en historiskt ovanlig dubbel position som både utrikesminister och nationell säkerhetsrådgivare – den första sedan Henry Kissinger med denna kombination av roller.

Under det senaste året har han dessutom tillfälligt ansvarat för biståndsmyndigheten USAID och varit tillförordnad riksarkivarie. Detta har lett till en flod av fejkade bilder på sociala medier där Rubio ges uppdrag att ta över allt från Iran och Venezuela till Grönland, där han i det senare fallet påstås vara klädd i sälskinn.

Med självdistans spelade Rubio själv med i skämtet när Miami Dolphins sökte ny tränare i januari. ”Jag brukar normalt inte bemöta rykten på nätet, men känner att jag behöver göra det just nu. Jag kommer inte att vara kandidat för de vakanta positionerna som huvudtränare och manager hos Miami Dolphins,” skrev han då på X.

Nyligen spreds också ett äkta videoklipp där utrikesministern agerade DJ på en väns bröllop. När han under pressträffen fick frågan om sitt artistnamn, svarade han skämtsamt: ”Ni är inte redo för mitt DJ-namn.”

Trots att Rubio lojalt försvarar Trump, är skillnaderna mellan dem slående. Till skillnad från presidenten har Rubio tydlig självdistans, lång politisk erfarenhet som senator sedan 2009, och ett rykte om att vara ovanligt beläst för en senator. När han nominerades till utrikesminister mötte han inga invändningar från demokratiskt håll – ett tecken på den respekt han åtnjuter över partigränserna.

Efter tisdagens framträdande fick Rubio beröm från kommentatorer både till höger och vänster. ”Jag gillar inte hans politik, men jag skulle åtminstone kunna sova gott om natten om Marco Rubio var den som styrde i stället för Donald Trump eller JD Vance,” skrev den demokratiska influeraren Brian Krassenstein på X.

Vid ett tillfälle under pressträffen, då han fick frågan om sin vision för USA, lät Rubio nästan som Barack Obama: ”Vi vill fortsätta att vara en plats där vem som helst ska kunna åstadkomma vad som helst. Där du inte är begränsad av var du är född, av din hudfärg eller etnicitet, utan att USA är ett land där du kan uppnå din fulla potential.”

Dessa ord väcker frågor om hur de rimmar med Trumpadministrationens nuvarande politik, särskilt gällande gränsfrågor och behandlingen av migranter.

Politiska bedömare spekulerar i att Rubio har en egen agenda som skiljer sig från presidentens, med en mer behärskad och internationellt orienterad utrikespolitik. Detta har väckt misstänksamhet inom Trumplojala kretsar, och det finns uppgifter om att Vita huset har placerat övervakare på utrikesdepartementet för att hålla ett öga på honom.

Med sikte på presidentvalet 2028 tror de flesta bedömare att vicepresident JD Vance och Marco Rubio kommer att göra upp om att bli Republikanernas kandidat. Trots att männen beskrivs som nära vänner, står de för olika ideologiska inriktningar: Vance är en isolationist som vill hålla USA borta från konflikter, medan Rubio i grunden är en hök som förespråkar amerikanska interventioner i länder som Venezuela och Kuba, och troligen vill se hårdare tag mot Ryssland.

Om konflikten med Iran blir utdragen och får allvarliga ekonomiska konsekvenser för USA, kan Rubio vara en av dem som får betala priset politiskt. Men om USA tar sig ur konflikten med ett gynnsamt avtal kan utrikesministern stå väl rustad inför en framtida kamp mot Vance om presidentnomineringen.