Karl Dalén: Trump verkar gå ”all in” för Nobels fredspris

I fredags presenterade USA:s president Donald Trump en ambitiös fredsplan för Gazakonflikten tillsammans med Israels premiärminister Benjamin Netanyahu. Vid en pressträff i Vita huset uttalade sig Trump med karakteristisk självsäkerhet om initiativets betydelse.

”Detta är kanske en av de största dagarna någonsin i vår civilisation,” inledde Trump och fortsatte med att hävda att de inte bara hittat en lösning på konflikten i Gaza, utan möjligen för hela regionen. ”Låt oss kalla det en evig fred i Mellanöstern,” tillade han.

Presidenten presenterade också en nyinrättad fredsstyrelse (”board of peace”) som han själv ska leda. ”Vilket vackert namn,” kommenterade Trump, samtidigt som han påpekade att ledarskapsrollen inte var hans eget initiativ. ”Det var inte på min begäran, tro mig, jag har fullt upp med annat.”

Trots detta är det svårt att inte se initiativet som en del av Trumps långvariga ambition att erhålla Nobels fredspris. Presidenten har under året upprepade gånger uttryckt frustration över att inte betraktas som en självklar kandidat till priset. Under senare tid har han dock tonat ner denna retorik, möjligen efter råd om att självförhärligande inte är en framgångsrik strategi gentemot en Nobelkommitté präglad av nordisk återhållsamhet.

De som offentligt nominerat Trump till fredspriset har dessutom gjort det efter nomineringsfristen den 31 januari, vilket innebär att han troligen får vänta till nästa år för att komma ifråga.

Fredsplanen som presenterades innehåller 20 punkter och går i korthet ut på att alla gisslan ska friges, Hamas ska lägga ner vapnen i utbyte mot amnesti, och nödhjälp ska omedelbart tillåtas in i Gaza. För att få Israel ombord utlovas att Hamas inte ska ha någon roll i det framtida styret av området.

Flera uppenbara hinder för planens genomförande framkom redan under presskonferensen. Trump tackade visserligen ledare från hela världen för deras stöd, men medgav samtidigt att han inte haft någon kontakt med Hamas – den ena parten i konflikten. ”Hamas är de enda vi inte haft att göra med, jag har inte haft att göra med dem,” förklarade presidenten.

Ytterligare ett orosmoln uppstod när Netanyahu mot slutet av pressträffen öppnade för en alternativ väg framåt: ”Om Hamas inte accepterar planen, eller om de accepterar den men sedan… gör allt för att bekämpa den. Då kommer Israel slutföra jobbet på egen hand.” Detta uttalande kan tolkas som en nödutgång från överenskommelsen.

Den amerikanska fredsplanen stipulerar bland annat att kriget ska stoppas omedelbart, att gisslan ska släppas inom 72 timmar efter att Israel skrivit under avtalet, och att israeliska styrkor ska dra sig tillbaka under internationell tillsyn. Gaza ska avmilitariseras och en kommitté ska tillfälligt styra området under övervakning av Trumps fredsråd. På längre sikt planeras en återuppbyggnad av Gaza.

Planen innehåller också en klausul som anger att om Hamas vägrar skriva under, ska avtalet ändå gälla i de delar av Gaza som är ”befriade från terrororganisationen”.

Även om fredsinitiativet skulle misslyckas, har Trump åtminstone gjort ett försök. I Alfred Nobels testamente anges att fredspriset ska tilldelas ”den person som har gjort mest eller bäst” för att verka för fred. Sett till antalet fredsinitiativ är Trumps insats anmärkningsvärd, särskilt då internationella konflikter inte står högt på dagordningen för hans ”America First”-politik.

Vad som talar emot Trump är dock kvaliteten på fredssamtalen, liksom aspekter av hans inrikespolitik – kritiker pekar på hur hans administration försvagat demokratiska institutioner, hämnas på politiska motståndare och implementerat en kontroversiell flyktingpolitik.

Oavsett planens utfall har Trump med detta initiativ positionerat sig för framtida Nobeldiskussioner, antingen det blir i år eller nästa.