Kongo på väg mot värsta ebolautbrottet hittills

Den kongolesiska regeringen får nu hård kritik från Afrikas smittskyddsmyndighet för hanteringen av det pågående ebolautbrottet i östra Kongo-Kinshasa. Vid en presskonferens på torsdagen var Jean Kaseya, direktör för Africa CDC, ovanligt skarp i sin ton och anklagade myndigheterna för att inte leva upp till sina åtaganden.

– Vi måste betala hälsoarbetarna och detta är regeringens ansvar. Det faller inte på internationella organisationer. Vi har fått veta att det finns pengar till detta, men ändå betalas lönerna inte ut, sade Kaseya.

Bakgrunden är det ebolautbrott som bröt ut i provinsen Nordkivu i östra Kongo-Kinshasa i maj. Utbrottet har nu pågått i tre månader och situationen präglas av en rad allvarliga problem: beväpnade attacker mot vårdpersonal, strejker på grund av uteblivna löner och bristande skyddsutrustning. Enligt Afrikas smittskyddsmyndighet, Africa CDC, har behandlingscenter attackerats i minst ett dussin fall. Samtidigt har vårdpersonal gått ut i strejk i protest mot uteblivna löner och undermåliga arbetsförhållanden.

Hittills har 4 449 bekräftade fall av ebola registrerats, och 2 061 personer har avlidit. Siffrorna är svåra att jämföra över tid eftersom metoderna för att bekräfta fall har förändrats, men dödstalet är anmärkningsvärt högt. Vid samma period under det stora västafrikanska utbrottet 2014–2016 var dödssiffran ungefär en femtedel så hög. En anledning till oro är att över 63 procent av dödsfallen sker i hemmen, vilket innebär en avsevärd risk för vidare smittspridning – både i samband med vård av sjuka och vid begravningar.

Utbrottet, som bekräftades i maj i provinsen Ituri, har nu spridit sig till 54 hälsodistrikt i sex provinser. En särskild oro finns för staden Kisangani vid Kongofloden, dit smittan nått och varifrån den skulle kunna spridas vidare till huvudstaden Kinshasa.

Den aktuella virusvarianten, känd som bundibugyo, har tidigare ansetts mindre dödlig än den vanligare zaire-varianten. Ändå har detta utbrott fått ett betydligt snabbare förlopp än tidigare epidemier. Enligt Africa CDC har endast omkring 17 000 kontakter spårats, att jämföra med de uppskattningsvis 120 000 som borde ha registrerats utifrån antalet dödsfall. Kaseya menar att detta gör smittspårningen i praktiken verkningslös.

För att vända utvecklingen presenterade Kaseya ett åtgärdsprogram med sex punkter. Han föreslår bland annat att byar ska utse egna hälsovårdare med vårderfarenhet, att vården omedelbart ska göras kostnadsfri för patienter, att skolorna ska hållas öppna för att stärka kontakten med familjer och att det ska råda större transparens kring hur internationella medel används. Han pekade också på vikten av att det befintliga vaccinet, som främst riktar sig mot zaire-varianten, rullas ut i större skala – även om det ännu inte är fullt anpassat till bundibugyo-stammen.

Utbrottet har under sommaren spridit sig från de ursprungliga områdena i östra Kongo till nya delar av landet, och flera provinser har nu bekräftade fall. Samtidigt pågår en separat ebolautbrott i grannlandet Uganda, vilket ytterligare komplicerar läget i regionen.

Kritiken från Africa CDC kommer i ett läge där internationella bedömare allt oftare pekar på att det kongolesiska hälsosystemet är hårt ansträngt efter åratal av konflikt och underfinansiering. Upprepade attacker mot vårdinrättningar har försvårat arbetet, och vårdpersonalens krav på löner och säker utrustning har ännu inte tillgodosetts.