Kvintetten som behöver slås ut om regimen i Venezuela ska falla

Den amerikanska strategin mot Venezuela kräver mer än Maduros avsättning för att lyckas. Experter menar att regimens stabilitet vilar på en grupp nyckelpersoner vars inflytande är avgörande för maktbalansen i det krisdrabbade landet.

Situationen i Venezuela har under flera år präglats av politisk instabilitet, ekonomisk kollaps och humanitär kris. President Nicolás Maduro, som tog över efter Hugo Chávez död 2013, har successivt stärkt sitt grepp om makten trots omfattande internationella sanktioner och internt motstånd.

Enligt säkerhetsanalytiker är det dock inte bara Maduro som håller regimen vid liv. Ytterligare fyra högt uppsatta personer inom den venezuelanska maktapparaten anses vara minst lika viktiga för regimens överlevnad. Dessa individer kontrollerar olika delar av statsapparaten, militären och säkerhetstjänsten, vilket skapar ett nätverk av ömsesidigt beroende som skyddar regimen från inre och yttre hot.

”Det är ett misstag att tro att Venezuelas auktoritära system enbart hänger på Maduro,” säger María Corina Machado, en framträdande oppositionsledare. ”Regimen fungerar som en kriminell organisation med flera maktcentra där lojalitet belönas med tillgång till landets resurser.”

Bland nyckelpersonerna finns Diosdado Cabello, en inflytelserik politiker och tidigare militär med stort inflytande inom de väpnade styrkorna. En annan central figur är Vladimir Padrino López, försvarsminister och en av de främsta garanterna för militärens fortsatta stöd till regimen.

USA:s utrikesdepartement har under flera år försökt isolera Venezuela diplomatiskt och ekonomiskt. Sanktioner har införts mot hundratals individer kopplade till regimen, inklusive de identifierade nyckelpersonerna. Men experter menar att dessa åtgärder hittills inte har lyckats undergräva regimens stabilitet.

I analyser från tankesmedjor som Atlantic Council och International Crisis Group framhålls att en eventuell amerikansk militär intervention skulle behöva riktas specifikt mot hela ledarskiktet för att vara effektiv. En sådan operation skulle dock medföra betydande risker, både för den regionala stabiliteten och för det venezuelanska folket.

”Om amerikansk specialstyrkor skulle genomföra en operation för att neutralisera dessa nyckelpersoner, skulle det uppstå ett maktvakuum utan naturlig efterträdare,” förklarar Carlos Seijas, statsvetare vid Universidad Central de Venezuela. ”Det skulle kunna leda till regimens fall, men också till ett kaos som skulle vara svårt att kontrollera.”

Brasilien och Colombia, som gränsar till Venezuela, har uttryckt oro över scenariot med ett maktvakuum. Båda länderna har tagit emot miljontals venezuelanska flyktingar och fruktar att en okontrollerad regimkollaps skulle förvärra den redan allvarliga humanitära situationen.

Oljemarknaderna följer också utvecklingen noggrant. Venezuela sitter på världens största bevisade oljereserver, men produktionen har fallit dramatiskt under Maduros styre. Ett regimskifte skulle potentiellt kunna öppna för utländska investeringar och öka produktionen, vilket skulle påverka de globala oljepriserna.

”Även om regimen skulle falla, kommer Venezuelas återhämtning att ta lång tid,” säger Ana Soliz, ekonom vid Universidad Católica Andrés Bello. ”Infrastrukturen för oljeproduktion är i så dåligt skick att det skulle krävas massiva investeringar och flera år för att återställa produktionen till tidigare nivåer.”

Medan USA och dess allierade fortsätter att utöva diplomatiskt tryck, har Ryssland och Kina fördjupat sina relationer med Maduros regering. Dessa länder har investerat miljarder i Venezuelas energisektor och tillhandahållit både ekonomiskt och politiskt stöd till regimen.

Oavsett framtida utveckling står det klart att vägen till demokrati i Venezuela är komplex. Den kräver mer än bara Maduros avgång – den kräver en fullständig omstrukturering av maktsystemet som byggts upp under de senaste två decennierna av chavistiskt styre.