Lyxtält och bekväma sängar har blivit standard i Mount Everests basläger

Efter den dödliga lavinkatastrofen som tog sexton sherpas liv vid det farliga Khumbu-isfallet 2014 har bergsguiden Tul Singh Gurung aldrig återvänt till Mount Everest. Hans kollega omkom i olyckan och kroppen ligger fortfarande kvar på berget – ett tydligt bevis på de risker som världens högsta berg innebär.

”Jag var kvar i baslägret, men min kollega omkom och hans kropp ligger kvar där uppe. Det visar hur farligt berget är, alla borde veta det”, säger Tul Singh Gurung som har bestigit Mount Everest två gånger och nu är ordförande i Nepal National Mountain Guide Association.

Varje år lockas omkring 400 utländska äventyrare till expeditioner mot toppen på 8 849 meters höjd. Men med det växande intresset följer också ett allt större problem – trängseln. Virala bilder visar långa köer av klättrare vid vissa kritiska passager, vilket väcker allvarliga frågor om säkerheten.

Kommersialisering och lyxfaktorn har förändrat hela upplevelsen. I Mount Everest Base Camp, beläget 5 364 meter över havet, har standarden höjts markant.

”Lyxtält, bekväma sängar och toaletter har blivit standard. Ibland finns det till och med möjlighet till massage, cappuccino och en bar i baslägret”, berättar Tul Singh Gurung.

Priserna för en expedition är höga – mellan 300 000 och 1 000 000 kronor per klättrare inklusive tillstånd – men det verkar inte avskräcka. Särskilt oroande är att många utan erfarenhet försöker köpa sig vägen till toppen.

”Många försöker i brist på erfarenhet använda pengar för att ta sig upp till toppen. Kanske för chansen att själv tjäna pengar om man är en influerare som marknadsför något”, förklarar Gurung och tillägger: ”Det är en dålig vana och anledningen till att Everest har blivit så kommersialiserat.”

Han berättar om ett par som efter att bara ha bestigit Mont Blanc (4 807 meter) omedelbart begav sig till Nepal för att försöka bestiga Everest. Ett annat uppmärksammat fall gällde ett föräldrapar från Singapore som tog med sin fyraårige son i ett försök att nå baslägret, vilket resulterade i att barnet drabbades av akut höjdsjuka och behövde evakueras med helikopter.

För att råda bot på problemen planerar nepalesiska myndigheter nya regler.

”Den som i fortsättningen vill försöka klättra uppför berget måste först ha klarat av en topp på minst 7 000 meter i Nepal”, säger Himal Gautam, chef vid Nepals turistdepartement.

Lagförslaget har dock inte röstats igenom i parlamentet än, och årets klättringssäsong fortgår utan dessa nya begränsningar.

Efter den dödliga olyckan 2014 har Gurung ägnat mycket tid åt organisationsarbete, där han bland annat förespråkar striktare regler. Han berättar om allvarliga incidenter orsakade av oerfarna guider, som inte upptäckt tomma syrgastuber eller missat symtom på höjdsjuka hos sina klienter.

”I sin värsta form leder höjdsjuka till att människor totalt tappar omdömet. En man hoppade utför berget. Men de flesta olyckorna blir aldrig offentligt uppmärksammade”, säger han.

Gurung är också kritisk till den växande trenden att förbereda sig hemma med höghöjdsmasker för att påskynda acklimatiseringen.

”När de kommer hit försöker de sedan nå toppen av Mount Everest på kanske bara 25 dagar. Folk har börjat tro att det är lätt att bestiga berget, det är en farlig utveckling. Jag rekommenderar alla att acklimatisera sig till höjden naturligt.”

Han understryker att rätt förberedelse kräver omfattande erfarenhet: först teknisk träning i bergsklättring och isklättring, sedan erfarenhet från 6 000 och 7 000 meter, och helst även från 8 000 meters höjd – den så kallade ”dödszonen” – för att vänja sig vid den extremt tunna luften.

”Alla som ska klättra på berget måste kunna klara sig på egen hand”, säger Gurung. ”För vad händer annars om guiden blir sjuk eller råkar ut för en olycka?”

Turistdepartementets chef Himal Gautam ser även andra fördelar med de föreslagna nya reglerna. Nepal har 462 berg öppna för kommersiella expeditioner, varav omkring 100 aldrig har bestigits.

”Om lagförslaget går igenom kommer vi att marknadsföra dem”, säger Gautam. ”Förslaget kommer definitivt att minska dödsfallen i expeditionerna.”

Även miljöproblemen på berget är omfattande. Ett tioårigt projekt med att samla sopor genom en depositionsavgift på 4 000 dollar (cirka 38 000 kronor), som återbetalades när klättrare tog med sig åtta kilo skräp ner från berget, har inte fungerat tillfredsställande. Avfall har hämtats från lägre läger, men inte från högre höjder där problemet är värst.

Varje klättrare producerar mellan åtta och tolv kilo avfall under en genomsnittlig sex veckor lång expedition, och enligt Gurung finns det idag ungefär lika mycket skräp på berget som 2008.

”Det är som att de tänker att om de bara investerar tillräckligt mycket pengar så kommer de att nå toppen”, säger Tul Singh Gurung om dagens klättrare. En tanke som enligt den erfarne bergsguiden bokstavligen kan vara livsfarlig.