Maten fast i sundet – risk för brist och prischock

Efter att Hormuzsundet stängts av hotar en akut matbris gulfstaterna

Gulfstaterna står inför en akut utmaning när det gäller livsmedelsförsörjningen efter att Hormuzsundet, en viktig transportväg, i praktiken stängts av på grund av den eskalerande konflikten mellan USA, Israel och Iran. Sundet utgör en livlina för över 100 miljoner människor i regionen, enligt en ny analys från CNN.

Regionens beroende av importerade livsmedel är omfattande. Saudiarabien importerar mer än 80 procent av sin mat, Förenade Arabemiraten omkring 90 procent, medan Qatar toppar listan med hela 98 procent importberoende. Nästan alla basvaror som vete, ris, majs, socker samt färsk och fryst frukt och grönsaker transporteras via sjövägen till länderna runt Persiska viken.

International Food Policy Research Institute (IFPRI) och flera andra tankesmedjor har utfärdat varningar om att gulfstaterna kan stå inför en akut matbrist om konflikten mellan USA, Israel och Iran blir långvarig. Även den begränsade inhemska produktionen som finns i regionen hotas eftersom den är beroende av importerat gödningsmedel och djurfoder.

Livsmedelsproducenter och fraktföretag arbetar nu intensivt för att hitta alternativa transportvägar. Vissa spannmålsleveranser kan omdirigeras landvägen från Ryssland via Iran, eller från Syrien och Turkiet via Irak, men detta innebär betydligt högre transportkostnader. Ett annat alternativ är att öka importen via Saudiarabiens hamnar vid Röda havet, men detta betraktas som osäkert på grund av återkommande attacker från Houthi-rebeller som är allierade med Iran.

Daniel Cabral, inköpschef på detaljhandelskedjan Kibsons International i Förenade Arabemiraten, beskriver situationen som ”extremt utmanande” för leveranskedjorna. Företaget, som importerar 50 000 ton livsmedel årligen från länder som Sydafrika och Australien, har nu stora mängder färskvaror i containrar på fartyg som väntar utanför Hormuzsundet.

Osäkerheten kring dessa leveranser är påtaglig. Att omdirigera fartygen till andra länder, lossa och sälja lasterna på alternativa marknader är komplicerat och kostsamt. För konsumenterna i gulfregionen kan detta innebära prisökningar på minst 20 procent på livsmedel, vilket kan skapa ytterligare sociala och ekonomiska påfrestningar i ett redan ansträngt läge.

För att mildra effekterna av krisen har Oman och Förenade Arabemiraten etablerat en ny handelskorridor som ska effektivisera tullklareringsprocesserna mellan hamnar som Muscat i Oman och Jebel Ali i Förenade Arabemiraten. Denna åtgärd förväntas underlätta transportflödet till viss del, men kan inte helt kompensera för de stängda sjövägarna.

Richard Meade, chefredaktör för Lloyd’s List Intelligence, betonar dock att den grundläggande problematiken kvarstår: ”Först och främst är det säkerheten i sundet som måste hanteras.” Utan en politisk lösning på konflikten kommer regionens matförsörjning att fortsätta vara hotad.

Situationen i Hormuzsundet påverkar inte bara regionens livsmedelstillgång utan har också globala implikationer för världshandeln. Sundet är en strategiskt viktig passage som cirka 20 procent av världens oljetransporter passerar genom, och störningar här får snabbt konsekvenser för energipriser och varutransporter världen över.

Om konflikten fortsätter att eskalera kan det leda till en humanitär kris i regionen, med stigande livsmedelspriser och potentiella bristsituationer. För gulfstaterna, som under lång tid förlitat sig på sin förmåga att importera det mesta av sin mat tack vare sina oljeintäkter, blir den nuvarande situationen en påminnelse om sårbarheten i deras livsmedelsförsörjningssystem.

Experter menar att krisen kan komma att driva på regionala initiativ för ökad självförsörjning och investeringar i jordbruksteknologi som vertikala odlingar och saltvattenresistenta grödor – projekt som flera gulfstater redan påbörjat men som tar tid att utveckla i större skala.