Med kulspruta jagar ”Butjahäxorna” ryska drönare om nätterna

Kvinnorna som jagar ryska drönare i natten

I den ukrainska staden Butja, som blev ökänd efter de ryska övergreppen i början av kriget, har en grupp kvinnor tagit på sig en ovanlig roll i försvaret av sitt hemland. De kallar sig ”Butjahäxorna” och har bildat en frivillig enhet inom det ukrainska hemvärnet med ett specifikt uppdrag: att spåra och rapportera fientliga drönare som flyger över deras område nattetid.

När mörkret faller och de flesta invånare söker skydd, tar dessa kvinnor till vapen och strategiska positioner runt staden. Under dagtid lever de helt vanliga liv – de arbetar på kontor, i butiker eller med andra civila yrken. Men när kvällen kommer förvandlas de till viktiga spanare i Ukrainas försvarslinje.

Enheten bildades som ett svar på Rysslands ökade användning av drönare för spaning och bombningar av civila och militära mål. De ryska drönarna har blivit ett växande hot mot ukrainska städer, där de ofta används för att kartlägga positioner inför kommande attacker eller för direkta bombningar av kritisk infrastruktur.

”Vi kan inte bara sitta hemma och vara rädda när vårt land attackeras. Vi måste bidra med det vi kan,” berättar en av kvinnorna som av säkerhetsskäl vill vara anonym. Hon arbetade tidigare som lärare men har nu, liksom många andra ukrainare, anpassat sitt liv efter krigets verklighet.

Butja blev en symbol för krigets grymhet i mars 2022, när ryska trupper drog sig tillbaka efter en månads ockupation och efterlämnade hundratals döda civila. Många av stadens invånare blev vittnen till eller offer för krigsbrott. Dessa traumatiska upplevelser har förstärkt beslutsamheten hos lokalbefolkningen att försvara sitt territorium.

Hemvärnsgrupper som Butjahäxorna har blivit en viktig del av Ukrainas försvarsstrategi. De fungerar som ett komplement till militären och kan snabbt rapportera om fientlig aktivitet i områden där reguljära trupper inte alltid finns närvarande.

Arbetet är inte utan risker. Kvinnorna får grundläggande militär träning, lär sig hantera vapen och kommunikationsutrustning samt får instruktioner om hur man identifierar olika typer av drönare baserat på ljud och flygrörelser. De arbetar oftast i små grupper om två eller tre personer och kommunicerar via säkra kanaler med militära enheter.

”Det svåraste är kylan under vinternätterna och att hålla sig alert efter en lång arbetsdag,” förklarar en annan medlem i gruppen. ”Men vi turas om och stöttar varandra. Det finns en särskild sammanhållning mellan oss.”

Ukrainska försvarsdepartementet har erkänt betydelsen av sådana frivilligenheter och har börjat förse dem med bättre utrustning, inklusive störningssändare som kan användas mot drönare och värmekameror för att lättare upptäcka flygfarkoster i mörker.

Fenomenet med civila som engagerar sig i försvaret är inte unikt för Butja. Över hela Ukraina har liknande grupper bildats, där människor bidrar med sina specifika kunskaper och förmågor. Det finns spaningsgrupper som specialiserar sig på elektronisk övervakning, andra som fokuserar på cyberförsvar eller logistiskt stöd.

Militäranalytiker pekar på att denna typ av brett folkligt engagemang är en av faktorerna som har gjort det möjligt för Ukraina att motstå den ryska invasionen trots underläge i både personal och materiel. Det skapar ett djupförsvar där hela samhället är involverat.

”Vad som började som en nödlösning har utvecklats till ett effektivt system,” säger en säkerhetsexpert från Kyivs militärakademi. ”Dessa civila grupper har lokal kännedom och kan reagera mycket snabbt, vilket ofta är avgörande när det gäller drönarhot.”

För Butjahäxorna handlar engagemanget inte bara om militär nytta utan också om att återta kontroll över sina liv och sin stad efter ockupationen.

”Vi vill visa att Butja inte bara är en plats för tragedi utan också för motstånd och återhämtning,” säger en av gruppens koordinatorer. ”Varje drönare vi upptäcker kan betyda räddade liv, och det ger mening i en tid när mycket annat känns meningslöst.”

När gryningen kommer återvänder kvinnorna till sina hem för att vila några timmar innan de återgår till sina vanliga arbeten, där de sällan nämner sina nattliga aktiviteter. Men deras insats har blivit en viktig del av den nya vardag som kriget har skapat i Ukraina – där gränsen mellan civil och soldat, mellan vardag och krig, har blivit alltmer otydlig.