Spänningarna kring Hormuzsundet har eskalerat till en farlig nivå då USA och Iran nu utbyter allt mer intensiva robot- och drönarattacker. Den väpnade konflikten handlar inte längre primärt om Irans kärnvapenambitioner, utan om kontrollen över den strategiskt viktiga vattenvägen vid Persiska viken.

Situationen har utvecklats till ett kritiskt läge där USA står inför ett svårt vägval. Aaron David Miller, en amerikansk analytiker och tidigare diplomat med gedigen erfarenhet från förhandlingar i Mellanöstern, formulerar dilemmat tydligt: USA måste välja mellan att förvägra Iran kontrollen över sundet eller att lämna konflikten – men president Trump kan inte uppnå båda målen samtidigt.

Trump har valt att intensifiera konflikten. Initialt beslutade han att stoppa iranska transporter och införa 20-procentiga tullavgifter på övrig trafik genom Hormuzsundet, men drog tillbaka hotet efter mindre än ett dygn. Därefter har USA:s president kopierat Irans strategi genom att införa en egen motblockad, om än kortvarigt.

Som motivering till den förnyade blockaden, numera utan tullavgifter, har Trump förklarat att avtalet från den 17 juni om att öppna Hormuzsundet och förhandla om Irans kärnteknologi inte var menat att tas bokstavligt och inte längre gäller. Detta har skapat förvirring kring vad som egentligen överenskommits.

Det har blivit alltmer uppenbart att förra månadens snabbt framförhandlade avsiktsförklaring tolkas på fundamentalt olika sätt i Washington och Teheran. Ledarna i Irans huvudstad hävdar att avtalet ger landet rätt att ta ut avgifter för trafik genom sundet. Iran har förklarat att Hormuzsundet är stängt efter att USA bombat ett antal militära anläggningar som svar på att Iran besköt ett handelsfartyg. Enligt Irans tolkning måste alla fartyg ha landets tillstånd för att segla, och transporter får endast ske längs en farled intill den iranska kusten.

Tidigare krävde USA att läget skulle återgå till situationen före krigsutbrottet i februari, då all kommersiell sjötrafik kunde röra sig fritt in och ut ur Persiska viken. Washington förväntade sig även att Iran offentligt skulle deklarera Hormuzsundet som en öppen internationell vattenled. Men genom att införa en egen blockad har Trumpadministrationen undergrävt sina egna krav på att internationell havsrätt ska gälla.

Detta innebär att USA sannolikt inte kommer att kunna avsluta kriget och uppnå en överenskommelse med Iran på mer fördelaktiga villkor gällande den iranska kärnteknologin än vad som förhandlades fram under president Barack Obamas tid – det så kallade JCPOA-avtalet för drygt tio år sedan.

En analys i New York Times visar att de förnyade fientligheterna till stor del beror på att ramavtalet mellan USA och Iran var så vagt formulerat. Trump hyllade själv avtalet med orden ”Låt oljan flöda”, men avsiktsförklaringen gav i praktiken Iran officiell kontroll över Hormuzsundet. Den senaste upptrappningen är enligt flera bedömare ett förutsägbart resultat av juniavtalet, som hastades fram när Trump insåg att stängningen av sundet skadade världsekonomin och hans ställning bland amerikanska väljare.

Redan när avtalet slöts varnade kritiker för att det var farligt diffust, särskilt den femte punkten som fastslår att Iran ska ”vidta bästa möjliga åtgärder för säker passage för kommersiella fartyg” genom Hormuzsundet. Avtalet ger uttryckligen Iran en bestående roll för att kontrollera passagen, vilket betyder att landet fått ett kraftfullt verktyg som man inte har för avsikt att släppa, inte ens till priset av en eskalerad militär konflikt.

Irans utrikesminister Abbas Araghchi har ironiserat över Trumps motblockad i ett inlägg på sociala medier. Han skrev att den som erbjuder säker passage genom Hormuzsundet ska kompenseras för denna tjänst, och att Iran alltid varit en väktare av sundet och kommer att förbli det. Han tillade att 20 procent i avgifter är för mycket och att Iran kommer att vara rimligt i sina krav.

Det är dock osannolikt att Trumps reträtt beror på Araghchis kommentarer. Snarare strider tullavgifter mot USA:s eget krav på navigationsfrihet i Hormuzsundet, en princip som varit i kraft i nästan 60 år – fram till USA:s och Israels anfall den 28 februari. Konflikten har därmed utvecklats till en komplex situation där båda sidor har målat in sig i hörn, och där ingen enkel lösning syns i sikte.