Den amerikanske presidenten Donald Trump har utlovat att komma ”lastad med presenter” till nästa veckas Nato-toppmöte i Ankara. Uttalandet väcker oro i Israel, där man tolkar det som att USA:s avancerade superflygplan F-35 samt avancerade jetmotorer kommer att levereras till Turkiet.

Under ett möte med pressen tillsammans med Natos generalsekreterare Mark Rutte prisade Trump den turkiske presidenten Recep Tayyip Erdogan i höga ordalag. Trump förklarade att han planerar att ”göra Erdogan mycket glad” när de träffas vid toppmötet. I ett överraskande uttalande hävdade Trump dessutom att Erdogan hade kunnat gå med i kriget på Irans sida, men att han själv hade bett den turkiske ledaren att låta bli.

Trumps påstående om en möjlig turkisk allians med Iran betraktas dock som fullständigt verklighetsfrämmande av regionala experter. Turkiet är medlem i Nato och har själv varit rival till Iran på flera områden. Trumps uttalande pekar snarare på en bristande förståelse för regionens komplexiteter och maktdynamik.

## Oro i Israel över fördjupade relationer

I Israel, som länge varit Trumps favorit i Mellanöstern, betraktar Benjamin Netanyahus regering de allt varmare relationerna mellan Washington och Ankara med stigande oro. Försvarsminister Israel Katz riktade nyligen en desperat uppmaning till Nato att fördöma Turkiet och utesluta landet ur alliansen.

Katz drog paralleller till Iraks tidigare diktator Saddam Hussein och anklagade Erdogan för att hota med att angripa Israel. Han beskrev situationen som djupt oroande för västländerna och Nato som helhet.

Det stämmer att Erdogan i brandtal till sina anhängare jämför Netanyahu med Hitler och kallar Israel för en ”terrorstat”. Samtidigt är den turkiske presidenten noga med att inte bryta de diplomatiska förbindelserna med Israel, vilket visar på en mer pragmatisk hållning än retoriken ger sken av.

## Strategiska bedömare varnar för överdrifter

Israeliska strategiska experter varnar dock för att överdriva den turkiska faran. De kritiserar politiker som beskriver Turkiet som ”nästa Iran” och påpekar att det finns väsentliga skillnader. Till skillnad från Iran har Turkiet varken något kärnvapenprogram eller utvecklar långskjutande missiler av iransk typ.

Turkiet agerar snarare som Israels medtävlare på flera områden i regionen. Landet hoppas bland annat kunna säkra sig en nyckelroll i Gaza med Trumps hjälp. I Syrien spelar Turkiet redan en sådan central roll, eftersom landet stödde de nuvarande ledarna långt innan de tog makten i december 2024.

I januari i år stärktes Turkiets position dramatiskt när Trump och Nato tillät Turkiet och Syrien att krossa den kurdiska de facto-staten Rojava i norra Syrien. Detta markerade en betydande förskjutning i regionens maktbalans till Turkiets fördel.

## Historik av turkisk-amerikanska relationer

Under Trumps första presidentperiod etablerades ett mönster av att ”skämma bort” Erdogan. Trump lät bland annat Turkiet erövra stora områden i norra Syrien utan större protester från USA eller Nato.

Men 2018 gjorde Erdogan ett strategiskt missteg när han beställde ryska luftvärnsrobotar av typen S-400, system som utvecklats specifikt för att skjuta ned Nato-plan. Detta ledde till att Trump sparkade ut Turkiet från det prestigefyllda F-35-programmet, som anses vara världens mest avancerade vapensystem och en central förklaring till Israels enorma överlägsenhet i luften. Delar av planet skulle ursprungligen ha tillverkats i Turkiet.

Nu har Erdogan visat ånger över sitt beslut. De ryska missilerna har lagts i förvar, och Trump har lovat att försöka övertala den amerikanska kongressen att häva vetot mot en försäljning av F-35 till Turkiet.

## Försvagat israeliskt inflytande i Washington

Tidigare hade detta varit en självklar situation för israelisk lobbyverksamhet i Washington. Vid flera tillfällen har Israel lyckats begränsa försäljningen av avancerade vapen till sina motståndare genom påverkan i den amerikanska kongressen.

Men situationen har förändrats. Israels stöd i kongressen räcker inte längre till för att påverka Vita huset på samma sätt som tidigare. Detta markerar en betydande förskjutning i maktbalansen mellan Israel och USA:s administration.

Historiskt sett blev Turkiet 1949 det första muslimska landet som erkände Israel. De nära relationerna till både Turkiet och Iran, regionens stora icke-arabiska muslimska stater, spelade en avgörande roll för Israels säkerhet under många decennier.

I dag har situationen vänt. Med islamister vid makten i både Turkiet och Iran har Israel istället tvingats förlita sig på fredliga relationer med arabstater som Egypten, Jordanien och Förenade Arabemiraten. Dessa relationer har blivit livsviktiga strategiska tillgångar för Israels säkerhet i en alltmer komplicerad regional miljö.