Khalil al-Hayya, en av Hamas allra tidigaste medlemmar och en nära förtrogne till den döde ledaren Yahya Sinwar, har utsetts till rörelsens nya högste ledare. Valet, som avgjordes med endast en rösts marginal mot utmanaren Khaled Meshal, markerar en viktig riktning för den islamistiska organisationen vid en tidpunkt då Mellanöstern befinner sig i djup kris.

Al-Hayya lämnade Gazaremsan några veckor före Hamas storskaliga attack mot Israel den 7 oktober 2023, en händelse som kastade hela regionen in i ett tillstånd av varaktig instabilitet. Hans personliga historia under konflikten har varit brutalt märkt av våld. I september förra året genomförde Israel ett attentat mot honom med en ballistisk missil riktad mot hans kontor i Doha. Al-Hayya överlevde attacken, men hans son Humam dödades – det fjärde av hans barn som fallit offer för konflikten.

Attacken mot al-Hayya fick oväntade diplomatiska konsekvenser. Händelsen inträffade strax efter att al-Hayya hade fört förhandlingar med Donald Trumps sände Steve Witkoff. Den amerikanske presidenten reagerade kraftfullt och tvingade Israels premiärminister Benjamin Netanyahu att be om ursäkt och lova att aldrig mer attackera mål i Qatar. Episoden illustrerar den komplexa balansgång som internationella aktörer tvingas genomföra i regionen.

Till skillnad från majoriteten av Gazas invånare, som är flyktingar eller ättlingar till flyktingar, föddes al-Hayya i Gaza stad i en infött palestinsk familj. Han tillhör en sällsynt grupp av Hamas ursprungliga grundare som fortfarande är aktiva inom organisationen. Hamas bildades formellt i december 1987, men rörelsens rötter sträcker sig djupare tillbaka till det islamiska universitetet i Gaza.

Universitetet, som etablerades 1978 med israeliskt godkännande och finansiering från Saudiarabien, Kuwait och Förenade arabemiraten, blev en grogrund för islamistisk aktivism. Det var här som den unge al-Hayya och andra studenter påverkades av Muslimska brödraskapets ideologi under ledning av Ahmad Yasin, Hamas grundare.

Den israeliska strategin bakom universitetets etablering var att stärka islamistiska krafter för att splittra den palestinska nationella rörelsen och försvaga Yassir Arafats Fatahparti. Planen lyckades bortom förväntningarna, men konsekvenserna blev förödande för alla inblandade. Under 1990-talet dödades hundratals israeler i Hamas terrorattacker, och över tusen miste livet vid attacken i oktober 2023. Ironiskt nog kom både Israel och gulfstaterna, som möjliggjorde Hamas tillväxt, att djupt ångra sitt agerande. I dag är Hamas förbjudet i de flesta gulfstater, med Qatar som enda undantag.

När Hamas med våld tog kontrollen över Gazaremsan 2007 hade al-Hayya redan etablerat sig i ledarskiktet. Under åren 2017 till 2024, när Yahya Sinwar ledde Hamas Gazagren, utvecklade de två männen ett nära samarbete. Al-Hayya delar Sinwars strategiska vision om Hamas som en integrerad del av en bredare, Iran-ledd front mot Israel.

Denna inriktning står i skarp kontrast till den linje som företräds av Khaled Meshal, som förlorade ledaromröstningen med endast en rösts marginal. Meshal förespråkar att Hamas främst bör förbli förankrad i den arabiska och sunnimuslimska världen, snarare än att bli ett instrument för iransk regional dominans. Denna ideologiska skiljelinje återspeglar djupare spänningar inom den palestinska motståndsrörelsen om dess framtida allianser och strategiska orientering.

Den operativa verkligheten för al-Hayya är svår. Hamas kontrollerar fortfarande de ungefär 40 procent av Gazaremsan där befolkningen är koncentrerad, men för al-Hayya personligen är det omöjligt att ta sig dit. Hamas ledare kan i dag endast röra sig fritt i två länder i regionen – Turkiet och Qatar.

Al-Hayyas främsta utmaning blir att motverka den så kallade Trump-planen för Gaza. Denna plan syftar till att avväpna Hamas och installera en palestinsk ”teknokrat”-regering med nära kopplingar till det palestinska självstyret på Västbanken. Planens framgång beror på flera osäkra faktorer, framför allt resultatet av det israeliska valet i höst och utvecklingen av konflikten mellan USA och Iran.

Paradoxalt nog delar Netanyahus Likudparti Hamas aversion mot det palestinska självstyret. Om Likud behåller makten efter valet kan det underlätta för Hamas att blockera en varaktig lösning. Men om Netanyahu och Likud förlorar kommer Israel sannolikt att samarbeta mer aktivt med Trump-planen, vilket skulle göra det betydligt svårare för Hamas att upprätthålla sitt inflytande.

Samtidigt står Hamas inför en djup legitimitetskris i Gaza. Kriget som organisationen startade 2023 har kostat mer än 70 000 invånare livet, förstört nästan all bebyggelse och fullständigt tillintetgjort ekonomin. Att al-Hayya, eller någon annan Hamas-ledare, skulle kunna återskapa den popularitet som rörelsen åtnjöt när den vann det palestinska valet 2006 verkar i nuläget högst osannolikt. För den nya ledaren väntar en närmast omöjlig uppgift att navigera mellan regional geopolitik, interna palestinska motsättningar och en förödande humanitär katastrof i Gaza.