Nathan Shachar: Irans extremister vill sabotera förhandlingarna med USA

President Masoud Pezeshkian och utrikesminister Abbas Araghchi utsattes nyligen för kraftiga protester under begravningsceremonierna för ayatolla Ali Khamenei, som dödades av en israelisk missil i februari. Ilskna demonstranter ropade ”Död åt de skamlösa förrädarna, död åt dem som säljer ut fosterlandet!” och vissa försökte till och med attackera de båda politikerna fysiskt.

Händelsen belyser den komplexa maktstrukturen inom den iranska regimen, där olika falanger konkurrer om inflytande och där inte ens högsta ledningen kan räkna med absolut auktoritet. Till skillnad från många andra diktaturer i världen fungerar Iran som ett lapptäcke av olika maktcentra utan någon tydlig hierarki, vilket gör att även direkta attacker mot ledande politiker kan ske utan omedelbara konsekvenser.

Bakom protesterna står den så kallade Paydari-falangen, som kallar sig ”Fronten för revolutionär stabilitet”. Denna gruppering har sedan länge varit en inflytelserik del av den iranska regimen och har konsekvent motarbetat alla försök till diplomatiska lösningar med väst. Det var samma grupp som kämpade intensivt mot kärnenergiavtalet JCPOA som förhandlades fram 2015, och som då kastade skor – den klassiska Mellanöstern-förolämpningen – på dåvarande utrikesminister Javad Zarif.

Paydari-gruppens makt sträcker sig djupt in i det iranska systemet. De är representerade i parlamentet Majlis, där deras företrädare upprepade gånger uppträtt hotfullt mot utrikesministern, parlamentets talman Mohammad Ghalibaf och andra politiker som deltagit i samtal med USA. Gruppens inflytande är så omfattande och förgrenat att den inte kan rensas ut ur maktapparaten.

Bland Paydari-falagens mest framträdande profiler återfinns miljardären och före detta inrikesministern Sadegh Mahsouli samt politikern Saeed Jalili, som haft flera topposter inom säkerhets- och atomsektorerna. Deras extrema positioner gäller inte enbart utrikespolitiken utan även sociala och religiösa frågor. De anser exempelvis att regimen förrådde revolutionen när den för några år sedan slutade använda våld mot kvinnor som inte bär huvudsjal, vilket enligt dem banade väg för lössläppthet.

Vissa bedömare menar att även Irans nye ledare, Mujtaba Khamenei, står ideologiskt nära Paydari-gruppen. Om detta stämmer skulle det innebära att gruppen i praktiken har vetorätt i frågor som rör Irans eftergifter till USA, vilket skulle förklara varför förhandlingar med väst så ofta havererar.

Den komplicerade maktbalansen har även visat sig i de pågående förhandlingarna mellan Iran och USA. I mitten av juni kom de båda länderna överens om en 60 dagar lång vapenvila under vilken nya samtal om ett kärnenergiavtal skulle äga rum. Häromveckan spred president Donald Trump och hans förhandlare nyheten att Iran gått med på kärnenergiinspektioner från FN-organet IAEA, vilket skulle ha utgjort ett genombrott i samtalen.

Men genast kom dementier från Iran, särskilt från Paydari-falagens pressorgan Rajanews, som är mycket aktivt på plattformar som X och Instagram. Detta mönster – där den officiella ledningen verkar gå med på eftergifter som sedan omedelbart motarbetas av interna krafter – har blivit ett återkommande problem i förhandlingarna.

Läget förvärrades ytterligare när vapenvilan kollapsade häromveckan. Iran attackerade fartyg som valt att passera Hormuzsundet nära Omans kust, där Iran har svårare att kontrollera trafiken. Detta skedde trots att USA och Iran gjort upp om att öppna sundet för fri sjöfart. Vem som gav order om attacken är oklart, men den applåderades öppet av Paydari-falagens anhängare.

Under den senaste veckan har båda parter anklagat varandra för att bryta mot vapenvilan. USA har attackerat mål i Iran, medan Iran attackerat amerikanska mål i bland annat Bahrain. President Trump förklarade i veckan att vapenvilan ”är över” och hade ett vredesutbrott där han kallade Irans ledare för ”sjuka avskum”.

Situationen belyser den grundläggande problematiken i förhandlingar med Iran. Trump vill se snabba resultat, men den iranska ledning som hans administration förhandlar med är infiltrerad av krafter som aktivt arbetar för att torpedera varje förhandlingslösning. Detta gör att även om vissa delar av den iranska regimen skulle vilja nå en uppgörelse, finns det inflytelserika grupper som konsekvent motarbetar sådana försök.

Med tanke på denna komplexa maktstruktur och de inbyggda motsättningarna inom det iranska systemet är Trumps vredesutbrott häromkvällen sannolikt långt ifrån det sista. Så länge Paydari-falangen och liknande grupper behåller sitt inflytande kommer vägen mot en diplomatisk lösning att vara kantad av hinder.