Nathan Shachar: Netanyahu kör över Högsta domstolen i historiskt beslut

Under mer än tre och ett halvt år har Israel präglats av intensiva politiska strider om demokratins grundläggande strukturer. Benjamin Netanyahus koalitionsregering har tydligt visat sin ambition att få politisk kontroll över både rättsväsendet och medierna. Trots dessa spänningar har regeringen hittills undvikit att öppet utmana Högsta domstolen, som i sin tur gjort sitt yttersta för att undvika en definitiv konfrontation med den verkställande makten.

Detta utsatta jämviktsläge bröts nu under söndagen i ett dramatiskt politiskt drag som kan få långtgående konsekvenser för det israeliska samhället. Formellt sett var det justitieminister Yariv Levin och kommunikationsminister Shlomo Kar’i som tog initiativet till beslutet, men få politiska observatörer tvivlar på vem som egentligen gav den avgörande klarsignalen. Netanyahu själv ses som drivkraften bakom beslutet, en premiärminister som desperat söker efter en stridsfråga som kan förändra valkampanjens fokus från massakern i oktober 2023 och Israels tilltagande internationella isolering sedan dess.

Den formella bakgrunden till söndagens beslut ligger i regeringens planer att få större kontroll över landets fyra kommersiella tv-kanaler. Samtidigt avser man att skära bort finansieringen av public service-kanalen TV 11. I centrum för konflikten står mediemyndigheten, den instans som reglerar och utfärdar sändningstillstånd till privatägda kanaler. Myndigheten har hittills ansetts vara relativt opolitisk och oberoende i sin verksamhet.

Under den senaste tiden har dock sju personer i myndighetens styrelse antingen blivit ombedda eller direkt pressade av regeringen att lämna sina poster. Regeringen hävdar nu att styrelsen därmed inte längre är beslutsmässig och inte kan hantera viktiga frågor. Detta öppnar enligt regeringen för att man själv ska kunna fatta beslut i dessa angelägenheter.

Två särskilt känsliga frågor har hamnat i fokus. Den första rör demokratiaktivisters försök att köpa tv-kanalen TV13 från en person som anses vara en nära vän till Netanyahu. Den andra frågan handlar om ökade statliga bidrag till Kanal 14, en kanal som Netanyahu själv har starka kopplingar till. Dessa frågor visar tydligt på de intressekonflikter som ligger bakom regeringens agerande.

Högsta domstolen har varit tydlig i sitt svar. Regeringen saknar enligt domstolen rätt att agera på detta sätt. Mediemyndigheten är inte ett regeringsorgan, dess styrelse får inte manipuleras och regeringen kan inte fatta beslut i myndighetens ställe. Detta ställningstagande är i linje med domstolens traditionella roll som väktare av institutionell integritet.

Men viktigare än själva sakfrågorna är regeringens symbolladdade beslut att bryta mot en av den israeliska politikens mest grundläggande principer. I Israel har regeringar traditionellt rättat sig efter Högsta domstolens beslut, en regel som gett politiken ett minimum av stabilitet trots att landet saknar en formell konstitution eller grundlag.

Högsta domstolen har historiskt sett sällan ingripit mot regeringar, men när det har skett har det fått stor betydelse. Domstolen har bland annat förbjudit konfiskation av privat palestinsk mark för att bygga bosättningar och förbjudit rasistiska politiker att delta i val. Så sent som i fjol blockerade domstolen regeringens plan att utnämna domare baserat på politisk lojalitet snarare än meriter. Genom åren har regeringar av skiftande partifärg alla böjt sig för domstolens beslut.

Nu när detta tabu har brutits ligger vägen naturligtvis öppen för fortsatt motstånd mot domstolens domar i fler frågor. Risken är uppenbar att domstolen gradvis förlorar sin status som landets sista moraliska och juridiska instans. Detta skulle innebära en fundamental förändring av det israeliska politiska systemet och maktbalansen mellan institutionerna.

Netanyahu hoppas att konflikten om domstolens roll ska gynna honom under den pågående valkampanjen. Genom att ställa upp striden som en fråga om demokratisk legitimitet och folklig vilja mot elitistiska domstolar försöker han mobilisera sina väljare. Oppositionspartierna å sin sida har lovat att bekräfta och stärka Högsta domstolens status om de lyckas återta makten i oktobers val.

Frågan om rättsstatens principer och maktdelning har därmed blivit en av de mest centrala valkampanjsfrågorna. Utgången av valet kan komma att avgöra inte bara medielandskapets framtid, utan hela den israeliska demokratins grundläggande struktur och maktbalans.