Nordkoreaner utnyttjas i Ryssland: ”Vi behandlas sämre än boskap”

Den nordkoreanska arbetskraften i Ryssland lever under slavliknande förhållanden

Omkring 100 000 nordkoreaner får varje år tillstånd att arbeta utomlands inom ramen för ett statligt program som omfattar 40 länder. Men bakom denna arbetsmigration döljer sig en mörk verklighet präglad av kontroll och exploatering.

En ny rapport från människorättsorganisationen Global Rights Compliance avslöjar allvarliga missförhållanden. Efter att ha intervjuat 21 nordkoreanska byggarbetare i tre ryska städer konstaterar organisationen att situationen uppfyller samtliga elva kriterier för tvångsarbete, inklusive kontroll, misshandel och tvång.

Vittnesmålen målar upp en skrämmande bild av vardagen för dessa arbetare. De arbetar i princip utan lediga dagar och bor i primitiva baracker på byggarbetsplatserna. När de anländer till Ryssland konfiskeras deras pass omedelbart av nordkoreansk säkerhetspersonal som konstant övervakar dem.

”Vi lever sämre än boskap,” berättar en av de intervjuade arbetarna.

Trots den stränga ryska vintern saknar barackerna ofta värme. Arbetarna bor trångt i utrymmen som vanligtvis är infekterade med vägglöss och kackerlackor. Tillgången till grundläggande hygien som duschar är ytterst begränsad. Även vid sjukdom eller skador tvingas de fortsätta arbeta utan tillgång till sjukvård.

Den nordkoreanska staten har dessutom höjt kraven på de månatliga belopp som arbetarna måste skicka hem. De som inte uppfyller dessa krav hamnar i skuldfällor som blir allt svårare att ta sig ur.

Fysiskt våld är en vanlig bestraffningsmetod mot dem som inte anses arbeta tillräckligt hårt. För att säkerställa lojalitet väljer den nordkoreanska regimen noggrant vilka som får åka utomlands, med preferens för gifta män som har familj kvar i Nordkorea. Detta skapar ett implicit hot – om arbetarna inte följer order kan det få allvarliga konsekvenser för deras anhöriga.

Sedan Ryssland inledde sin invasion av Ukraina har antalet nordkoreanska arbetare i den ryska byggsektorn ökat markant. De har bland annat satts in för att återuppbygga områden i Kurskregionen, som drabbats av krigets konsekvenser.

Detta arbetskraftsutbyte strider mot FN:s sanktioner, men är ekonomiskt fördelaktigt för båda länderna. För Nordkoreas isolerade regim utgör arbetarna en viktig inkomstkälla. Enligt rapporten inbringar de nordkoreanska utlandsarbetarna uppskattningsvis 500 miljoner dollar (cirka 4,7 miljarder kronor) årligen till statskassan.

Situationen har förvärrats i takt med att banden mellan Ryssland och Nordkorea fördjupats. De två auktoritära regimerna har intensifierat sitt samarbete på flera områden sedan Rysslands internationella isolering ökade efter invasionen av Ukraina.

Nordkoreas utsända arbetare vittnar om att de varken har möjlighet att protestera eller lämna arbetsplatserna på eget initiativ. Övervakningen är ständig, och varje försök till olydnad bestraffas omedelbart. Det finns nästan inga kontakter med lokalbefolkningen, och arbetarna tillåts inte röra sig fritt i samhället.

Expertbedömare menar att situationen utgör ett tydligt exempel på modernt slaveri, där en stat systematiskt profiterar på exploatering av sina medborgare under förhållanden som strider mot grundläggande mänskliga rättigheter.

Trots internationella påtryckningar fortsätter denna verksamhet att expandera, särskilt i länder som Ryssland, Kina och flera nationer i Mellanöstern, där kontroller och sanktionsefterlevnad är bristfälliga.

För de nordkoreanska arbetarna finns få utvägar. Att återvända hem med ouppfyllda ekonomiska mål kan innebära svåra repressalier, medan flyktförsök är extremt riskfyllda. Många hamnar därför i en situation där de tvingas fortsätta arbeta under dessa omänskliga förhållanden i åratal, avskurna från omvärlden och utan grundläggande rättigheter.