Klimatpolitiken i EU: Sveriges avgörande roll i utsläppshandelssystemet hotas

I ett litet mötesrum i Bryssel den 28 februari 2017 satt två svenska tjänstemän inträngda i en soffa, med ilskna företrädare för EU-kommissionen framför sig. Budskapet var tydligt: dra tillbaka ert förslag omedelbart. Men svenskarna, med Martin Widstam som en av dem, vägrade att ge sig.

Det som skulle komma att kallas ”The Swedish Proposal” handlade om att reformera EU:s system för handel med utsläppsrätter (EU-ETS). Förslaget, som till slut antogs trots kommissionens initiala motstånd, har haft en revolutionerande effekt på EU:s klimatpolitik.

Innan reformen var EU-ETS föremål för omfattande kritik. Priset för att släppa ut ett ton koldioxid var extremt lågt – ibland inte mer än kostnaden för en kopp kaffe. Med så låga priser hade industrin inga ekonomiska incitament att minska sina utsläpp.

Sveriges dåvarande regering, en koalition mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet, gav sin delegation i uppdrag att försöka strama åt systemet. Efter hårda förhandlingar lyckades svenskarna samla en kvalificerad majoritet för sitt förslag.

Resultaten har varit anmärkningsvärda. Hittills har över tre miljarder ton koldioxidutsläpp förhindrats – motsvarande Sveriges utsläpp under 60 år. Priset på utsläppsrätter har ökat tiofaldigt. Kolkraften i EU har halverats och ersatts till stor del av förnybara energikällor som sol- och vindkraft.

Det en gång hånade systemet har nu blivit en förebild globalt, med Kinas liknande system som det tydligaste exemplet på dess internationella inflytande. Ingen annan svensk regering har någonsin åstadkommit en så betydande klimatinsats.

Men nu hotas detta framgångsrika system. Vid ett möte förra onsdagen föreslog EU-kommissionen att den centrala åtgärden från det svenska förslaget – den automatiska annulleringen av överskott av utsläppsrätter – ska tas bort. Om förslaget går igenom förväntas priset på utsläppsrätter sjunka, vilket skulle drabba företag som investerat stort i klimatomställning, som exempelvis Stegra och Hybrit.

Detta är ännu bara ett förslag. EU:s medlemsländer och Europaparlamentet måste godkänna det innan det kan träda i kraft. Men förslaget speglar en tydlig tendens i EU:s nuvarande klimatpolitik, där intensiv lobbyverksamhet pågår för att urholka ambitiösa klimatåtgärder.

I höstas krävde flera tunga industriföretag, bland annat svenska Essity, en uppluckring av utsläppshandelssystemet. I februari följdes detta av ett kontroversiellt upprop där över 1 300 företag påstods kräva lägre kostnader för utsläpp – något som senare avslöjades vara delvis fabricerat då flera företag aldrig hade skrivit under uppropet.

Som motreaktion har företag som satsat på omställning reagerat starkt. Ett hundratal företag, inklusive Volvo Cars och Vattenfall, uppmanade i mars EU-kommissionen att stå fast vid sin ambitiösa klimatpolitik.

Frågan splittrar EU-länderna. Polen, Italien och Bulgarien driver på för lättnader och kräver att vissa tunga industrier ska undantas från att betala för sina utsläpp. Sverige har tillsammans med Spanien, Finland, Portugal och Danmark skrivit till EU-kommissionen för att försvara det nuvarande systemet.

”Försök att försvaga, tillfälligt upphäva eller begränsa utsläppshandelssystemet skulle undergräva investerarnas förtroende, bestraffa tidiga aktörer, snedvrida de lika villkoren och bromsa omvandlingen av våra ekonomier,” skriver de fem länderna i sitt brev.

Det råder en märklig tystnad kring dessa avgörande förändringar, särskilt i Sverige – landet som en gång räddade hela systemet. Stridens utgång är fortfarande oviss, men vad som står på spel är inget mindre än effektiviteten hos EU:s främsta verktyg för att bekämpa klimatförändringarna och nå unionens klimatmål.