Revolutionsgardets ledare – Irans dominerande maktspelare

Ahmad Vahidi har under mer än fyra decennier varit en central, men ofta bortglömd, aktör i den iranska maktapparaten. Nu, som landets högste militäre chef och en av få överlevande från revolutionens första generation, har hans inflytande nått nya höjder i en tid av regional turbulens och interna maktstrider.

Vahidis karriär inom Irans Revolutionsgarde sträcker sig tillbaka till 1979, samma år som gardet bildades i kölvattnet av den islamiska revolutionen. Den då nittonårige ingenjörsstudenten från Shiraz, född som Vahid Shahcheraghi, anslöt sig tidigt till den nya säkerhetsstyrkan som skulle bli ryggraden i den islamiska republikens maktstruktur.

Under Iran-Irak-kriget 1980–88 fick Vahidi erfara både militära motgångar och politisk verklighet. I sin memoarbok beskriver den förre presidenten Hashemi Rafsanjani hur Vahidi blev ansvarig för försvaret av gränsstaden Khoramshahr när irakiska styrkor stormade staden. Det militära misslyckandet var så allvarligt att ayatolla Ruhollah Khomeini, den högste ledaren, ville ställa Vahidi inför rätta. Endast efter Rafsanjanis ingripande undgick han ett sådant öde.

Mellan 1988 och 1997 tog Vahidis karriär en internationell vändning när han utsågs till chef för Qudsstyrkan, Revolutionsgardets utländska gren. Under hans ledning expanderade Irans regionala närvaro avsevärt, med operationer som sträckte sig från Mellanöstern till Latinamerika. Det var under denna period som Vahidi blev en kontroversiell figur på den internationella arenan.

Argentinas myndigheter har begärt att Interpol griper Vahidi för hans påstådda inblandning i bombattacken mot det judiska centret AMIA i Buenos Aires 1994, där 85 personer miste livet. Interpol har utfärdat en efterlysning, och Vahidi är föremål för sanktioner i flera länder på grund av sina misstänkta kopplingar till terrorism.

Under sin tid som Qudsstyrkan-chef arbetade Vahidi aktivt för att undergräva fredsprocessen mellan Israel och Palestina. Den palestinske presidenten Yassir Arafat klagade vid upprepade tillfällen över hur Iran, genom sitt stöd till Hamasrörelsen, saboterade hans förhandlingsposition och försvagade den palestinska ledningen.

År 2022 utsågs Vahidi till Irans inrikesminister, en position från vilken han skulle komma att leda några av regimens mest brutala insatser mot det egna folket. När den 22-åriga studenten Mahsa Amini avled efter att ha gripits av moralpolisen i september 2022 – anklagad för att ha visat en hårslinga – utbröt omfattande protester över hela landet. Vahidi ledde de blodiga polisinsatserna mot demonstranterna.

Vahidi har själv varit en uttalad förespråkare för de strikta klädreglerna för kvinnor. Han har vid flera tillfällen varnat iranska kvinnor för att ”slarva med huvudsjalen” och hävdat att de som bekämpar huvudsjalen vill se västerlandets ”förvekligade” kultur ta över Iran.

Tidigare i år inträffade vad som beskrivs som den största massakern i Irans moderna historia. I januari dödades tiotusentals demonstranter under ett par dygn av Revolutionsgardets Basijmilis. Vahidi, som då var vicechef för gardet, spelade en ledande roll i nedslaget. Händelsen fick även Irans nuvarande president Masoud Pezeshkian att uttrycka skarp kritik, och relationen mellan de två sägs vara spänd.

När Revolutionsgardets överbefälhavare Mohammad Pakpour dödades av en israelisk missil den 28 februari i år, utsågs Vahidi till hans efterträdare. Positionen som gardeschef är traditionellt den näst viktigaste maktpositionen i Iran efter den högste ledaren. Sedan den islamiska republikens grundande har endast ayatollorna Ruhollah Khomeini (1979–89) och Ali Khamenei (1989–2026) innehaft högre positioner.

I dagens Iran, där stor osäkerhet råder kring den nye högste ledaren Mojtaba Khameneis hälsotillstånd och politiska styrka, torde Vahidis position vara starkare än någonsin. Med erfarenhet som både försvars- och inrikesminister, samt decennier inom Revolutionsgardet, sägs han känna den iranska statsapparaten bättre än någon annan levande person.

Under det senaste året har USA och Iran förhandlat via medlare om olika frågor, inklusive kärnvapenprogrammet och regionala konflikter. Internationell media och experter har ofta framställt de iranska förhandlarna som pragmatiska och öppna för kompromisser, medan makthavarna i Teheran beskrivits som hårdföra extremister. En del analytiker menar dock att detta är en missuppfattning, och att det iranska ledarskapet snarare fungerar som ett kollektiv där skiljelinjen mellan medlare och beslutsfattare är oskarp.

Enligt uppgifter som inte kunnat verifieras oberoende spelade Vahidi en avgörande roll i valet av Mojtaba Khamenei till högste ledare. Vissa källor hävdar att han nu kontrollerar kommunikationerna mellan Khamenei och andra maktcentra, vilket skulle göra honom till en informell portvakt för landets högsta ledarskap.

Under de senaste årens intensiva kampanj av israeliska och amerikanska attacker mot den iranska ledningen är Vahidi den ende överlevande från revolutionens grundargeneration som fortfarande innehar en maktposition. Israel har enligt uppgift gjort försök att nå även honom, men Vahidi har utvecklat extrema säkerhetsrutiner. Han använder ingen elektronisk utrustning som kan spåras och bestämmer själv varje kväll var han ska övernatta, utan att följa något förutsägbart mönster.

Vahidis framträdande roll i nutidens Iran illustrerar kontinuiteten i den islamiska republikens maktstrukturer, där veteraner från revolutionen och Iran-Irak-kriget fortfarande dominerar nyckelpositioner. Hans överlevnad och ökade inflytande visar också på Revolutionsgardets centrala position i den iranska staten, särskilt i tider av regional kris och intern politisk osäkerhet.