Under natten till tisdagen drabbades Ukrainas huvudstad Kiev av ännu en omfattande rysk attack, med en kombination av drönare, kryssningsrobotar och ballistiska missiler. Enligt borgmästaren Vitalij Klytjko dödades minst sex personer och omkring 60 skadades i attacken. Detta är andra gången på bara två veckor som Kreml genomför en storskalig kombinerad attack mot huvudstaden med några av de mest avancerade vapensystemen i det ryska arsenalen.

Attacken följde ett taktiskt mönster som har blivit alltmer bekant under kriget. Ryssland använde sig av iranskutvecklade Shaheddrönare, som det ukrainska luftförsvaret har lärt sig att bekämpa relativt framgångsrikt. I genomsnitt lyckas ukrainarna skjuta ner eller störa ut omkring 90 procent av dessa drönare. De ballistiska robotarna utgör dock en betydligt större utmaning för försvaret.

President Vladimir Putin har tidigare beskrivit flera av Rysslands ballistiska robotar som ”ostoppbara”, men tidiga uppgifter från nattens attack tyder på att det ukrainska försvaret lyckades skjuta ner ungefär en tredjedel av de avfyrade Iskanderroboterna. Samtidigt träffade ett 20-tal robotar sina mål och orsakade omfattande förstörelse i huvudstaden. Iskander-systemet, som kan avfyra både ballistiska och kryssningsrobotar, har varit en central del av Rysslands attackstrategi genom hela konflikten.

I attacken användes också flera robotar av modellen Tsirkon, en rysk hypersonisk missil som kan avfyras från ett avstånd på upp till 1 000 kilometer. Detta vapensystem har varit i bruk i kriget sedan 2023 och representerar en av de mest avancerade missilerna i det ryska arsenalen. Hypersoniska vapen färdas med extremt höga hastigheter och kan manövrera under flygningen, vilket gör dem särskilt svåra att försvara sig mot.

Kievs luftförsvar är strategiskt utplacerat i en cirkel runt staden. Vid de största angreppen uppstår dock problem när enskilda luftvärnsenheter överbelastas av stora mängder projektiler som kommer från samma riktning. Detta innebär att försvarssystemet inte hinner bemöta alla inkommande robotar, trots att ukrainarna har utvecklat en relativt effektiv försvarsstruktur.

Major Roger Djupsjö, lärare vid Försvarshögskolan, påpekar att dessa genombrott i luftförsvaret kommer till ett högt pris för den ryska sidan. Varje storskalig attack kräver betydande resurser och avancerad vapen som är kostsamma att tillverka och ersätta.

I tisdagens attack hade ryssarna justerat sin taktik något jämfört med tidigare angrepp. De ballistiska robotarna avfyrades först, följt av kryssningsrobotar och sedan drönare. Enligt Djupsjö är detta ett sätt att överraska det ukrainska försvaret, även om försvaret alltid är i högsta beredskap. Den förändrade ordningen kan delvis förklara varför Ukraina lyckades slå ut en större andel av de ballistiska robotarna än vanligt.

Det amerikanska Patriot-systemet är det enda luftförsvarssystem som effektivt kan bekämpa de mest avancerade ballistiska robotarna. Men Ukraina har ont om dessa system, vilket skapar sårbarheter i försvaret. Utöver Patriot-systemen använder sig det ukrainska försvaret av elektroniska störningssystem som ibland lyckas styra bort även de mest avancerade vapnen.

Tyskland har levererat ett komplement i form av luftförsvarssystemet IRIS-T, som kan skjuta ner vissa typer av robotar men inte de mest avancerade. I slutet av förra veckan uppgav president Volodymyr Zelenskyj att Ukraina har ansökt om att få tillverka egna Patriot-system. Enligt Djupsjö har Ukraina kommit långt i utvecklingen av både missiler och drönare, och rent tekniskt skulle de troligen klara av att tillverka Patriot-system. Frågan är dock om USA kommer att ge tillstånd till detta, eftersom Ukraina inte är medlem i Nato, vilket innebär vissa säkerhetspolitiska begränsningar.

På kort tid har minst fyra olika ryska ballistiska robotar använts i attacker mot Ukraina, och Kreml har hävdat att flera av dessa massproduceras. Trots dessa påståenden används dessa avancerade vapen relativt sällan, vilket enligt Djupsjö tyder på att Ryssland inte har ekonomiska förutsättningar att tillverka dem i större skala. Han menar att om Ryssland hade haft möjligheten skulle de genomföra liknande attacker betydligt oftare.

Ukrainska undersökningar av nedskjutna robotar har visat att de är nytillverkade, vilket tyder på att Ryssland inte sitter på stora lager av dessa vapen. Detta stödjer bedömningen att produktionskapaciteten är begränsad, trots Kremls propagandapåståenden om massproduktion.

Djupsjö understryker att Ryssland skulle vilja attackera Kiev på detta sätt varje natt om de kunde, men att de inte klarar av det i nuläget. Det handlar inte om någon form av återhållsamhet från rysk sida, utan om rent praktiska begränsningar i form av produktionskapacitet och resurser. De omfattande attackerna kräver betydande militära resurser som tar tid och pengar att ersätta, vilket begränsar hur ofta de kan genomföras.