Sabina, 11, evakuerades med helikopter från katastrofområdet

Vid armébasen i Bidur råder ett febrilt men beslutsamt kaos. Helikoptrar dånar in över dalen med jämna mellanrum och sätter ner människor som evakuerats från de värst drabbade områdena. På en husvägg sitter en handskriven lista över namnen på dem som återfunnits. Runt omkring står anhöriga och söker med blicken efter sina nära och kära. Uppemot tusen personer saknas fortfarande efter den förödande störtfloden, och 489 människor har bekräftats döda.

Bland dem som klivit av helikoptern finns 11-åriga Sabina Mijar. Hon är lättad över att vara hemma igen, efter att ha tillbringat två nätter i sin skola tillsammans med 29 andra elever och sju lärare. De framstormande massorna av lera, sten, vatten och is slet sönder en bro och stora delar av vägen, vilket isolerade skolan från omvärlden. Själva skolbyggnaden, Bidurs skola nummer tolv, klarade sig dock undan de värsta skadorna.

– Jag var bara rädd på nätterna, säger Sabina Mijar med ett försiktigt leende. Det fanns ingen elektricitet och det var obehagligt att gå på toaletten. På dagarna sjöng vi och dansade.

Läraren Samjhana Pandey bekräftar bilden av en påfrestande väntan som man försökte göra så dräglig som möjligt för barnen. De 48 timmarna i skolan avslutades först när helikoptrar kunde hämta gruppen. Nu väntar en period av skolstängning tills vägarna och bron provisoriskt har reparerats.

För andra är väntan betydligt mer plågsam. Den unge mannen Subash Tamang söker förgäves efter namnet på sin syster och hennes tre döttrar på listorna vid armébasen. Han har inte hört ett ljud från dem sedan störtfloden svepte genom dalen i onsdags. Enligt US Geological Survey orsakades katastrofen av en glaciärkollaps, ett fenomen som allt oftare kopplas till klimatförändringarna i höghöjdsregionerna. Den smältande glaciärisen kan skapa instabila is- och moränvallar som plötsligt brister och släpper fram enorma mängder vatten och slam.

Katastrofen har dragit in hela regionen i ett akut humanitärt läge. Trishuli-floden, som är en av Nepals viktigaste vattenvägar och källa till vattenkraft, har orsakat omfattande förödelse längs sina stränder. Byn Bidur, belägen i Nuwakot-distriktet norr om huvudstaden Katmandu, är en av de platser som drabbats hårt. Området är känt för sin sårbarhet för naturkatastrofer, men onsdagens händelse beskrivs som en av de värsta på flera decennier.

Internationella hjälpinsatser har utlovats från flera håll, men få hjälpsändningar har ännu nått fram till de mest drabbade områdena. Indien har sänt tio ton nödhjälp i form av tält, filtar, hygienartiklar och mediciner. EU har meddelat att man mobiliserar hjälpresurser, och USA har avsatt en nödhjälpsfond på fem miljoner kronor. Även Kina har bidragit med medel och arbetar parallellt på sin sida av gränsen i Tibet, där fem människor har dödats och över 500 saknas.

Situationen påminner om de utmaningar som regionen står inför när extrema väderhändelser blir allt vanligare. Experter pekar på att den här typen av glaciärrelaterade översvämningar, så kallade GLOF-händelser, kommer att öka i takt med att glaciärerna fortsätter smälta. För de drabbade invånarna i Nepal innebär det nu en kamp mot klockan. Räddningsarbetare söker fortfarande efter överlevande i lerlandskapen som täcker stora delar av dalgången, men tiden är en kritisk faktor. För varje timme som går minskar chansen att hitta människor vid liv under rasmassorna.