Restauranto: Den lilla familjekrogen är så mysig att vi struntar i missarna

Det är inget ställe man av misstag snubblar över, trots att Swedenborgsgatans stimmiga krogsträcka ligger alldeles intill. Restauranto ligger lite avsides, mellan Rosenlundsparkens nybyggda bostadskvarter i mörkt tegel och Magnus Ladulåsgatan på Södermalm i Stockholm. Utsikten mot asfalten och de karga sextiotalslängorna är inte mycket att hurra för, men innanför tröskeln väntar en opretentiös och ombonad matsal. Den långsmala lokalen har plats för både bord och en bar där gästerna kan följa arbetet i köket.

Restauranto öppnade förra hösten och drivs av far och dotter med rötter i Norrtälje. Den avspända stämningen bär drag av familjeföretag, och inspirationen kommer tydligt från egna anor – både en ”farfar Börje” och en ”mormor Flodqvist” hyllas i beskrivningarna på restaurangens hemsida. Fadern Claes Claesson är ingen nykomling i branschen. Han var med och grundade Halv grek plus turk på Östermalm, en klassiker som fortfarande lever trettio år senare, där han också var första köksmästare.

Menyn är medvetet koncis och delas in i snacks, mellanrätter, varmrätter och desserter. Inriktningen beskrivs som europeisk med influenser från hela världen, men vid en närmare titt dominerar Medelhavet. Från snackslistan fastnar särskilt de rosmarinsrökta ishavsräkorna i minnet – sju rejäla exemplar med skal på, serverade med gräslök och en koshomajo som gärna kunde haft mer sting. Betydligt hetare är de honungsrostade, baconlindade jalapeños som fyllts med basilikaförstärkt färskostkräm och ackompanjeras av kryddig gurka. Mest lyckad är dock en lättfriterad zucchiniblomma, fylld med citronkräm och simmande i en grön persiljepistou.

Bland mellanrätterna finns en hemgjord tortelloni med hummerkött i en skummig buljong på samma skaldjur. Tonfisk crudo med nektarinklyftor och en lätt sås på kokos och rökt röd curry är en annan komposition som känns både ny och fräsch. Mindre övertygande är en vegetarisk rätt med grillade broccoliskott under ett tjockt täcke riven parmesan, med libbsticka, chili och romesco. Smakerna är det inget fel på, men konsistensen blir snabbt oaptitlig. Lammbullar i tomatsås med vitlöksyoghurt och grillat bröd är en mer traditionell historia som fungerar väl.

Varmrätterna framstår som Restaurantos svagaste kort. En svensk entrecote i café de Paris-sås med lättfriterade zucchinislantar är välstekt och korrekt, men saknar smakmässiga överraskningar. Bättre är fricassen på rimmad torsk med hjärtmusslor, Kalixlöjrom, smörad spenat och några droppar hummerolja. Det är vackert, men knappast omistligt.

I dessertväg återkommer den pigga innovationslusten. En Raffaello-inspirerad parfait med vit choklad, färska hallon, mynta och mandelkrisp är läcker, och chokladmoussen med marängtoppar, olivolja och salt är en stinn och chokladmättad historia. Vinlistan är kort, och de vita vinerna serveras ibland väl kalla. Priserna är dock humana – ett glas av det portugisiska vinho verde-vinet Adega de Monção för 145 kronor är prisvärt.

Servicepersonalen är pratsam och vänlig, men har emellanåt svårt att hinna med. Väntetiderna mellan rätterna kan bli långa, men atmosfären gör det lätt att ha trevligt ändå. Trots att allt inte sitter är Restauranto ett lustfyllt initiativ att driva krog utanför de stora koncernernas hägn, och det gör att man gärna kommer tillbaka. Betyget landar på tre av fem, vilket speglar en kvarterskrog med både styrkor och svagheter – men onekligen med mer själ än det anonyma namnet antyder.