Sandra Stiskalo: Gåskvaliteten kan leda Keir Starmer genom skandalen

Efter avslöjanden kring Mandelsons säkerhetsprövning: Premiärministern anklagar staten

Den brittiska politiska scenen skakas återigen av turbulens kring utnämningen av Peter Mandelson till Storbritanniens ambassadör i Washington, efter att nya uppgifter avslöjat att premiärminister Keir Starmer kan ha vilselett parlamentet i frågan.

Det framkommer nu att Mandelson inte klarade den säkerhetsprövning som krävs för den prestigefyllda diplomatposten, trots att Starmer i februari uttryckligen sade att ”en oberoende säkerhetsprövning utförts” och att den ”omfattande processen ledde till att han beviljades säkerhetsgodkännande för tjänsten”.

Uttalandet gjordes i ett känsligt läge, strax efter att det amerikanska justitiedepartementet offentliggjort nya dokument rörande Jeffrey Epstein-skandalen. Dessa dokument avslöjade den nära vänskapen mellan Mandelson och den sexualbrottsdömde Epstein, samt indikationer på att Mandelson under sin tid som brittisk näringsminister ska ha läckt hemligstämplad information till Epstein.

Premiärministern hävdar nu att han fördes bakom ljuset och aldrig informerades om att Mandelson underkändes i säkerhetsgranskningen. Utrikesdepartementet ska enligt uppgift ha bortsett från de negativa resultaten när Mandelson tillträdde posten i februari förra året. Hans tid som ambassadör blev dock kort – endast sju månader senare greps han av polisen.

Oppositionen, med konservativa partiledaren Kemi Badenoch i spetsen, betvivlar starkt premiärministerns förklaring. Kritiker framhåller att Mandelsons kontroversiella bakgrund var välkänd, vilket väcker frågor kring varför Downing Street inte skulle ha begärt att få ta del av resultatet från den viktiga säkerhetsprövningen.

Situationen har nu utvecklats till en allvarlig politisk kris där Starmer anklagas för att ha vilselett parlamentet, något som traditionellt sett betraktas som en avgångsgrund i brittisk politik. Såväl det Konservativa partiet som de Gröna och Reform UK har krävt premiärministerns avgång.

Men enligt Darren Jones, premiärministerns högra hand, kommer Starmer inte att avgå. I stället har utrikesdepartementets kabinettssekreterare Oliver Robbins, som bara hade haft sin position i tre veckor när beslutet om Mandelson fattades, fått lämna sin post.

Detta mönster av krishantering är välbekant för de som följt Starmers tid vid makten. Under de stormiga veckor som föregick Mandelsons gripande lämnade både Downing Streets stabschef Morgan Sweeney och en presschef sina poster, något som politiska motståndare tolkade som strategiska offer för att skydda premiärministern.

”Han är rasande på staten. Jag menar, detta är ett misslyckande från statens sida,” förklarade Darren Jones i en intervju med Sky News i fredags, vilket understryker hur premiärministern fortsätter att skjuta ansvaret ifrån sig.

Peter Mandelson, ibland kallad ”Mörkrets furste” i brittiska politiska kretsar, är sedan länge en kontroversiell figur i brittisk politik. Hans karriär har kantats av skandaler och han har tvingats avgå från ministerposter vid två tidigare tillfällen innan denna senaste kontrovers.

Trots att politiska kommentatorer upprepade gånger har förutspått att detta skulle kunna bli slutet för Starmers ledarskap, har han hittills klarat sig undan allvarligare konsekvenser. Premiärministern har konsekvent positionerat sig som offer för misslyckanden inom statsapparaten snarare än som ytterst ansvarig för utnämningen.

Mandelsonfallet har utvecklats till ett allvarligt förtroendetest för den brittiska regeringen, särskilt med tanke på de diplomatiska implikationerna. Ambassadörsposten i Washington är en av de viktigaste diplomatiska positionerna för Storbritannien, och att utse någon som inte klarar säkerhetsprövningen riskerar att skada relationerna med USA.

Medan den politiska stormen fortsätter kommer de kommande dagarna att bli avgörande för huruvida Starmer kan överleva denna kris eller om han till slut tvingas ta fullt ansvar för det som allt mer liknar ett allvarligt brott mot parlamentariska principer och diplomatiskt protokoll.