Sandra Stiskalo: Trump puttar Storbritannien tillbaka mot EU

I den brittiska brexitsvängen: Starmer söker närmande till EU

Keir Starmer framstod som övertygande när han i december förra året talade vid den årliga banketten i Londons gotiska gilleshus Guildhall. Han deklarerade då att uppfattningen om att Storbritannien måste välja mellan USA och Europa var ”helt felaktig”. Men fyra månader senare verkar premiärministern ha gjort just detta val – till förmån för Europa.

Två huvudsakliga skäl ligger bakom denna kursändring. Det första är den försämrade relationen till USA:s president Donald Trump. Trots deras uppenbara olikheter – Starmer, den sansade före detta människorättsadvokaten, och Trump, den hetlevrade fastighetsmogulen – verkade de inledningsvis ha en god personkemi.

Relationen tog dock en drastisk vändning när Storbritannien vägrade delta i USA:s flygattacker mot Iran. Trumps ilska har varit påtaglig med offentliga förolämpningar riktade mot både den brittiska flottan och premiärministern personligen. I onsdags eskalerade situationen ytterligare när Trump hotade att riva upp USA:s fördelaktiga handelsavtal med Storbritannien.

Även Nigel Farage, ledare för högerpopulistiska Reform UK och tidigare självsäker Trump-supporter, har börjat distansera sig från den amerikanske presidentens uttalanden. Farage beskrev Trumps hot om att ”förinta den iranska civilisationen” som ”chockerande”. Detta breda avståndstagande från Trump inom brittisk politik har underlättat Starmers strategiska omsvängning mot EU.

Tio år efter brexit-omröstningen har Starmer, som personligen motsatte sig utträdet, nu påbörjat en försiktig återgång mot närmare band med EU. Under valkampanjen 2024 lovade han att behålla Boris Johnsons brexit-avtal, men har sedan dess inlett vad många ser som en gradvis återintegration med Europa. Även om premiärministern försäkrar att Storbritannien inte kommer att återinträda i tullunionen eller den inre marknaden, är många tveksamma till om detta verkligen är hans slutgiltiga position.

Det pågående närmandet till EU inkluderar bland annat en återgång till utbytesprogrammet Erasmus från 2027, vilket återigen kommer att möjliggöra för brittiska studenter att studera inom EU och vice versa. Diskussioner pågår även om att undanta unga vuxna upp till 30 år från visumkrav vid resor mellan Storbritannien och EU.

Huvudkomponenten i Starmers EU-strategi är dock det så kallade SPS-avtalet som omfattar livsmedel, träprodukter och lädervaror. Premiärministern vill införliva EU:s standarder och certifieringar i brittisk lagstiftning, med förhoppningen att detta ska stimulera handeln med unionen och därmed den brittiska ekonomin.

Det ekonomiska läget utgör det andra huvudskälet till Starmers EU-närmande. Mellan 16 000 och 20 000 brittiska företag har upphört med export till EU sedan brexit, främst på grund av byråkratiska hinder och dokumentationskrav. Internationella valutafonden (IMF) förutspår att Storbritannien kommer att ha den högsta inflationen bland G7-länderna både i år och nästa år. Energipriserna har ökat markant och hushållens utgifter stiger kraftigt.

Med lokala val planerade till maj måste premiärminister Starmer visa handlingskraft inför väljarna. För att snabbt implementera det nya varuavtalet tillgriper han de så kallade Henry VIII-klausulerna, en lagteknisk mekanism som tillåter ministrar att ändra eller upphäva lagar genom sekundärlagstiftning, vilket effektivt kringgår parlamentet.

Detta tillvägagångssätt har väckt skarp kritik från både det konservativa partiet och Reform UK, som hävdar att Storbritanniens självständighet urholkas. Andrew Griffith, skuggminister för näringslivsfrågor, menar att ”parlamentet reduceras till en åskådare medan Bryssel sätter villkoren” och att detta är precis vad landet röstade emot i brexit-omröstningen.

Kritikerna har rätt i att Starmers förslag innebär en viss maktförflyttning, men premiärministern, känd för sin pragmatism, anser att detta är ett nödvändigt pris för att få landets ekonomi på rätt köl igen.

Den avgörande frågan som kvarstår är huruvida EU överhuvudtaget är intresserat av ett förnyat nära samarbete med Storbritannien. Även om vissa positiva signaler kan skönjas från Bryssel, är det tydligt att ett eventuellt återinträde eller djupare integration skulle komma med betydande politiska och ekonomiska kostnader för britterna.