Soldater varnas: Skjut inte drönare med hagelgevär

Kriget mellan Ryssland och Ukraina har under de senaste åren präglats av en intensiv teknologisk kapprustning, där drönare blivit ett av de mest avgörande vapnen på slagfältet. Utvecklingen har varit snabb och brutal, och båda sidor har tvingats anpassa sina strategier i takt med att teknologien förändrats. I dagsläget står drönarförarna för hela 90 procent av allt dödande vid fronten, vilket vittnar om hur krigsföringen fundamentalt har förändrats sedan konflikten inleddes.

Tidigt i kriget blev fiberoptiska drönare ett viktigt vapen för både Ryssland och Ukraina. Dessa drönare styrs via en tunn fiberoptisk kabel som kan sträcka sig flera kilometer från piloten till fordonet. En av de största fördelarna med denna teknik är att drönarna är omöjliga att störa ut elektroniskt, vilket gör dem särskilt effektiva i en stridsmiljö där elektronisk krigföring är utbredd. Nackdelen är dock att den långa kabeln lätt fastnar i träd, kraftledningar och andra hinder i terrängen.

Under de senaste åren har Moskva kraftigt skalat upp produktionen av dessa drönare, medan Kiev gradvis har övergått till att använda sig av trådlösa drönare. Valet av teknologi återspeglar de olika förutsättningar och strategier som länderna arbetar efter. Gemensamt för många av de nyare modellerna är att de kan bära betydligt tyngre sprängladdningar än tidigare generationer, vilket har fått stora konsekvenser för hur soldaterna måste försvara sig mot dem.

Tidigare hade de flesta ryska FPV-drönarna vid fronten en diameter på knappt 20 centimeter. För att bekämpa dessa relativt små drönare har ukrainska soldater framgångsrikt använt hagelgevär som avfyrar en skur av små kulor. Denna metod var effektiv när drönarna var mindre och bar lättare laddningar, men situationen har förändrats dramatiskt på senare tid.

Numera har majoriteten av de ryska drönarna en diameter på närmare 40 centimeter och är utrustade med sprängladdningar som har nästan lika stor kraft som en stridsvagnsmina. Denna utveckling har gjort försvaret mot drönarna betydligt farligare för soldaterna. Eftersom räckvidden med hagelgevär är begränsad har bekämpningen av drönare med detta vapen blivit livsfarligt. Soldater som tvingas komma nära nog för att effektivt träffa drönarna utsätter sig själva för enorm risk.

Roman Donik, som ansvarar för en av Ukrainas största utbildningsenheter i Charkivregionen, har varnat för att hagelgevärens effektivitet ofta överskattas. Han har på sociala medier påpekat de risker som soldaterna utsätts för när de försöker skjuta ner de nya, kraftfullare drönarna. Den ukrainska försvarssajten Militarnyi rapporterar att även soldater som lyckas skjuta ner drönare riskerar att dödas eller skadas svårt av den kraftiga explosionen som följer.

Enligt Donik kan det vara direkt dödligt att skjuta ner drönarna på 10 till 15 meters avstånd. Han varnar också för att hagelammunitionen som rekommenderas i arméns officiella manual för drönarbekämpning är för finkalibrig för att vara effektiv på längre håll. Detta skapar en farlig situation där soldater antingen måste komma farligt nära eller använda ammunition som inte är tillräckligt kraftfull.

Trots de uppenbara riskerna finns det enligt Donik fortfarande exempel på militärenheter som enbart förlitar sig på hagelgevär för att bekämpa drönare. För att effektivt skjuta ner de nya större drönarna rekommenderar han istället automatkarbiner och att soldaterna börjar bekämpa drönarna redan från 100 meters avstånd. För soldater som saknar skyddsutrustning beskrivs 40 till 50 meter som ett säkert avstånd att skjuta ner de kraftfulla drönarna från.

Utmaningarna med att försvara sig mot de nya drönarna har förvärrats ytterligare av att många av de senaste modellerna blivit både tystare och snabbare. Den högre topphastigheten och det lägre ljudet gör att drönarna är svåra att upptäcka på långt håll, vilket ger soldaterna mindre tid att reagera och försvara sig.

Utvecklingen visar hur båda sidor i konflikten arbetar febrilt med att utveckla olika försvarsmetoder mot drönare samtidigt som de förbättrar sina egna drönares kapacitet. Det är en teknologisk kapprustning som ständigt förändrar förutsättningarna på slagfältet och tvingar soldaterna att anpassa sina taktiker för att överleva.