Spansk tågkrasch blottar djupare problem

I två sekunder avgjordes liv och död på järnvägen i Andalusien

En tragisk slump avgjorde omfattningen av den förödande tågolyckan i södra Spanien i söndags. Om Málaga–Madrid-expressen hade spårat ur bara två sekunder senare skulle kollisionen med det mötande snabbtåget mellan Madrid och Huelva helt ha kunnat undvikas. Båda tågen färdades i hastigheter över 200 kilometer i timmen när olyckan inträffade.

Kollisionen fick förödande konsekvenser då det urspårade tåget knuffade ned det mötande ekipaget i en trång ravin, vilket kraftigt försvårade räddningsarbetet. Räddningstjänsten tvingades skära loss vagnar bit för bit för att nå fram till de instängda passagerarna. Över 40 personer har bekräftats omkomna i olyckan.

Allmänhetens förtroende för det spanska järnvägsnätet har fått sig en allvarlig törn när ytterligare tre tågolyckor inträffat inom loppet av bara några dagar efter den stora katastrofen. Dessa incidenter har resulterat i ytterligare ett dödsfall och många skadade. Tågoperatörerna har nu fått direktiv att sänka hastigheten till 160 kilometer i timmen på sträckor där passagerare rapporterat om skakningar.

Det spanska snabbtågssystemet AVE har länge varit en källa till nationell stolthet. Med över 400 mil höghastighetsjärnväg och tåg som kan färdas i hastigheter över 300 km/h har Spanien etablerat sig som en ledande nation inom höghastighetståg. Teknologin har exporterats till länder som Saudiarabien, Vietnam och USA, där den används på sträckan mellan Houston och Dallas.

Olyckan inträffade på den allra första AVE-sträckan som invigdes 1992 i samband med världsutställningen i Sevilla och OS i Barcelona. Systemet innebar en revolutionerande förändring jämfört med tidigare spanska tåg, där resan mellan Barcelona och Sevilla kunde ta upp till ett dygn.

En stor del av finansieringen för det spanska höghastighetsnätet kom från EU-bidrag under de decennier då Spanien var en av unionens största bidragsmottagare. Kritiker menar dock att efterföljande regeringar prioriterat nya prestigeprojekt framför att underhålla befintlig infrastruktur.

”Sedan 2019 har antalet passagerare ökat med nära 70 procent. Samtidigt har investeringarna per passagerare minskat med 30 procent. Bara 20 procent av de pengar regeringen lägger på järnvägarna går till underhåll,” säger en källa till DN.

Situationen har förvärrats av en delvis privatisering av trafiken och perioder då Spanien av politiska skäl saknat statsbudget. Detta har lett till att antalet incidenter har tredubblats samtidigt som trafiken ökat.

Preliminära utredningar pekar på att olyckan orsakades av en 30 centimeter lång bit räls som saknades vid olycksplatsen. Märken på hjulen till de första vagnarna i det urspårade tåget stämmer överens med detta hack i rälsen. Liknande märken har även hittats på hjulen hos tåg som passerat platsen timmar före olyckan.

Det politiska efterspelet har redan börjat. Om olyckan orsakades av fel på järnvägen bär staten ansvaret. Oppositionspartiet Partido Popular kräver att transportminister Oscar Puente avgår. Ministern hävdar, med stöd av vissa ingenjörer, att den saknade rälsbiten kan ha slitits loss under själva urspårningen.

Bara två dagar efter huvudolyckan i Adamuz spårade ett katalanskt lokaltåg ur efter att kraftiga regn underminerat en ljudbarriär som föll över spåren. Lokföraren omkom och flera passagerare skadades. Kort därefter kolliderade två andra katalanska tåg, dock utan allvarligare följder. I torsdags skadades ytterligare sex personer i Murcia när en lyftkran kolliderade med ett lokaltåg på väg till Cartagena.

Statistik visar att mellan 2022 och 2024 spårade 34 spanska tåg ur – fler än i något annat EU-land. Den oroande trenden väcker allvarliga frågor om säkerheten i det spanska järnvägsnätet och prioriteringen av underhåll framför expansion.