Trycket ökar på USA för ett slut på kriget

Diplomatiska ansträngningar intensifieras mellan USA och Iran medan spänningarna i Mellanöstern kvarstår. Den pakistanske arméchefen Asim Munir har tagit på sig rollen som huvudförhandlare i konflikten och har nyligen genomfört ett besök i Teheran som beskrivs i lovande ordalag av iranska statliga medier.

Under besöket ska Munir ha uttryckt beundran för det iranska folket och berömt landets ledarskap för dess intelligens. Nu väntas han vända blicken västerut för att fortsätta sina medlingsinsatser mellan de två länderna. Den diplomatiska aktiviteten kommer vid en kritisk tidpunkt när regionen balanserar på gränsen mellan fredliga samtal och potentiell militär upptrappning.

Den amerikanske utrikesministern Marco Rubio har uttryckt försiktig optimism kring förhandlingarna. Under ett besök i Indien nämnde han att det finns ”en del positiva tecken” och att samtalen fortsätter att göra framsteg. Rubio antydde att ett besked kan vara nära förestående, möjligen inom de närmaste dagarna.

”Det har gjorts vissa framsteg och även när jag talar med er nu pågår ett arbete. Det finns en chans att vi, oavsett om det är senare i dag, i morgon eller om ett par dagar, kan ha något att meddela”, förklarade Rubio för reportrar under sitt besök i New Delhi tillsammans med sin hustru Jeanette.

En eventuell vapenvila är dock beroende av att parterna kan enas om flera komplicerade frågor. I centrum står framför allt ekonomiska sanktioner mot Iran samt framtiden för landets kontroversiella atomprogram. Dessa har länge varit stötstenar i relationerna mellan Washington och Teheran.

Samtidigt som diplomatiska samtal pågår finns det tydliga militära hot i bakgrunden. President Donald Trump har vid flera tillfällen signalerat möjligheten till intensifierade attacker mot iranska mål. I ett uttalande meddelade Trump att han kommer att avstå från att närvara vid sin äldsta sons bröllop under helgen för att i stället stanna kvar i Washington ”på grund av omständigheter som rör staten”. Detta har tolkats som en indikation på att situationen kan vara mer kritisk än vad som officiellt kommuniceras.

Regionala makter följer utvecklingen med stor oro. Saudiarabien, Qatar och Förenade arabemiraten har gemensamt vädjat till USA att prioritera diplomatiska lösningar framför militära aktioner. Anledningen är att dessa länder befarar att de återigen kan bli måltavlor för iranska vedergällningsattacker om spänningarna trappas upp.

Gulfstaternas gemensamma upprop är särskilt anmärkningsvärt mot bakgrund av de interna spänningar som funnits inom regionala samarbetsrådet GCC. Förenade arabemiraten har uttryckt frustration över att grannländerna inte visat tillräckligt engagemang när det gäller att bistå i försvaret mot iranska attacker. Dialogen inom GCC har varit ansträngd, vilket kulminerade i slutet av april när Förenade arabemiraten överraskande meddelade att landet lämnar oljekartellen Opec.

Det finns dock vissa tecken på att relationerna inom regionen kan förbättras. I ett uttalande till Bloomberg betonade Förenade arabemiratens utrikesdepartement att landet ”fortsätter sitt nära samarbete och sina samråd med medlemsstaterna i GCC, tillsammans med regionala och internationella partner”.

Från iransk sida tonar man ner förväntningarna på ett snabbt genombrott. Esmaeil Baghaei, talesperson för Irans utrikesdepartement, förklarade för statliga nyhetsbyråer att den pakistanske förhandlarens besök inte nödvändigtvis innebär att parterna har nått en vändpunkt. Han påpekade att betydande meningsskiljaktigheter fortfarande kvarstår mellan USA och Iran.

En central fråga i förhandlingarna är framtiden för Hormuzsundet, en strategiskt avgörande vattenväg för global oljetransport. Iran har i praktiken blockerat sundet sedan USA och Israel genomförde militära operationer den 28 februari. Från iransk sida har man antytt att man kan komma att ta betalt för passage genom det viktiga farledet, medan det internationella samfundet förväntar sig att sjöfarten ska återgå till normal drift utan hot om minor eller beskjutning.

Situationen i Hormuzsundet har fått betydande konsekvenser för den globala oljehandeln och energimarknaden. Sundet är en av världens viktigaste flaskhalsar för energitransporter, och varje störning där får omedelbara effekter på oljepriserna och den internationella ekonomin.