Tusentals colombianer strider i Ukraina

I skuggan av fronten: Colombianska soldaters öden i Ukraina

– Det var en tuff dag, men den slutade bra. Resultatet: två dödade ryssar.

Enheten befann sig öster om Charkiv. Tanos hade förstått var de ryska soldaterna höll till för att sikta mot honom, men lyckades överlista dem. Bakom hans militära kodnamn döljer sig ett annat spanskt, långt namn.

Ibland kallar de uppgiften för rävgöra – att leta rätt på ryssarnas gömslen och gryt för att neutralisera dem. Andra gånger beskriver de det som att hitta och oskadliggöra fienden.

– Jag ville hjälpa Ukraina att försvara sig, att slåss för rättvisa och frihet, säger Tanos.

Han var 27 år när han anlände till Ukraina hösten 2023. Dessförinnan hade han tillbringat nio år i Colombias militär, de första två som menig soldat och därefter sju som minröjare. Krig var hans expertområde. Trots att han hade två små barn, var han skild och saknade konkreta framtidsplaner.

Sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina 2022 har uppemot 20 000 frivilliga från över 50 länder deltagit i försvaret av landet. Colombianerna utgör den enskilt största gruppen – minst 3 000, men enligt vissa uppskattningar upp till 7 000 colombianska soldater har varit involverade i konflikten.

Deras tidigare krigserfarenhet framhålls ofta som särskilt värdefull för Ukrainas försvar. Det decennier långa inbördeskriget i Colombia mellan regeringsstyrkor, gerillagrupper och paramilitära organisationer har efterlämnat tusentals veteraner med stridserfarenhet. För många av dem har utländska konflikter blivit en möjlighet till försörjning.

– Alla måste försörja sig, men de som kommer hit enbart för pengarnas skull blir sällan långvariga. Det är inga lätta pengar, förklarar Tanos.

I Ukraina är dock begreppet ”legosoldat” missvisande. En frivillig här får under träningsperioden knappt 4 300 kronor per månad, enligt Alex Zatletsky, pressansvarig vid den andra internationella legionen som Tanos tillhör. Vid fronten höjs ersättningen till närmare 11 000 kronor, men med ökad erfarenhet och större risk kan den nå 25 000 kronor månaden – betydligt mindre än vad traditionella legosoldater brukar få.

Tanos betonar att erfarenheterna från Colombia är viktiga, men vill samtidigt nyansera bilden:

– Kriget i Ukraina liknar ingenting jag varit med om. Detta är ett totalt krig, med infanteri, artilleri, beskjutning från luften. Och det har förändrats radikalt sedan jag kom – då såg vi sällan drönare. Nu styr de nästan allt som sker.

Hans väg till Ukraina började under sommaren 2023 när han avslutat sin tjänstgöring i Colombia och rest till Frankrike på semester. Där övervägde han att ansluta sig till Främlingslegionen, men blev tveksam efter att ha hört om låg moral och bristande disciplin. När han fick kännedom om att Ukrainas armé tog emot frivilliga, blev han genast intresserad.

– En kontakt i Ukraina hjälpte till med formalia. Från den franska semesterorten ringde jag min mamma. Sedan tog jag tåget österut, berättar han.

Sedan dess har Tanos varit stationerad främst i de ukrainska regionerna Donetsk och Luhansk. Hans enhet, som ibland kallas ”Charliekompaniet”, består nästan uteslutande av spansktalande soldater – förutom colombianer finns även peruaner, chilenare och brasilianare.

Språkbarriärerna kan vara utmanande, men i de internationella grupperna har man snabbt lärt sig hur man kommunicerar effektivt. Ibland används översättare online via mobiler eller datorer för att underlätta kommunikationen.

– Här står vi på samma sida. Vad som händer i Colombia, stannar i Colombia, säger han med ett hemlighetsfullt leende när frågan om interna spänningar mellan colombianer med olika bakgrunder kommer upp.

Han beskriver hellre hur sammansvetsade de är och använder ord som ”brödraskap” och ”familjen Charlie” om sin enhet.

Till trakterna runt Charkiv kom Tanos i september 2025, efter att tidigare ha varit i skogarna norr om Bahmut och under lång tid i området nära Pokrovsk. Det var inte långt härifrån som han nyligen dödade de två ryska soldaterna, en händelse han uttrycker stolthet över.

På frågan om hur sådana upplevelser påverkar honom, berättar Tanos om sina permissioner. Två gånger har han haft längre ledigheter, 30 dagar vardera, då han rest hem till Santander i centrala Colombia.

– Jag åker upp i bergen, ensam, på motorcykel. Bara då kan jag koppla bort allting annat. Det är vad jag hela tiden längtar efter, säger han.

Det, och barnen: en flicka på nio år och en pojke på fem. Han träffar dem när han är hemma och tänker på dem när han är i Ukraina. De talar i telefon ibland, och han oroar sig för att de ska glömma vem han är.

– Jag ser som min uppgift att lära dem att mänskligt liv är värdefullt, säger Tanos.

Det är bland annat för barnens skull han döljer sitt riktiga namn – det finns en hotbild mot anhöriga till dem som strider på Ukrainas sida.

– Ryssarnas nätverk finns överallt, också i Latinamerika, förklarar han.

För den colombianska regeringen har de många veteraner som lämnat landet för utländska konflikter blivit ett problem. President Gustavo Petro hävdar att de utnyttjas för sina stridskunskaper, medan kritiker menar att detta är ett svepskäl för att dölja statens misslyckande med att erbjuda tidigare militärer vägar till ett civilt liv med rimliga pensioner och sociala skyddsnät.

I december 2025 anslöt sig Colombia till FN:s konvention från 1989 som förbjuder legosoldater, i ett försök att stoppa utflödet av män till konflikter utomlands. Om detta kommer att påverka antalet colombianer som reser till Ukraina återstår att se, men det är sannolikt tveksamt.

Ukraina har hittills välkomnat internationella frivilliga på grund av den konstanta bristen på soldater. Alla bidrag är dock inte lika välkomna: mexikansk underrättelsetjänst har varnat för att kriminella organisationer och drogkarteller försökt infiltrera den ukrainska armén, främst för att få tillgång till drönarkompetens.

Kriget har även krävt många colombianska liv. Sedan invasionen inleddes 2022 har minst 300 colombianer dött i strid enligt Colombias utrikesdepartement, medan inofficiella siffror pekar på nästan dubbelt så många. Vid minnesplatsen över stupade på Majdan i Kiev utgör den colombianska sektionen en av de största, med hundratals colombianska flaggor.

För Tanos har kriget blivit mer än bara ett jobb – det handlar om frihet. Men hur länge han kommer att stanna vet han inte. Hans kontrakt förlängs automatiskt av den ukrainska försvarsmakten, men som frivillig kan han välja att stanna eller åka hem. De diffusa framtidsplanerna är vanliga nära fronten, och även Tanos avslutar meningar om drömmar och mål med en brasklapp: ”om jag lever så länge”.

– För andra infanterienheter är överlevnaden kanske hälften-hälften. För Charliekompaniet är chansen större, vi brukar säga 51 procent, avslutar han med allvarliga ögon bakom ett leende.