I den litauiska sandterrängen utanför Pabrade, bara ett par mil från den belarusiska gränsen, dundar en tysk Leopard-stridsvagn fram i hög fart över sanddynerna. Det 60 ton tunga fordonet skuttar i luften när det passerar upphöjningar, och bullret är öronbedövande. Lukten av fuktig sand och diesel hänger tung i luften.

Tre drönare dyker upp på himlen och börjar cirkla kring stridsvagnen. En soldat i luckan siktar på dem med ett lasergevär – detta är en övning, därför används laservapen. Men trots Leopardens imponerande kapacitet vinner drönarna denna gång. En av dem träffar stridsvagnen med laser, som tvingas dra sig tillbaka.

Scenen utspelas under militärövningen Freedom Shield i Litauen, där 2 900 soldater deltar. Av dessa är hela 80 procent tyska, vilket inte är någon tillfällighet. Det är ett tydligt tecken på Tysklands växande militära engagemang i Baltikum.

Historisk vändpunkt för Tyskland

Förra året grundade Tyskland sin första brigad utomlands sedan andra världskriget – den 45:e pansarbrigaden i Litauen. När förbundskansler Friedrich Merz höll invigningstalet i Vilnius förklarade han: ”Litauens trygghet är vår trygghet. Att skydda Vilnius är att skydda Berlin.”

Orden gjorde starkt intryck. Den litauiska regeringen graverade omedelbart in citatet i en bronsplakett som nu hänger på väggen i stadshuset i Vilnius.

”Vi vet hur det är att stå ensamma. Det vill vi aldrig uppleva igen. Därför betydde Merz ord mycket”, säger Audrius Andrasiunas, fastighetsansvarig för stadshuset i Vilnius.

Baltikums plågsamma historia

Efter andra världskriget annekterades Estland, Lettland och Litauen av Sovjetunionen. Så fort de baltiska länderna blev självständiga i början av 1990-talet ansökte de om Nato-medlemskap. År 2004 blev de medlemmar i försvarsalliansen.

Nu, när USA:s president Donald Trump meddelar att européerna får sköta sitt eget försvar, vänds alla blickar mot Europas största ekonomi – Tyskland. Det är en situation som ställer landet inför stora utmaningar, både praktiska och historiska.

Sedan andra världskriget har Tyskland hållit sina försvarsutgifter nere. Att rusta var politiskt omöjligt efter Tredje rikets fall. Dessutom passade det tyskarna att låta USA sköta försvaret medan man själv byggde upp sin ekonomi.

Omfattande omställning på gång

Den tyska försvarsindustrin tillverkar visserligen stridsvagnar och medeldistansrobotar i toppklass, men armén Bundeswehr har under de senaste decennierna lidit av kronisk personalbrist.

Förra året lyckades Friedrich Merz driva igenom en grundlagsändring som innebär att den så kallade skuldbromsen – som begränsar möjligheterna att ta lån – inte ska gälla för just försvarsutgifter. Värnplikten ska stegvis återinföras. Försvarsminister Boris Pistorius säger att Tyskland senast år 2029 ska vara ”kriegstüchtig”, det vill säga kapabelt att föra ett krig.

Den nya retoriken har välkomnats av Nato. Det europeiska försvaret måste stärkas och då behövs Europas största ekonomi. Men å andra sidan har Tyskland startat två världskrig, vilket leder till olust framför allt bland tyskarna själva. De har vant sig vid att betrakta all form av upprustning som ett varningstecken.

Full insatsberedskap vid ryska gränsen

Ingenting av denna ångest märks dock i Litauen. På en sandkulle i Pabrade, ett tjugotal kilometer från den belarusiska gränsen, dundrar stridsvagnarna förbi under övningen. Dånet är så högt att öronproppar är nödvändiga. Över skogsbrynet står svarta rökpelare.

Leoparden tar skydd bakom en träddunge, avlossar en salva mot fienden och backar sedan kvickt. Den har röjt sin position och måste gömma sig. Tyska Leopard- och Pumastridsvagnar backar nästan lika snabbt som de avancerar – något som fyller de närvarande tyska officerarna med stolthet.

Brigadgeneral Christoph Huber, som leder den tyska 45:e pansarbrigaden i Litauen, säger att de 2 600 tyska soldater som är stationerade i landet redan nu är kapabla att delta i landets försvar om det skulle behövas.

”Vi är fullt insatsberedda. Vi måste kunna kriga i natt, det är vad vi är utbildade för. Det är den viktigaste lärdomen efter den ryska annekteringen av Krim”, säger Huber.

Lärdomar från Ukraina

När det gäller drönare, som ofta lyfts fram som krigsförändare, är Huber mer nyanserad. ”Drönare är bra när man ska försvara ett område. Men ska du avgöra något på marken behövs det het metall”, säger han. ”Het metall” är tysk slang för pansar.

I början av Ukrainas försvarskrig mot Ryssland försökte Nato utbilda den ukrainska armén enligt sin egen instruktionsbok – att anfalla koordinerat med artilleri, infanteri, stridsvagnar och flygvapen. Det fungerade dåligt. Ukraina återgick snabbt till sin egen form av krigföring: ett ställningskrig där man stressar fienden med drönare och gör överraskande anfall bakom linjerna.

”Det sägs ofta att drönarna har revolutionerat kriget. Men det handlar snarare om en evolution. Allt beror på vem man krigar mot och vilka förhållandena är”, säger Huber.

De tyska Leopardstridsvagnarna har visat sig inte fungera optimalt under ukrainska förhållanden. De är komplicerade att underhålla och kräver ett eget serviceteam med utbildade mekaniker. Men för en välutbildad, välutrustad armé gör de stor nytta, enligt brigadgeneralen.

Uppskattade av lokalbefolkningen

För litauerna är det framför allt viktigt att ett stort land som Tyskland investerar i deras säkerhet. ”Tyskland har 80 miljoner invånare. Vi har inte ens 3 miljoner. Det är klart att det känns tryggt när de investerar i vår säkerhet”, säger Audrius Andrasiunas.

De tyska soldaterna i Litauen märker ofta att de är uppskattade. ”I Tyskland bär vi inte uniform i det civila. Men i Litauen är det normalt. När folk ser oss kommer de ofta fram och tackar oss för att vi är här”, säger 21-åriga Laila, korpral i tyska armén som är stationerad i Litauen i sex månader.

Flera tyska officerare betonar att de är mycket medvetna om sitt lands historia i Litauen. Tyskland ockuperade landet 1941–1945 och förintade dess judiska befolkning. Över 90 procent av Litauens 200 000 judar mördades, många med benägen hjälp av lokalbefolkningen.

Men den ockupation som litauerna främst minns är den ryska. Den är färskare och pågick i över fyra decennier. ”Dagens litauiska generation har inget otalt med tyskarna. Dessutom beundrar vi Tyskland. De blev totalt krossade, men reste sig ur askan som Fågel Fenix. Titta på deras industri, deras teknologi. Det är imponerande”, säger Andrasiunas.

Oro i byarna

I städerna är det lätt att hitta litauer som välkomnar den tyska brigaden. Men i den lilla byn Rudninkai, en halvtimme söder om Vilnius, är stämningen tryckt. Hit ska 5 000 internationella soldater, varav 4 000 tyska, flytta in år 2027. Litauen bygger basen, men Tyskland står för drift och underhåll.

Det är en prydlig liten by på runt 500 invånare, med prunkande trädgårdar och gamla, slitna trähus. Ett stenkast från kyrkogården ligger en jättelik byggplats där det ska bli baracker och övningsplatser för den tyska brigaden.

Flera bybor är skeptiska, men få vill säga det öppet. En 30-årig herde vid namn Miroslav, som är ute och vallar sina kor, ställer upp på intervju under förutsättning att hans ansikte inte visas. ”Vi är rädda därför att vi aldrig har haft någon militärbas här. Den kommer att påverka oss. Vi vet bara inte hur”, säger han.

Enligt tyska överstelöjtnant Sebastian Hagen är målet med trupperna avskräckning. ”Om man lyssnar på Putins tal de senaste åren har han gjort det rätt klart att han vill återta kontrollen över Östeuropa. Som det var under sovjettiden. Det bästa sättet att stoppa honom är att visa att priset blir för högt.”

Brigaden är en del av en större strategi där internationella övningar ska hållas två gånger per år i Litauen. Freedom Shield, som genomfördes mellan 25 maj och 28 juni, var den första i serien och involverade åtta Nato-länder: Tyskland, USA, Litauen, Nederländerna, Norge, Tjeckien, Belgien och Luxemburg.

År 2027 ska totalt 5 000 utländska soldater vara permanent stationerade i Litauen, varav 4 200 tyskar. Det är en betydande militär närvaro som markerar en ny era både för Tyskland och för det europeiska försvaret.