Uppgifter: Trump vill ge miljonstöd till högermedier i Europa

Att Trumpadministrationen understödjer högerinriktade politiska krafter i Europa är sedan tidigare känt – och finns bokstavligen inskrivet i USA:s nationella säkerhetsdoktrin från i vintras. Där slås fast att USA kommer att ”odla motstånd mot Europas nuvarande kurs i enskilda europeiska länder”. Vidare uttrycker dokumentet optimism över ”de patriotiska europeiska partiernas växande inflytande”.

Nu tar Vita huset nästa steg. Enligt uppgifter från fyra källor till nyhetsbyrån Reuters planerar administrationen att kanalisera motsvarande 40 miljoner kronor till Maga-vänliga plattformar och högerprofiler runt om i Europa. Satsningen är ett led i en betydligt större satsning – totalt handlar det om cirka 250 miljoner kronor i stöd till europeiska civilsamhällesorganisationer som verkar för konservativa värderingar.

En del av medlen uppges vara specifikt avsatta för att ”dokumentera och analysera demokratisk tillbakagång i Europa” med koppling till migration. Det amerikanska utrikesdepartementet framhåller att syftet är att stärka de transatlantiska banden och värna yttrandefriheten, enligt Reuters.

Växande irritation i Europa

Men beskedet lär knappast lätta det spända politiska klimatet mellan USA och dess europeiska allierade. I flera europeiska huvudstäder växer missnöjet över att Washington lägger sig i inrikespolitiska angelägenheter – något som uppfattas som särskilt känsligt i ett läge där viktiga val väntar runt hörnet. Frankrike står inför ett presidentval, och oron för utländsk påverkan på valprocesser är påtaglig.

Den franske utrikesministern Jean-Noël Barrot var tydlig redan i juli, efter att Vita huset första gången signalerat en liknande satsning: ”Frankrike och européerna kommer inte att tolerera något försök till utländsk inblandning i sina valprocesser, oavsett varifrån det kommer”, skrev han på X.

Oklart vilka som får stöd

Exakt vilka organisationer och plattformar som kommer att få del av de aktuella pengarna är ännu inte offentligt. Planen väntas presenteras först i slutet av september. Det är också oklart hur stödet ska fördelas mellan olika länder och hur stor del som når medieaktörer jämfört med andra civilsamhällesorganisationer.

En del av en bredare strategi

Det är värt att se satsningen i ljuset av den bredare strategi som Trumpadministrationen fört sedan maktskiftet i Washington. Den nya säkerhetsdoktrinen, som antogs i vintras, markerar en tydlig omläggning av USA:s förhållande till Europa. I stället för att betona transatlastisk sammanhållning och gemensamma demokratiska värderingar lyfter doktrinen fram nationella intressen och vikten av att stödja politiska krafter som delar administrationens syn i migrations- och kulturfrågor.

För européerna innebär detta ett nytt läge. Historiskt har USA:s engagemang i det civila samhället i Europa främst handlat om att stödja demokratiska institutioner i östra Europa, särskilt under perioden efter kalla krigets slut. Att Washington nu i stället aktivt stöttar partier och rörelser på högerkanten – i många fall krafter som är kritiska till EU-samarbetet och Natos roll – innebär en markant kursändring.

Diplomatiska friktioner väntas

Frågan är hur de nya stödprogrammen påverkar det bredare diplomatiska landskapet. Relationen mellan USA och Europa har redan prövats hårt genom handelstullar, Natodiskussioner och oenighet i flera utrikespolitiska frågor. Den här typen av stöd – som syftar till att påverka opinion och politisk kurs i andra länder – riskerar att ytterligare fördjupa förtroendeklyftan.

Samtidigt finns en juridisk dimension. I flera europeiska länder är utländsk finansiering av politiska partier och organisationer reglerad i lag. Även om det rör sig om stöd till medieplattformar och civilsamhällesaktörer snarare än partier, kan satsningen väcka frågor om transparens och yttre påverkan. Flera länder har under senare år skärpt lagstiftningen kring utländsk inblandning i demokratiska processer, och frågan lär bli aktuell igen när detaljerna i planen offentliggörs.

För europeiska regeringar handlar det inte bara om enskilda val eller medieaktörer, utan om en principiell fråga: i vilken utsträckning en allierad partner ska tillåtas påverka den inrikespolitiska agendan i andra suveräna stater. Med satsningen har USA tydligt markerat att man ser europeisk politik som en arena där man avser att spela en aktiv roll. Frågan är hur långt toleransen sträcker sig – och vilka konsekvenser det får för de transatlantiska relationerna framöver.