Experterna: Studielånet har nått toppen

CSN-lånet har länge betraktats som det mest förmånliga lånet man kan ta. ”Ta så mycket CSN du kan och placera det i fonder eller en bostad” är ett råd många unga studenter har fått höra. Men hur ser verkligheten ut efter de senaste årens räntehöjningar, och är studielånet fortfarande lika fördelaktigt som det en gång var?

Räntan på studielån har genomgått en kraftig förändring de senaste åren. Från noll procent 2022 har den stigit till strax över två procent i dag. Det här är en utveckling som har fått många att ifrågasätta om CSN-lånet fortfarande är det självklara valet för studenter.

Anders Stenkrona, privatekonom på Nordea, sätter räntehöjningen i perspektiv genom att jämföra med bolån. Den rörliga räntan på ett bolån ligger i dag strax under tre procent, men eftersom bolån är avdragsgilla hamnar den effektiva räntan efter skatt på ungefär två procent. Det innebär att bolånet netto sett är billigare eller i princip lika dyrt som CSN-lånet efter skatt.

Trots att räntan på studielån har höjts menar Stenkrona att det finns andra aspekter som fortfarande gör CSN-lånet fördelaktigt. Till skillnad från vanliga bolån är studielån tillgängliga för alla som studerar, oavsett ekonomisk bakgrund eller säkerheter. Dessutom erbjuder CSN en flexibilitet som är unik på lånemarknaden.

En av de största fördelarna är möjligheten att anpassa återbetalningen efter den egna ekonomiska situationen. Amorteringen baseras delvis på inkomst, och vid föräldraledighet, arbetslöshet eller sjukskrivning kan återbetalningen skjutas upp. Den här typen av flexibilitet är praktiskt taget omöjlig att få med ett vanligt bolån.

Stenkrona lyfter också fram att avbetalningsplanen är lång, samtidigt som låntagare när som helst kan göra extra inbetalningar utan någon avgift. Det här ger studenter möjlighet att planera sin ekonomi långsiktigt utan att bli låsta i stelbenta avbetalningsvillkor.

För att förstå den nuvarande räntesituationen behöver man se till det historiska perspektivet. Patrik Peippo, utredare på CSN, förklarar att den låga räntan under 2010-talet egentligen var ett undantag snarare än norm. Under tidigt 90-tal låg räntan på över åtta procent innan den började sjunka.

Det var först 2016 som räntan gick under en procent för första gången, och 2011 när den sjönk under två procent. Med andra ord representerar dagens nivåer snarare en återgång till mer normala förhållanden än en drastisk förändring.

Trots att räntenivåerna historiskt sett är relativt låga har höjningen haft märkbara effekter på låntagarnas beteende. CSN:s analytiker har i en studie observerat att förtida inbetalningar har ökat kraftigt. Peippo förklarar att det troligen beror på att låntagare vill amortera av en del av skulden i ljuset av de högre räntekostnaderna.

Framtidsutsikterna ser dock ljusare ut för kommande och nuvarande låntagare. Räntan på studielån styrs av statens upplåningskostnad, alltså vad det kostar för staten att låna pengar genom Riksgälden för att finansiera studielånen. Enligt den senaste prognosen har räntan nått sin topp och förväntas sjunka från nästa år.

Men även med fördelaktiga lånevillkor och positiva prognoser varnar privatekonomen Stenkrona för att ta lån i onödan. Han menar att studenter aldrig ska låna pengar de inte behöver, oavsett om de har en plan för att investera dem. Att ta lån för att placera pengarna på finansmarknaden är särskilt riskabelt.

Det finns inga garantier för att aktie- eller fondmarknaden går uppåt, även om den historiska utvecklingen har varit positiv. Att låna pengar för att investera betraktar Stenkrona som en farlig strategi som kan leda till ekonomiska problem om investeringarna inte utvecklas som planerat.

Istället bör studenter se själva utbildningen som investeringen. Det innebär att man måste fundera på om utbildningen kommer att leda till ett jobb som gör det möjligt att betala tillbaka lånet. Den här kalkylen är avgörande när man ska besluta om hur mycket man ska låna.

CSN-lånet förblir ett unikt finansiellt verktyg med fördelar som få andra lån kan erbjuda. Men som med alla ekonomiska beslut krävs eftertanke och realism om den egna situationen och framtida möjligheter på arbetsmarknaden.