Inflationen i Sverige vände uppåt i maj efter en period av lågt pristryck, vilket väcker frågor om Riksbankens framtida räntepolitik och landets förmåga att klara sig undan den globala inflationstrend som nu pressar centralbanker världen över.

Enligt färsk statistik från Statistiska centralbyrån steg inflationen enligt konsumentprisindex, KPI, från minus 0,1 procent i april till 0,8 procent i maj jämfört med samma period föregående år. Ännu mer anmärkningsvärt är att KPIF-inflationen, det mått där ränteeffekter rensats bort och som utgör grunden för Riksbankens inflationsmål på 2 procent, steg från 0,8 till 1,5 procent. Uppgången var större än vad ekonomer hade förväntat sig.

Bakom prisuppgången verkar främst stigande elpriser ha spelat en betydande roll. När energipriserna exkluderas från beräkningarna sjunker inflationstrycket till 0,5 procent, vilket tyder på att energisektorn står för en väsentlig del av den senaste tidens prisökningar. Men det finns även andra faktorer som bidrar till det ökade pristrycket.

Särskilt anmärkningsvärt är att tjänstepriserna har börjat accelerera, enligt SCB. Detta är en utveckling som normalt väcker oro hos centralbanker, eftersom tjänstepriser tenderar att vara mer beständiga än priserna på till exempel livsmedel och därför kan signalera en mer långvarig inflationstrend. En möjlig förklaring till uppgången är att resepriserna har varit mer volatila än normalt på grund av den geopolitiska osäkerheten i omvärlden.

Trots uppgången i maj ligger inflationen fortfarande något under Riksbankens egna prognoser från slutet av mars. Med en KPIF-inflation på 1,5 procent finns det fortfarande marginaler upp till inflationsmålet på 2 procent, vilket ger centralbanken visst manöverutrymme innan räntehöjningar blir aktuella.

Riksbanken håller dock ett särskilt öga på just tjänstepriserna, eftersom dessa är trögrörliga och kan indikera en mer ihållande inflationspress. Dessutom visar flera indikatorer att svenska företag förbereder sig på högre priser, med kostnader för insatsvaror som nu har stigit till de högsta nivåerna på fyra år. Detta kan leda till att företagen överför dessa ökade kostnader till konsumenterna i form av högre priser.

När man jämför med omvärlden framstår dock Sveriges inflationssituation som relativt hanterbar. Den verkliga chocken under veckan kom från euroområdet, där kärninflationen nådde 2,5 procent i maj. Detta ser ut att tvinga Europeiska centralbanken, ECB, att höja styrräntan inom kort, möjligen redan nästa vecka.

Flera faktorer kan bidra till att hålla nere den svenska inflationen framöver. Den svenska kronan har visserligen försvagats något under året, men står fortfarande betydligt starkare än under den tidigare inflationsvågen. Detta fungerar som en dämpare mot importerad inflation.

Samtidigt arbetar den svenska regeringen aktivt med finanspolitiska åtgärder för att kompensera hushållen för de stigande priserna. Bland åtgärderna ingår sänkt skatt på bensin, subventionerade busskort och en halverad matmoms. Dessa åtgärder bidrar till att dämpa effekterna av prisökningarna för konsumenterna.

Det är dock orealistiskt att förvänta sig att Sverige skulle kunna undkomma påverkan av den pågående energikrisen helt. Den globala situationen, där Irankonflikten spelar en central roll för oljepriserna och därmed energikostnaderna, sätter press på priserna även i Sverige.

Det politiska trycket att hitta en lösning på Irankonflikten verkar dock öka. Omröstningar i den amerikanska kongressen kan vara ett tecken på att diplomatiska ansträngningar intensifieras, vilket i så fall skulle kunna begränsa den långsiktiga skadan på energimarknaderna och därmed på inflationen.

Sammanfattningsvis står Sverige inför en balansgång där inflationen visserligen ökar, men fortfarande ligger på en kontrollerbar nivå. Riksbanken har ännu inte pressats till att följa euroområdets väg med räntehöjningar, men utvecklingen framöver kommer att vara avgörande för vilka åtgärder som blir nödvändiga.