Krisstöd krånglar till inflationssiffrorna

Den svenska ekonomin står inför en period präglad av tillfälliga stödåtgärder som skapar utmaningar för inflationsmätningen, samtidigt som Riksbanken förbereder sitt kommande räntebesked. Trots att Europeiska centralbanken nyligen höjde räntorna med hänvisning till Irankrigets effekter på ekonomin, pekar flera faktorer på att Sveriges centralbank kan komma att hålla fast vid en avvaktande linje.

Amanda Sundström, räntestrateg på SEB, konstaterar att de finanspolitiska åtgärderna visserligen komplicerar bilden av den verkliga inflationsutvecklingen, men att effekterna ändå är möjliga att överblicka för beslutsfattarna. Hon beskriver situationen som att vattnet blivit lite grumligare, vilket försvårar möjligheterna att exakt fastställa den underliggande inflationsnivån.

Samtidigt framhåller Sundström att åtgärderna är tillräckligt väl avgränsade för att Riksbanken ska kunna navigera runt dem i sin bedömning. Genom att fokusera på de underliggande priskomponenterna kan Erik Thedéen och hans direktion få en rättvisande bild av den faktiska inflationsutvecklingen. Även när effekterna från de tillfälliga stödåtgärderna räknas bort visar sig inflationen vara mycket låg, långt under Riksbankens målsättning på två procent.

Albin Kainelainen, generaldirektör för Konjunkturinstitutet, delar denna bedömning inför institutets kommande konjunkturrapport som presenteras på tisdag, dagen innan Riksbanken meddelar sitt räntebeslut på onsdag. Han är tydlig med att inflationen kommer att förbli låg under innevarande år, vilket stärker argumenten för att centralbanken inte kommer att skynda på med räntehöjningar.

Detta står i kontrast till utvecklingen inom euroområdet, där Europeiska centralbanken förra veckan genomförde sin första räntehöjning på tre år. ECB:s beslut motiverades främst med de inflationseffekter som uppstått till följd av Irankriget, vilket drivit upp energipriserna på den internationella marknaden.

När det gäller svårigheterna att mäta den verkliga inflationen ser Kainelainen inga större problem med att konstruera alternativa mått som tar hänsyn till de olika stödåtgärderna. Det handlar bland annat om justeringar för sänkningar av moms och skatter samt den planerade halveringen av priset på månadskort för kollektivtrafik. Enligt Konjunkturinstitutets beräkningar kommer samtliga tillfälliga stödåtgärder som införs under året att sänka KPIF-inflationen med ungefär en procentenhet.

LO:s ekonomer har gjort egna beräkningar som pekar på en ännu större påverkan på inflationssiffrorna. Enligt organisationens chefsekonom Torbjörn Hållö kan effekten uppgå till cirka två procentenheter. Han påpekar dock att åtgärdernas påverkan sprids ut över tid eftersom de införs vid olika tillfällen och har varierande varaktighet. Detta innebär att effekten inte slår igenom på en gång utan gradvis påverkar inflationsmätningarna.

På längre sikt finns det dock faktorer som kan driva upp inflationen igen. Kainelainen bedömer att energiprischocken från Irankriget kommer att ge inflationsimpulser som sträcker sig in i 2027. Bland de sekundära effekterna märks högre fraktpriser, vilket kan sprida sig genom hela ekonomin och påverka priserna på en rad varor och tjänster.

En kritisk tidpunkt kan infalla när dessa krigsrelaterade priseffekter sammanfaller med att de flesta av de svenska stödåtgärderna fasas ut. Detta gäller särskilt sänkningen av bränskleskatten, den halverade momsen på livsmedel och de reducerade biljettpriserna i kollektivtrafiken. När dessa åtgärder upphör kan det ge ett plötsligt lyft till inflationssiffrorna.

Trots dessa framtida osäkerheter är Kainelainen försiktig med att förutspå någon kraftig inflationsuppgång. Hans bedömning är att inflationen även nästa år kommer att ligga relativt nära Riksbankens målsättning, möjligen några tiondelar över tvåprocentsmålet. Detta skulle innebära en fortsatt hanterbar inflationsnivå som inte nödvändigtvis kräver aggressiva åtstramningar från centralbankens sida.

Sammantaget tecknas en bild av en svensk ekonomi där kortsiktiga stödåtgärder håller nere inflationen, samtidigt som globala faktorer skapar osäkerhet om den framtida prisutvecklingen. För Riksbanken blir utmaningen att se bortom de tillfälliga effekterna och bedöma den underliggande inflationstrenden när de fattar sina räntebeslut.