I en färgglad broschyr poserar leende ungdomar bredvid boskap och traktorer. Genom Jordbrukare-Ungdomens Förbund, JUF, erbjuds unga från andra länder praktik på svenska lantbruk. Enligt broschyren ska praktikanten bli ”en del av familjen” och arbeta högst åtta timmar om dagen. Verkligheten har för flera deltagare sett helt annorlunda ut.
Mykola från Vinnytsia i centrala Ukraina var en av dem som lockades. Han och en kompis övade engelska och förberedde sig inför resan. De hade fått höra att arbetet på svenska gårdar brukade vara välorganiserat, med rimliga tider och bra inkomster. Väl framme på en större gård i mellersta Sverige, som producerar spannmål och mjölk och samarbetar med en känd glasstillverkare, var känslan först positiv.
Sedan kom vardagen. I stället för JUF:s åttatimmarsdag säger Mykola att han och kompisen arbetade tolv timmar i sträck, ofta längre. De mjölkade kor, skötte kalvar och utförde tungt kroppsarbete. Under nattskiften fanns bara en paus för mat. ”Det var väldigt hårt jobb. Det värkte i alla muskler efteråt”, säger Mykola.
Kropparna svarade snabbt. Mykola gick ner över 20 kilo på två månader. Kompisen tappade ännu mer i vikt. Efter ett halvår hade båda fått magproblem, utslag och hudbesvär. De reste hem till Ukraina och fick söka sjukvård.
En ung man från Tanzania, här kallad John, har en liknande berättelse. Han är högskoleutbildad inom lantbruk och hoppades på ett arbete med inslag av administration. I stället placerades han som mjölkare. Passen började klockan fyra på morgonen och varade i tolv timmar på hårt underlag. ”Efter bara några dagar kände jag smärta i ryggen, axlarna och bröstet”, säger han.
John berättar också om helgarbete, en chef som skrek och kameraövervakning. Om någon stod stilla för länge kunde timmar dras av lönen. Praktiken är uppdelad i tre perioder om sex månader, och John säger att han inte vågade klaga – då kunde han förlora chansen att fortsätta.
Fackförbundet SAC känner igen bilden. Pelle Sunvisson, migrantorganisatör, uppger att det ofta funnits 10–15 utländska praktikanter på gården där Mykola och John arbetade. En förlikning i år innebar att nära tio miljoner kronor krävdes tillbaka till lantarbetare. ”Det har inte funnits någon organiserad praktik där. Vissa delar av verksamheten har helt och hållet styrts av praktikanter”, säger han.
Enligt SAC är problemen utbredda. Förbundet har drivit eller driver ärenden om praktikanter på sex andra lantbruk – bland annat en grönsaksodling där praktikanter fick bespruta utan skydd och en blomsterodling där övertid varken gav lön eller kompensation. Inom SAC har också Solidariska lantarbetare bildats för att organisera migrantarbetare på bondgårdar och driva in obetalda löner. En praktikant från Uganda beskriver hur han ensam ansvarade för all mjölkning på en gård i sydöstra Sverige, med natt- och helgpass utan extra ersättning. ”De utnyttjar sitt enorma maktövertag. Praktikanterna ska ställa upp och alltid vara tillgängliga”, säger Pelle Sunvisson.
Enligt JUF kommer mellan 200 och 300 utländska praktikanter till Sverige varje år, i dag från ett 20-tal länder som Uganda, Tanzania, Thailand och Indien. Upplägget innebär att praktikanterna de första sex månaderna får 50 procent av kollektivavtalets minimilön, cirka 75 kronor i timmen. Därefter höjs lönen till cirka 105 respektive 151 kronor. Praktiken ska omfatta 40 timmar i veckan. Men nio praktikanter som Dagens Nyheter har talat med beskriver långa pass, nattjobb och helgarbete utan extra betalning. Enligt SAC har minst 148 svenska gårdar haft praktikanter från JUF eller andra organisationer sedan 2019.
Bakgrunden är en lantbrukssektor med stora säsongsbehov och pressade marginaler. Utländska praktikanter har blivit ett sätt att fylla arbetskraftsbehovet, men facket varnar för att systemet skapar en utsatt grupp som är beroende av arbetsgivaren för att få stanna kvar. Det som ska vara utbildning blir i praktiken ordinarie arbete, enligt vittnesmålen.
Gårdens ägare dementerar uppgifterna om långa pass, fel löner och övervakning. ”Pengar har de alltid fått. De har fått jobba så mycket de har velat”, säger ägaren, som menar att passen var tio timmar och att merarbete skedde frivilligt. Kameraövervakningen uppges vara till för djurens skull, och några klagomål har enligt ägaren inte framförts under praktiken.
Magdalena Birgersdotter, vikarierande förbundssekretare på JUF, säger att hon bara fått enstaka indikationer på problem. ”De flesta av våra praktikantvärdar är mycket måna om sina praktikanter och ser dem som en del av sin familj”, säger hon. Samtidigt har flera praktikanter berättat om tungt arbete, långa pass och en rädsla för att förlora praktikplatsen om de klagar.
