Peter Alestig: Vår väg i energikrisen är unik

Sveriges strategi skiljer sig från omvärldens i energikrisen

I slutet av 2021, strax innan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina, sammanträdde en grupp anställda på Gunvor Groups kontor i Genève. Få känner till denna globala jätte inom fossila bränslen, trots att företaget är världens fjärde största handlare av råolja och har en stark svensk koppling genom sin vd och storägare Torbjörn Törnqvist – en av Sveriges förmögnaste personer med en uppskattad förmögenhet på cirka 58 miljarder kronor enligt Affärsvärlden.

Vid mötet i Genève förutsåg Gunvors analytiker kraftigt stigande priser på fossilgas. De insåg snabbt att detta kunde bli ett exceptionellt vinstläge om de kunde säkra tillgång till flytande naturgas (LNG) för vidareförsäljning.

Deras strategi visade sig snart vara framgångsrik. Efter Rysslands invasion av Ukraina våren 2022 bröt Gunvor ett kontrakt med Pakistan och dirigerade om fem LNG-lastfartyg, ursprungligen destinerade till det asiatiska landet, till Europa istället. Enligt Bloomberg genererade denna omdirigering flera hundra miljoner dollar i extra vinst för Gunvor.

För Pakistan fick detta förödande konsekvenser. Landet kastades in i en fördjupad ekonomisk kris med regelbundna strömavbrott, fabriksnedläggningar och massarbetslöshet. Hundratusentals människor beräknas ha förlorat sina arbeten, samtidigt som fattigdomsnivåerna steg kraftigt i ett land som redan var hårt drabbat av klimatrelaterade katastrofer.

Nu står världen inför en ny global energikris. Priset på flytande fossilgas har återigen skenat på grund av konflikten i Iran, och detsamma gäller för oljan. Situationen är akut i flera asiatiska länder. I Indien rapporteras att fattiga migrantarbetare inte längre får tag i gas för matlagning.

Pakistan har delvis anpassat sig efter den förra krisen och försöker minska sitt beroende av fossilgas. Genom en omfattande satsning på solenergi har landet blivit mindre sårbart än tidigare. Trots detta har Pakistan tvingats införa nya krisåtgärder för att minska användningen av olja och gas, enligt den internationella energibyrån IEA:s löpande rapportering.

Bland åtgärderna finns införandet av fyradagarsvecka för offentliganställda, uppmaning om hemarbete, reseförbud för offentliganställda, distansundervisning för skolor och universitet, sänkta hastighetsgränser på vägar och tillfälligt avgiftsfri kollektivtrafik.

IEA har kartlagt åtgärder i ungefär 80 länder världen över. Av dessa har 44 länder vidtagit åtgärder som minskar användningen av fossila bränslen i den akuta krisen. Åtgärderna sträcker sig från informationskampanjer till direkta förbud mot tankning, samt ökade investeringar i förnybar energi.

Sverige sticker ut i denna sammanställning. Enligt IEA tillhör vårt land en mycket liten grupp nationer som endast har vidtagit en enda åtgärd för att hantera krisen – att sänka skatten på fossila bränslen.

När IEA nyligen anordnade ett seminarium om hur världens länder hanterar energikrisen konstaterades att skattesänkningar på fossila bränslen visserligen går snabbt att genomföra, men att nackdelarna är betydande. Sådana subventioner gynnar inte enbart sårbara grupper utan alla samhällsklasser, även de som inte behöver ekonomiskt stöd. Det är dessutom en kostsam åtgärd – den svenska regeringen investerar 1,6 miljarder kronor för att sänka skatten på bensin och diesel under en femmånadersperiod.

Dessutom bidrar fossila subventioner till att öka användningen av olja och gas i en situation när det råder global brist. Denna brist förväntas fortsätta under flera månader framöver, även om USA och Iran skulle nå en fredsuppgörelse.

I värsta fall kan Sveriges och EU:s fortsatta efterfrågan på fossila bränslen leda till att länder med sämre köpkraft, där fossila bränslen ofta används för livsnödvändiga behov som matlagning, blir utan tillgång. Detta skapar en moralisk dimension av energikrisen som väcker frågor om global rättvisa och fördelning av resurser i en värld där efterfrågan på begränsade resurser överstiger tillgången.