En ny skotsk studie väcker frågor om hur skärmtid påverkar barn på lång sikt, samtidigt som den blottlägger en fundamental utmaning inom modern forskning: teknikutvecklingen springer om vetenskapen. Resultaten pekar på att tidig skärmtid kanske inte är lika skadlig som många föräldrar befarar, men forskarna själva varnar för att draför stora slutsatser baserat på data som samlades in i en helt annan teknisk era.

Studien, som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften JAMA Network Open, följde 3 786 barn genom enkätundersökningar när de var fem, tio och femton år gamla. Forskarna undersökte sambandet mellan skärmtid och psykosocialt välmående, justerat efter barnens familjeförhållanden.

Resultaten visar att barn som hade hög skärmtid vid fem års ålder visserligen löpte större risk för psykosociala svårigheter vid tio års ålder. Men denna koppling försvann helt vid femton års ålder. Vid den sista mätpunkten fanns inget samband mellan tidig skärmanvändning och psykosociala problem längre fram.

Däremot identifierade forskarna två tydliga trender hos femtonåringarna. Barn som spenderade mycket tid med dataspel uppvisade fler problem än genomsnittet. Samtidigt visade också barn som inte alls använde sociala medier fler svårigheter än jämnåriga. Men orsakssambanden är oklara – det kan lika gärna vara så att barn som redan känner sig utanför väljer att undvika sociala nätverk eller söker tillflykt i dataspel.

Vid en första anblick skulle resultaten kunna verka lugnande för oroliga småbarnsföräldrar. Studien talar emot teorin att skärmtid i sig är skadligt för barns mående på lång sikt. Men det finns en avgörande hake.

De första enkäterna genomfördes under 2009 och 2010, precis i början av smartphonerevolutionen. Ipads fanns knappt på marknaden och högoktaniga videotjänster som Tiktok och Youtube Shorts var inte ens påtänkta. Den skärmtid som barnen exponerades för bestod fortfarande huvudsakligen av linjär tv, dvd-filmer och traditionella tv-spel.

Detta blottlägger en central paradox inom skärmtidsforskning. Långa longitudinella studier krävs för att undersöka hur barn påverkas över tid, men när resultaten väl publiceras efter över femton år har teknikutvecklingen för länge sedan sprungit om vetenskapen. Den digitala värld som dagens barn växer upp i skiljer sig fundamentalt från den som studiens deltagare exponerades för.

Frågan om skärmtidens påverkan på barn har kommit att genomsyra modernt föräldraskap. Magkänslan hos många är att skärmtid är skadligt. I boken ”Den ängsliga generationen” beskriver socialpsykologen Jonathan Haidt en värld där barn slutat springa runt och leka i grannskapet och i stället sökt sig till den digitala världen. Trots att boken mött kritik för hur den tolkat forskning, är grundproblematiken svår att bortse från.

För små barn finns det belägg för att överdriven skärmtid kan stjäla tid från sociala interaktioner, försämra språkinlärning och påverka koncentrationsförmågan negativt. Men det har varit svårt att fullt ut belägga hur och i vilken grad skärmar påverkar barns psykiska mående på lång sikt.

Flera studier visar att barn som mår dåligt ofta har hög skärmtid, men orsakssambandet är oklart. Får skärmarna barn att må dåligt, eller söker barn som redan mår dåligt tillflykt och distraktion i skärmarna?

Forskarna bakom den nya skotska studien är själva tydliga med studiens begränsningar. Världen ser inte längre ut som den gjorde när undersökningarna började. Samtidigt riktar de kritik mot aktörer som Folkhälsomyndigheten, som i sina rekommendationer jämställer all form av skärmtid.

De flesta forskare är i dag överens om att effekten på hjärnan, koncentrationsförmågan och måendet inte är densamma om ett barn ägnar en timme åt att spela ett klurigt dataspel jämfört med att doomscrollа genom ett evigt flöde av dopaminstinna kortvideor. Själva begreppet skärmtid har blivit allt för trubbigt.

Forskarna skriver i sin artikel att det i en värld där skärmanvändning är normen finns en kritisk brist på kunskap om vad som utgör hälsosam skärmanvändning. Studien, som baseras på data från Growing up in Scotland-projektet där barn födda mellan 2004 och 2006 följts, pekar på behovet av mer nyanserad forskning som kan hänga med i den snabba tekniska utvecklingen och skilja mellan olika former av skärmanvändning.