Anders Rosengren, professor i molekylär medicin, var banbrytande i sin forskning när han först lyckades koppla samman stress och typ 2-diabetes på molekylär nivå. Nu tar han ett oväntat steg bort från den renodlade biomedicinska forskningen och ifrågasätter det moderna samhällets syn på hälsa som något mätbart och optimerbart.

I ett samtal kritiserar Rosengren starkt den syn på hälsa som har blivit alltmer utbredd, särskilt i teknologiska kretsar. Under sina tidiga erfarenheter bland hälsofixerade technördar i Silicon Valley mötte han uppfattningen att hälsa skulle kunna definieras som en ”stabil molekylär profil” – ett ideal där kroppen optimeras genom ständig mätning och justering av biologiska värden. För Rosengren är detta ett djupt problematiskt synsätt som han beskriver som mer likt en bild av döden än av verkligt liv.

Professorn menar att vi behöver sluta se oss själva som ett ständigt pågående renoveringsprojekt där målet är att kontinuerligt förbättra våra mätvärden och prestationer. Hans centrala fråga är enkel men träffande: vad hjälper det egentligen med perfekta blodprover om man samtidigt plågas av en känsla av tomhet och meningslöshet i tillvaron?

Som motvikt till denna reduktionistiska syn på hälsa lyfter Rosengren fram konceptet existentiell hälsa. Detta perspektiv präglar också hans forskningsprojekt kallat ”Livsstilsverktyget”, där han betonar vikten av en kontemplativ livshållning. För honom handlar det om att införliva små vardagsvanor i livet – en stund av stillhet, en meningsfull fika med en vän, eller andra aktiviteter som skapar närvaro och mening.

När det kontemplativa och vardagliga angreppssättet kan väcka frågor om huruvida något så enkelt som att ta en fika verkligen kan bidra till bättre hälsa, betonar Rosengren att hans budskap handlar om ett långsiktigt förebyggande perspektiv. Det är inte snabba lösningar han förespråkar, utan en grundläggande förändring i hur vi ser på hälsa och välbefinnande.

Existentiell hälsa är emellertid långt ifrån okontroversiellt inom forskarvärlden. Rosengren är öppen med den djupa klyfta som finns mellan det vetenskapligt mätbara och det andliga eller existentiella. När vi reducerar världen till enbart data och kemiska reaktioner skapar vi en illusion av kontroll över våra liv. Det existentiella hotar denna känsla av kontroll, enligt professorn, eftersom det kräver att vi accepterar att livet innehåller aspekter vi varken kan fullt ut förstå eller styra över.

Läkaren konstaterar att existentiell hälsa har blivit ett alltmer uppmärksammat ämne på senare tid. Det är dock anmärkningsvärt att han inte berör den politiska sprängkraft som ämnet har visat sig innehålla. Försöken att integrera existentiell hälsa i den statliga folkhälsopolitiken har varit omgärdade av betydande kontroverser. Det har till och med påståtts att denna fråga spelade en roll när Folkhälsomyndighetens generaldirektör lämnade sin tjänst. Likaså finns det en omdiskuterad koppling till prästen och statsministerhustruns Birgitta Eds kursgård Fållökna, vilket ytterligare belyser de komplexa förutsättningar som existentiell hälsa verkar under i svensk offentlig debatt.

Trots de kontroversiella aspekterna framstår Rosengren som öppenhjärtig och ärlig i sitt förhållningssätt. Han delar generöst med sig av sina egna tillkortakommanden och skapar en värme i samtalet som är svår att motstå. Ett konkret exempel på hur hans livsstilsforskning kan omsättas i praktiken illustreras genom berättelsen om en kvinna i Ystad. Hon började köpa glass varje dag efter att ha tagit del av Rosengrens forskning – dock bara en kula, som hon äter ”med andakt”. Detta enkla exempel visar på hur existentiell hälsa kan handla om att ta tillbaka kontrollen genom att medvetet njuta av små stunder i vardagen.

Rosengrens budskap representerar en viktig röst i en tid då hälsa alltmer kommersialiserats och kvantifierats genom appar, sensorer och biohacking. Hans perspektiv erbjuder ett alternativ där meningen med livet, relationer och närvaro värderas lika högt som biologiska markörer.